Hej på er! Hur är det i dag? Bra hoppas jag. Med mig är det bra. Solen skiner, och förkylningen börjar att försvinna mer och mer för varje dag. Underbart!
I dag ska jag åka ner till polisstationen och ta ett id-kort. Jag har inget sådant, jag har inte hunnit med att göra något sånt. Det har varit så mycket annat under när jag var sjuk, och under hösten. Jag började ju skolan igen, och det har jag inte varit van vid på flera år, så jag var rätt trött när jag kom hem, och sedan har det varit mycket med skolarbete, kompisar, träffar med sjukhuset, osv. Men i dag ska jag och mamma åka ner till polisstationen och ta kortet. :)

I kväll är det final i Let´s Dance. Brukar ni se på det? I sånafall. Vilken tycker ni ska vinna? :D
Och jag måste lägga mig rätt tidigt i kväll. Jag börjar 8.00 i morgon och slutar klockan 16. Och samma sak på söndag. Sedan är jag ledig måndag tisdag. Och jag brukar ju ha samtal med min psykolog på onsdagar, men eftersom att jag jobbar då, och jag är ledig måndag tisdag ska jag kolla om jag kan få ta en tid på någon av dom dagarna istället.

25 mars i dag. För 3 år sedan, 2008, vart jag inlagd för första gången på sjukhuset i dag. Det är helt obegipligt vad fort tiden har gått, och vad mycket jag gått igenom under alla dessa år som sjuk.
När jag var inlagd på sjukhuset i flera månader, när jag bodde på avd 44, och skulle på dagvård på avd 43 varje dag i flera månaders tid, när jag skulle göra samma rutiner varje dag med maten, och att orka tackla alla tankar. Det var jobbigt, men är så skönt att jag klarat av det! Nu är varje dag en ny vacker dag som jag ska ta till vara på varje minut av.
Jag kan bli ledsen, och rädd att jag under 3 år bott på sjukhuset, växlats mellan BUP, tvångsvård, permisson, 44an. Och orkat vara där i 3 år. Nu när jag kommer till sjukhuset blir jag jättearg, jag förstår inte hur jag orkat med stället. Allt man skulle göra varje dag, som egentligen var en plåga. Då syftar jag på att jag inte gjorde någonting alls om dagarna. Jag satt och pysslade, och spelade spel. Det var det jag gjorde när allt var som värst.
Sjukhuset var som mitt andra hem under min sjukdomstid, vilket är hemskt. Nu klarar jag knappt av att vara på sjukhuset i 1 timme, för att det väcks så starka minnen i alla korridorer, och känslan av ångest ekar.

Så jag är så tacksam att jag är frisk nu. Att jag får uppleva allt fint hemma som jag gått miste om. Alla fina människor jag får träffa varje dag, att jag började skolan i höstas. Att jag håller på att utbilda mig till undersköterska. Det är underbart! :)
KRAM♥