Jag låg i sängen och vred mig åt ena sidan. Jag rörde mig försiktigt, för jag visste att om jag gjorde en hastig rörelse så skulle det hugga som en kniv i hjärtat. Jag vända sakta på mig, men AJ, det går inte, hur jag än vrider och vänder, oavsett om jag gör det snabbt, eller långsamt, det spelar ingen roll, det hugger som knivar ändå. Jag letade efter mobilen och hittade den på golvet under sängen. 11.45, kanske ska gå ner och lägga mig i soffan? Nej, jag orkar inte, det äär skönare att ligga kvar, dessutom så är det kallt, och jag ska ner och äta sen så det får bli då. Jag förstod egentligen inte hur jag orkade att bara ligga där uppe på mitt rum och sova, okej, det är väl inte jobbigt, men det är jobbigt på ett sätt. Klockan tickade på, och det började bli kväll. Jag gick ner, satt mig i soffan och började läsa boken jag köpte i Mora, om människor som kämpat sig fri från Anorexin. Och där satt jag, i min ensamhet och bara undrade, varför. Varför mår inte jag bra? Vad är det för fel på mig?
Jag kände ingen hunger längre, jag kände inga känslor längre, jag kände ingenting. Har det verkligen gått så långt igen tänkte jag för mig själv. Jag kunde inte koncentrera mig på att läsa utan la i från mig boken och började blippa på mobilen och kom in på spel. Jag började spela lite. Efter ett tag så kom min föräldrar in och kollade på tv. Dom kunde inget göra egentligen. Anorexin hade tagit sitt grepp om mig, och jag kunde inte släppa taget av kontrollen. Jag låg på soffan, mina föräldrar och min bror kom in och såg på " Här är ditt liv " med Ingvar Oldsberg, jag orkade knappt vrida på huvudet, jag ville bara bort, bort från sjukdomen som bryter ner mig, mer, och mer för varje dag som går. Nästa morgon så vaknade jag av att Pappa hade ringt in till sjukhuset, jag skulle åka till akuten och undersöka mig. Jag kände en Ångest inom mig, men ändå en lättnad på att få bli inlagd. Jag orkade inte med att svälta mig mer, jag skulle dö om jag fortsatt, och det var inte det jag ville, jag ville bli fri från eländet, men själv, klarade jag det inte. Jag blev inlagd på barnkliniken ( 44:an ) 17 September 2009. I Oktober blev jag tvångsinlagd på slutenvård.