Jag som trodde att jag var påväg att bli frisk

Hejsan alla fina! Hur är det med er i dag? Med mig är det inte bra alls. Min förkylning är värre än någonsin nu, och därför har jag inte bloggat något. Jag har legat på soffan hela dagen, och sovit fram och tillbaka. Jag har ätit alla målen, men jag har bara suttit rakt upp och ner, och kollat upp i taket, och på tvn. Jag har inte orkat gjort något annat. Jag skulle ju egentligen till min sjukgymnast E i dag, men det blev ju såklart inställt. Jag ska dit den 11e april istället. I morgon är det ju jobb igen, men jag kommer nog att stanna hemma. Jag har ingen ork att ta hand om de gamla nu, det är jobbigt att ens andas eftersom att det är ett tryck i bröstet. Jag har tid med min psykolog J i morgon. Jag bör egentligen åka dit, men jag tror inte jag orkar, men jag hoppas att jag kommer i väg dit. Det är viktigt att prata.
Jag är trött men ändå inte. Jag sov rätt länge i dag och känner att jag är trött, men ändå så är jag inte trött. Jag får väl ta och lägga mig och se om jag somnar nu, om 1 timme, eller om 2 timmar.
Det som gör att jag måste vara uppe ett tag till, är att jag måste vänta på att håret ska torka. Jag tvättade det nu för kanske en kvart sedan, och mitt hår torkar ju inte direkt på 10 min.. Så, ja, jag får väl slå igång "solsidan" så man får skratta lite i allt elände, ( förkylningen ) syftar jag på.

Hoppas ni har haft en bättre dag än mig, så hörs vi i morgon, och då ska jag uppdatera bättre! Lovar!

KRAM ♥

Hej Kajsa-Stina!



tråkigt att höra att du inte mått bra! :(

Hoppas att du mår mkt bättre idag och att du kommer iväg på de "möten" som du skulle iväg på. Tror det kan kännas skönt att ha tagits sej dit i alla fall. Även om man känner att man verkligen inte orkar...



* Joo, jag har kontakt me alla i min "orginal-grupp" dvs de som va där när jag kom min första vecka. Tyvärr bor ingen av dom söta, fina tjejorna i Sthlm eller ens nära här, utan alla vi är utspridda i landet. :( Men har lite sporadisk kontakt sådär via Facebook och via sms ibland. :)



* Det va faktiskt så att jag läste en tjejs blogg som precis då skulle börja på MHE under hösten 2009. Men då tyckte inte jag att jag va sjuk själv, eller inte att jag behövde hjälp eller så, tyckte nog inte ens jag hade några problem liksom.. :P

Följde hennes veckor där genom hennes blogg, men tänkte ändå inte jättemkt på det eller att det heller va just där. Första ggn jag blev sjuk, va ju först för 10 år sen (år 2000) och då va jag bara 13-14 år så då minns jag bara lite svagt att när mamma letade efter olika behandlingshem, så minns jag bara att nån nämnde att det låg nåt i Mora, men inte mer än så..

Sen, då, där vid jul/januari 2010, så kände jag verkligen att jag inte orkade leva sådär nå mer, jag erkände för mej själv att jag nog fortf va sjuk ändå och bestämde mej också för att om jag ska kunna bli helt frisk nu så får jag faan söka hjälp nånstans!!

Så skulle jag ju då hitta vart jag skulle gå, nåt som passade MEJ och nånstans där de utgår från INDIVIDEN och inte drar alla anorektiker över en kam, som ju iaf JAG upplever att typ alla de andra, som capio, SCÄ och de gör...! Vi har alla NÅT gemensamt, men alla har inte EXAKT samma ritualer, exakt samma rädslor, problem m.m. Och det är som sagt inte heller "bara att äta upp sej", så är man frisk sen!! Om det vore så, skulle jag ha varit frisk för 9 år sen haha! och inte heller fått några återfall heller! Tycker bara att det är lite konstigt att några som jobbar me ätstörda personer på dessa ställen, inte har tillräckligt me sån kunskap och ser mest till det medicinska o fysiska! Tycker nog istället att de ska satsa på att anställa psykologer som själva har varit sjuka, för egentligen är det bara dom som VERKLIGEN kan förstå HELT hur man tänker! Sen borde det också finnas fler dietister som är som Gisela Van der Stein (hon som skrivit Mattillåtet)för hon är fanimej en av de klokaste personer jag träffat! Har själv gått hos henne som "patient", 2 ggr, fast olika år. Hon vet va hon talar om och hon vet mer än "vanliga" dietister också!!

