Funderingar

Jag tänker lite på saker på kvällarna. Det brukar liksom bli då jag har tid att tänka. På dagarna är det så mycket annat som kretsar i huvudet, att jag liksom inte har tid att tänka. Saker man gör liksom. Men just på kvällarna kan det dyka upp en och annan tanke. Tex att jag ska hoppa av skolan. jag ska inte göra det, absolut inte. Men det är en tanke som kan komma upp ibland. Ibland kan jag bli så himla less på skolan. Eftersom att jag har varit sjuk i 3 år, och missat så mycket i skolan, så blir jag så förbannad, att jag tex inte kanske är lika duktig på tex matte som andra i min klass är. Okej, det är bara en bagatell kanske, jag kom ju in på programmet som jag ville komma in på, så det är inget att gräva i. Men bara en sådan sak kan förstöra min dag när jag kommer på skolan. Att jag sitter i bilen påväg till skolan och känner att, nej, i dag har vi matte, och då ska N komma fram och visa något mattetal som jag inte förstår ett dugg av, bara för att hon kommer fram och ska förklara på sitt sätt som gör att allting blir svårare. Jag kanske kunde talet innan, men när hon kommer och ska visa på sitt sätt, som bara hon förstår, så blir jag liksom stressad att jag ska kunna det hon gör, annars känner jag mig underlägsen liksom. Och det är inte kul. Förut när jag gick i 7an, så kunde jag ju få panik om jag skulle räkna ett tal i klassrummet, bara för att jag var rädd att göra bort mig inför läraren, och kanske eventuellt behöva extrahjälp i matte, vilket var det värsta som fanns. Jag kommer i håg att jag hade gjort något prov, och det visade sig att jag inte var så duktig på matten, och då skulle jag få extrahjälp i det som sagt. Och alla i klassen var ju liksom, att om man fick extrahjälp var man efterbliven, och det var riktigt jobbigt alltså, att snorungar kan trycka ner en till fotknölarna, jag fattar inte att jag tog åt mig så jävla mycket alltså. Dom riktade det inte rätt mot mig, men jag tog ju åt mig ändå, jag var så himla känslig i den åldern. Och Han man skulle få extrahjälpen av hade ett rykte, och man ville absolut inte bli delaktig i det ryktet. Alltså fy fan vad man fick gå igenom en massa skit på högstadiet. Det kanske låter som småproblem, men för mig var det riktigt jobbigt, och det var inte det som gjorde att jag blev sjuk, utan det är en annan historia. Usch. Men i allafall, åter till att hoppa av skolan. Jag kan få en tanke/känsla att göra det. Särskilt var det så innan jul, i december. Jag var så himla less på allting då. Jag ville hoppa av skolan, jag mådde riktigt dåligt. Vilket berodde på mörkret, jag blev typ deprimerad av att det var så kallt och mörkt, det var att jag blev utbränd. Jag jobbade så intensivt på lektionerna i skolan, och fick ju bra betyg för det. Vilket gjorde att jag blev glad, att jag kan ju det här, och ville verkligen visa ännu mer. Så jag kämpade jättehårt med studierna, och fick bra betyg som sagt. Jag kände mig inte nöjd med hur jag var som person. Dom som jag älskar behandlade jag inte så bra jämt, dvs min familj. Dom fick ta många smällar, som egentligen inte var riktad till dom, men som fick ta det ändå. Det kunde varit någon på skolan, i min klass jag var irriterad på, eller mig själv jag var irriterad på, men som gick ut över min familj. Då fick jag ångest för det. Jag kunde få panik av att tänka på massa saker samtidigt. Jag har ju varit sjukskriven från skolan väldigt länge, och är inte van att liksom "arbeta" flera timmar om dagen på det viset, så jag kände mig trött och less och ville hoppa av skolan, kanske att jag skulle ta tag i studierna om något år i stället, då jag kanske var mer motiverad till att börja plugga. Men då fick jag en tanke att, om jag kanske skulle börja plugga om 3 år, då skulle alla i min klass redan ha en utbildning, ha ett jobb redan, man blir ju färdig undersköterska efter dom 3 åren man går, och kanske att någon eventuellt vidareutbildar sig, och att jag då börjar om från ruta 1 igen då, det känns jätteonödigt, när jag redan är inne på utbildningen nu. Så jag ska absolut inte hoppa av skolan. För det är ju kul också, även fast det är krävande. Och även fast jag mådde dåligt över en del saker som jag tycker att jag kunde gjort bättre, så är det väldigt bra i skolan ändå. Jag trodde aldrig att jag skulle orka komma tillbaka till en miljö som orsakade bla till att jag blev sjuk, en miljö som är så jobbig att stå ut med, men som alla på något vis måste stå ut med, för skolan är ju en del i livet. Gymnasiet är dock en linje man får välja själv. Men det är kul och känns bra att ha någonting att gå till på dagarna och vara på, för att träffa andra människor och lära sig saker, och ha kul. Även om jag har dåliga dagar, så lär jag mig ju något nytt varje dag ändå, och tar med mig i bagaget.


En av skolans alla korridorer. (Snygg soptunna mitt i också! Blå och allt!)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hjortronsylt

Jag heter alltså Kajsa, är 18 år och bor med mina föräldrar i staden Sundsvall. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag med allt vad det innebär, vänner,killar,shopping,mode,outfits,videobloggar,sminktips, och mycket mer! Kommer blogga om min anorexi jag varit drabbad av under tre års tid, men äntligen tagit mig ur. Kommer delge min historia, samt ge er drabbade tips och stöd för att på bästa sätt klara er ur den! Kommer även ge tips till utomstående som ser på och känner sig maktlösa, kommer hjälpa er att orka kämpa, även när det känns som mörkast. Man måste må dåligt för att sedan kunna må bra! KRAM <3

RSS 2.0