Torsdag=Vägningsdag, om det hade varit förra året

Hejsan alla fina! Hur är det med er? Med mig är det bättre! Jag känner mig lite piggare i dag. Vilket känns jätteskönt. Just nu är jag ensam hemma. Bror min är på praktik, och mamma och pappa skulle på ett föräldrasamtal ang när jag var sjuk. Dom pratar om hur det är nu, och hur jag mår. Vilket bara är positivt! :)
I dag har jag inte hunnit göra så mycket. Ätit, duschat, och inte något mer. Haha. :)
I kväll ska jag nog vara med min vän E. Jag ska hjälpa henne lite med projektarbetet, och skratta såklart. Det gör vi alltid när vi träffas. :)
En sak som hon ska ha med i projektarbetet är ämnet "Ätstörningar" Jag har berättat lite om min historia i hennes bok, och hur jag tror att anorexi är så vanligt nu i samhället. Och i dag ska vi knäppa kort till alla områden som ska vara med, i dag ska vi ta bild om ätstörningar, och självskadebeteende bla.

Torsdag i dag. Vilket skulle innebära om det var förra året. Vägning. Jag vägde mig alltid på måndagar och torsdagar. 2 gånger i veckan. Det var rätt jobbigt att väga sig 2 gånger. Jag hatade att ställa mig på vågen. Så tillslut blev det att jag inte fick se siffrorna alls. Men, jag kunde genomskåda tex min pappa, eller en behandlare om det hade gått uppåt, eller neråt. Var det uppåt var alla på glatt humör och det strålade verkligen glädje om dom. Om det hade gått tvärtom, neråt, så var det dystra miner, och en orolighetsblick, och känsla i hela rummet. Så fort jag hade ställt mig på vågen hörde jag sjuksköterskan säga, "Tack" och det var dags för blodtrycket. Dom såg alltid så bekymrad ut om jag hade gått ner i vikt. Vilket jag förstår nu i efterhand.

Och torsdagar var = Soppa och pannkakor till middag. Någon tradition som dom lever med fortfarande. Men till lunchen var det något helt annat. Jag fick faktiskt en del favoriter bland maträtterna. Vilket jag inte ville erkänna först. Men det var efter en ganska lång tid som jag vågade erkänna för mig själv, att det jag åt var gott.

Men nu är det inte så! Så fort jag äter något jag verkligen gillar, så upprepar jag mig med att säga det typ 1000 gånger, och tar om minst en gång! Det är så skönt att kunna ta mer utan ångest. Det händer ingenting om man tar en extra portion! Jag lovar!
KRAM ♥





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hjortronsylt

Jag heter alltså Kajsa, är 18 år och bor med mina föräldrar i staden Sundsvall. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag med allt vad det innebär, vänner,killar,shopping,mode,outfits,videobloggar,sminktips, och mycket mer! Kommer blogga om min anorexi jag varit drabbad av under tre års tid, men äntligen tagit mig ur. Kommer delge min historia, samt ge er drabbade tips och stöd för att på bästa sätt klara er ur den! Kommer även ge tips till utomstående som ser på och känner sig maktlösa, kommer hjälpa er att orka kämpa, även när det känns som mörkast. Man måste må dåligt för att sedan kunna må bra! KRAM <3

RSS 2.0