Gången jag utmanade mig själv...

Jag och Pappa satt och hade fått våra blåa lappar som man får hämta hem gratis lunch och gratis middag efter som jag är inlagd på behandlingshemmet. Det gäller självklart inte Pappa at han får gratis mat, men jag får det. Så vi satt och diskuterade vad det var vi skulle äta, det var ju lika bra att prova på något, att utmana mig själv med att gå ut och äta. Under hela tiden jag var sjuk så undvek jag hela tiden att äta ute bland människor. Det var bland det värsta jag visste, att någon annan skulel lägga upp mat åt mig. Dom förstod ju inte att jag hade en Ätstörning, så dom förstod inte problemet i det hela. Alltså restaurangpersonalen. Men hur som helst, så satt jag och Pappa och diskuterade vad det var vi skulle äta någonstans... Pappa sa att han var väldigt sugen på att prova äta pizza eller hamburgare. Jag kände hur Ångesten kom krypande. Eh, jag vet inte riktigt sa jag, jag tror inte att jag vågar... Jo men vi testar sa Pappa. Vi testar! Blir det allt för jobbigt, så går vi där i från. Det är inga problem. Okej sa jag, också gick vi tväärs över gatan till hamburgerstället. Det var ett fint och mysigt ställe. Inte som på en vanlig hamburgerkiosk, utan mer, hemtrevligt på nåt sätt. Pappa beställde 2 hamburgare med strips och 1 cola, och 1 fanta. Jag kommer i håg att jag läste innehållet på hur mycket energi varje dricka innehöll. Jag ville verkligen inte ha dricka, men jag ville utmana mig själv, jag vill ha något sött någon gång jag med, jag ville testa. Jag smuttade på colan, och smsade Mamma komemr jag i håg om att jag skulle äta hamburgare, Mamma blev glad, och tallrikarna kom in. Jag tog första tuggan och kände, Ångest. Självklart fick jag Ångest utav bara den, men jag åt upp allting, och var mätt och belåten när vi gick därifrån. Jag kommer i håg att jag helst hade avstått från att äta den där hamburgaren med tillbehören, neb det var en del utav behandligen. Att just våga prova på nya saker. Jag hade pratat med G dagen innan om att testa och utmana mig själv. Och han sa, vad är du rädd för? Det kom upp mycket saker som jag berättade till han vad jag var rädd för. Att jag var rädd för fett och allt möjligt. Då så berättade han att, på, alltså för jättelänge sedan, så åt dom på den tiden, mycket fett, och sånt, och inte blev dom feta, fettet är viktigt att äta, man ska äta av allting i måttliga mängder. Man blir inte fet av att äta pizza, man blir inte fet av att äta godis, eller vad som man själv tycker är, "förbjuden mat" , man blir inte fet, tvärt om. Och han sa också att, det är nu på senare år som det i tex Amerika och Usa, som alla är feta. Det är för att vissa äter tillochmed för lite. Då blir man fet, om man inte fyller på, och gå och sparar sig, det är då man kan bli fet. Om man äter regelbundet under hela dagen, så händer ingenting.
Han sa också att, dom i Usa tex är ju feta, och det beror också på att dom äter så mycket lightprodukter. Ät mindre fett, gå ner i vikt, mindre fett i den här mjölken, mindre fett i den här såsen, gör inte så, för guds skull. Man ska äta riktigt fett. Inte tillgjort. om man äter tillgjort fett, som det sägs att det är mindre fett i, så är det något annat värre som är i. Man ska äta riktigt produkter. Och tex drickor. Det finns ju cola och alla möjliga drickor med inget socker i. Nehe, men då är det ju andra tillsatser i, som är värre, sötningsmedlet som är i, det är ju som socker, så det kvittar, och det är tillochmed onyttigare att dricka en dricka med, "sk mindre socker i" , än en vanlig dricka. Komiskt va?





En bild på mig innan jag kom till behandligshemmet, när jag var på bättringsvägen första året jag var sjuk. jag blev inlagd på behandlingshemmet året efter.
Suddig bild, men det beror på att jag knäppte med min mobil med 2 megapixlar på, ingen bra bild alltså.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hjortronsylt

Jag heter alltså Kajsa, är 18 år och bor med mina föräldrar i staden Sundsvall. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag med allt vad det innebär, vänner,killar,shopping,mode,outfits,videobloggar,sminktips, och mycket mer! Kommer blogga om min anorexi jag varit drabbad av under tre års tid, men äntligen tagit mig ur. Kommer delge min historia, samt ge er drabbade tips och stöd för att på bästa sätt klara er ur den! Kommer även ge tips till utomstående som ser på och känner sig maktlösa, kommer hjälpa er att orka kämpa, även när det känns som mörkast. Man måste må dåligt för att sedan kunna må bra! KRAM <3

RSS 2.0