:)

Så länge man inte ger upp,
har man ingenting förlorat.







Kommentarer
Anonym

Hej, jag har lite frågor ang. behandling och MHE och undrar därför om du möjligtvis har en mailadress och om det i så fall skulle vara ok att skriva till dig?



L

2011-03-29 @ 00:17:18
Kajsa-Stina

Hejsan! :)

Absolut kan du få ställa frågor!

Min mailadress är, [email protected]



Kramar <3

2011-03-29 @ 00:43:00
URL: http://hjortronsylt.blogg.se/
Jennie



SVAR:

Dagen va bra, men jag blev superduper-trött på eftermiddagen och va ju tvungen att åka tillbaka till jobbet endast för att ta ett foto, och sånt tycker jag är så jobbigt, asså inte att ta foto, hehe, men att bara åka t-banan fram o tillbaka för en grej som tar 3 minuter o sen åka hem igen.. så va det jättemycket när jag gick i gymnasiet, vi hade typ inga lektioner eller så va de inställda när vi kom dit o så hade man åkt enda dit i onödan..! :( Det är ju en annan sak om jag ska åka iväg för att jobba några TIMMAR liksom, men nej, sånt annat för mej stressad o trött bara, hehe ;) Idag får ajg iaf gå direkt från det ena jobbet till det andra o stanna där tills jag slutar, kl 19. Mycket skönare!



*Aa, jag vet, MHE va helt rätt för mej också! :D Jga ahde också turen att komma in i en jättebra grupp första veckan! Tror det spelar mycket roll också! Kommer ändå ihåg att jag den första veckan inte vågade äta ute i allrummet, o inte följa me de andr ut o äta, utan åt på mitt rum för mej själv och va mkt på mitt rum själv också emellanåt, men i början sådär så är ju så mkt av sjukdomen kvar i en, och att isolera sej är ju en del av sjukdomen + att jag då också hade många sjuka beteenden/ritualer kvar som jag inte kunde göra framför de andra liksom..:P

Hur va re för dej? Hur va din grupp? Har du kontakt me dom idag? Och nej, precis, mår man verkligen sådär botten, så kan man inte vänta, utan då gäller det att verkligen ta tag i det DIREKT!!



* Jovisst, även om det finns bra psykologer (de i Mora, som Göran också t.ex.) som kan MYCKET, så är det ÄNDÅ en helt annan sak att prata me nån som gått igenom samma sak! Har också min nuvarande bästa vän som jag pratar mkt me o hon har också varit sjuk, så hon har hjälpt o stötta mej mycket nu när jag fick mitt återfall i höstas! :)



Hur fick du förresten reda på om MHE?

Kram kram

2011-03-29 @ 07:34:58
URL: http://www.misshart.blogspot.com
camilla

Kloka ord :D



Ja verkligen, de gör så mkt att vara ute bland andra och kunna fokusera på annat än mat och liknande hela tiden :)



Åå kul, hittade du ngt snyggt?:)

Igår var jag på kurserna annars gjorde jag inte så mkt mer. Idag ska jag hjälpa till med läxläsning på ett volontärgrejs och sen ikväll ska jag kolla när min syster tränar :D vad ska du hitta på idag?



pussar och kramar<3

2011-03-29 @ 07:42:37
URL: http://resanupp.devote.se
Kajsa-Stina

sv Jennie: Vad bra att dagen var bra! Dock är det som du säger, det är riktigt irriterande när man ska göra en grej som tar bara någon minut, och sedan ska man hem igen! Inte är det kul inte!!

Jag går ju i gymnasiet nu, men vi har rätt fullt schema, vilket är bra, så att det inte blir en massa håltimmar här och där, då går man hellre en hel dag utan raster och slutar tidigare! :)



Ja men visst! Det gör mycket att det är en bra grupp man hamnar i, och det hade jag också turen att få. Jag var också som dig i början, man våga inte följa med de andra ut och äta, utan jag var oftast kvar på behandlingshemmet och åt för mig själv, men så småningom följde jag också med ut och åt, och det var jättetrevligt!

Till en början var min pappa med mig på behandlingshemmet, eftersom jag var 14 år, så skulle en förälder vara med, om jag inte liksom "vågade, klarade" de själv. Men efter någon vecka var jag där själv, och det gick också bra! :)



Jag trivdes väldigt bra med min grupp! Alla var snälla, och det gick att prata med dom om precis allting, vilket var väldigt skönt. Dock har jag ingen kontakt med någon av dom som var där tyvärr. Hur var det för dig i din grupp? Har du kontakt med någon fortfarande? :)



Ja men visst är det de! Dom vet liksom precis hur det känns att ha ångest tex, eller att det är jobbigt med maten och träning, det vet ju speciallister också, men dom kan nog inte sätta sig in i hur jobbigt det kan vara. Dom i Mora var jättebra! Men det var en tjej som heter Frida, som jag började prata med först hemma, som jag liksom litade på, och kunde berätta allt för. Hon kände ju igen sig i det jag berättade. Så det kändes skönt att få prata med någon som liksom förstod en på ett annat sätt! :)

Det är jättebra att du kan prata med din bästa vän om detta! Det är verkligen en stor hjälp. :)



Det var så att när jag var precis blev inlagd i mars 2008, så fick jag kontakt med Frida genom pappas kompis, då pratade vi om olika behandlingshem. Eftersom att jag var rätt "liten" jag var bara 13 år då, så fick inte jag åka till ett behandlingshem. Då frågade jag henne om det fanns ett behandlingshem för dom i min ålder och uppåt, och då berättade hon att M.H.E fanns, och då kollade jag på internet, och började att forska lite i deras behandlingsmetod osv. :)

Hur hittade du M.H.E?



Kramar <3<3

2011-03-29 @ 18:03:59
URL: http://hjortronsylt.blogg.se/
Kajsa-Stina

sv Camilla: Ja verkligen! Det känns bättre att se andra människor, och få nya, positiva intryck! Att inte ständigt fokusera på maten, att försöka att "koppla" bort tankarna för 1 sekund. :)



Jaa! Jag hittade en jättefin tröja som jag har på mig nu faktiskt! Och så hittade jag lite smycken som jag köpte. :)

Okej! Det låter som en kul dag! :)

Jag skulle ju egentligen till min sjukgymnast i dag, men jag fick faktiskt ställa in det mötet. När jag vaknade i morse så kunde jag nästan inte prata, det gjorde så fruktansvärt ont i halsen, och jag tror att jag har fått bihåleinflammation. Det är inte kul, usch.

Hoppas du får en underbar dag!! :)



Pussar och kramar! <3<3

2011-03-29 @ 18:10:34
URL: http://hjortronsylt.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hjortronsylt

Jag heter alltså Kajsa, är 18 år och bor med mina föräldrar i staden Sundsvall. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag med allt vad det innebär, vänner,killar,shopping,mode,outfits,videobloggar,sminktips, och mycket mer! Kommer blogga om min anorexi jag varit drabbad av under tre års tid, men äntligen tagit mig ur. Kommer delge min historia, samt ge er drabbade tips och stöd för att på bästa sätt klara er ur den! Kommer även ge tips till utomstående som ser på och känner sig maktlösa, kommer hjälpa er att orka kämpa, även när det känns som mörkast. Man måste må dåligt för att sedan kunna må bra! KRAM <3

RSS 2.0