Oj, nu kom jag från ämnet lite haha... men iaf. så när jag började tänka på att jag skulle söka hjälp, så kom jag o tänka på hon som bloggade om MHE och att deras behandlingsmetod va så annorlunda mot de andras, så googlade lite, pratade lite me henne va hon tyckte och om hur det va där m.m. och så mailade jag också lite frågor till Göran, innan jag bestämde mej för att jag ville gå där! :)



* Jo jag hade nog en ganska bra dag igår. Fick iofs jätteont i magen de sista 4 timmarna på jobbet, magen va uppblåst, hade fått för många koppar kaffe, ingen laktosfri mjölk heller och hade korta raster som jag fick kasta i mej maten på, det gillar inte min mage + har man redan en superkänslig mage, som jag har, så blir det liksom ännu jobbigare me allt sånt ju :(

Blev lite bättre innan jag skulle gå o lägga mej iaf.



Idag blir det jobb till 19.30 igen, sen bara hem o äta middag och sen sova igen, hehe. Vad ska du göra idag? KRAM*

sv Jennie: Hejsan! :) Ja, jag är jätteförkyld just nu, så man orkar inte göra någonting nästan. Jag skulle ju på mötet i dag, och hade nog orkat mig i väg dit, dock så var det nu min psykolog som är sjuk, oturligt.

Ja men precis, det känns alltid skönare efter att man varit på ett möte, även om det kan ta emot lite grann. :)



Gud vad kul att ha kontakt med de andra tjejerna! Det blev liksom så bråttom allting när jag skulle sluta där, så det blev liksom inget av att man bytte nummer och så, rätt tråkigt, men det kanske går att leta upp dom på Facebook! :)

Tjejerna du pratar med nu, hur mår dom just nu? :)



Okej! Nej men det är ju liksom det man tror, att man inte har några problem. Det har ju blivit som en del i vardagen tyvärr.

Jag kollade också en del bloggar, inte i början, utan när jag hade varit sjuk och fått det bekräftat, så kanske efter någon månad började jag att kolla på olika bloggar, och då märkte jag hur alla de olika behandlingshemmen var, för alla, ( mest tjejer ) skrev om deras behandlingsmetod, men jag tyckte inte att någonting verkade "passa" mig. Det är som du säger. Att vissa behandlingshem borde satsa mer på bra psykologer, dietister mm. Ingen som inte varit sjuk, kan faktiskt inte föreställa sig hur det är att vara sjuk, dom kan inte förstå alla malande tankar, känslor, allting på samma gång, det gååår inte att förstå om man inte varit sjuk själv. Så när jag fick reda på att M.H.E fanns, och fick reda på deras behandlingsmetod, så ville jag dit. Det kändes liksom rätt från första början! :)

Nej absolut inte! Om man bara ska "äta upp sig till normal vikt och sedan bli frisk" så skulle inte anorexi vara en sådan jobbig, och det kräver flera år att bli frisk faktiskt. När jag var på BUP, så var det ju så. Att när jag hade "ätit upp mig" så skulle jag må bra sedan, inte ha några jobbiga tankar osv. Så lätt är det inte, men dom trodde det, eftersom att dom inte är speciallister, dom vet inte hur det är att vara sjuk, och dom har inte haft någon själv i sin familj/släkt, så dom kan inte föreställa sig hur krävande denna sjukdom är.

Jag skulle gärna ha velat träffa Gisela Van der Stein. Jag har dock inte läst "Mattillåtet" men jag har läst andra böcker om anorexi.



Nej vad tråkigt. Det måste vara jättejobbigt att ha ont i magen i 4 timmar innan man får sluta! Jag har också lite problem med magen, och jag klarar max 1 timme, sedan måste jag, hem,hem,hem! Haha. :)

Det är aldrig kul att kasta i sig maten, min mage gillar inte det heller, jag är ganska van att just kasta i mig maten för att jag har rätt mycket att göra, men jag brukar ändå försöka att ta det lugnt, och nu på senare tid har jag gjort det, vilket resulterar i, en bättre mage! :)



Trivs du på ditt jobb? :) Det är långa dagar du jobbar! Jag skulle vara jättetrött när jag kommer hem efter en arbetsdag.

Jag skulle ju till min psykolog i dag, vilket blev inställt. Men jag kommer att bara vara hemma och bli frisk. Jag ligger mest på soffan och kurerar mig, och äter och kollar på tv. :)



Kramar <3<3