I Tisdags när vi hade Arbetsmiljö och Säkerhet, med våran lärare K, så kom jag att tänka på min Anorexi. Han pratade om att man kan missbruka mycket när saker när an mår dåligt. Såsom, knark, mat, självskadebeteende, träning, mm. Då så skrev han upp allt på tavlan och började att förklara lite kring varje område, och då kom han in på Anorexi. Jag blev alldeles stel. Och vände mig om till min bästa Vän J, och vi båda kollade på varandra, och båda förstod vad vi tänkte. Han berättade att när man är deprimerad, stressad, eller så, så kan man missbruka att svälta sig själv, och det är ingen bra utväg. Jag kände för en sekund hur allt  stannade till. Allt Han sa var det som jag gick igenom i 3års tid. Dom hemskaste åren i hela mitt liv. Jag kände att jag nästan började gråta, för att alla minnen kom som i en repris, som i en trailer, alla upplevelser, händelser, mat, ångest, allt, allt, allt, kom som i en karusell. Jag kollade ner i golvet, jag ville inte möta Hans blick. Men jag tror att Han förstod...
Då sa M i min klass när hon hörde allt, "Gud vad hemskt att må så dåligt" , ja... Du ska bara veta tänkte jag för mig själv....
Är så glad att jag är mycket bättre nu med allt sånt. Klart att det kan komma upp tankar ibland, men dom skulle aldrig kunna vara starkare än mig igen på det sättet som dom var då. Och det är skönt att ha det i bakhuvudet, att jag kommer inte att halka tillbaka igen. Nu vill jag hjälpa andra personer med Ätstörningar. Ni vet, jag hjälper er i alla lägen.
KRAM ♥