Frukost: 2 dl fil 3%, 2 mackor med smör och pålägg, 3/4 müsli.


Mellanmål: 1 näringsdryck, 1 päron.


Lunch: Korvstroganoff, ris, varma majs, kall råkostsallad, 1 glas mjölk 2 dl 3%.


Mellanmål: 1 näringsdryck, 1 macka med smör och pålägg, 1 glas mjölk 2 dl 3%.


Middag: 2 st stora fiskpanetter, 3 potatisar, kall råkostsallad, en halv skål filsås, 1 glas mjölk 2 dl 3%.


Kvällsfika: 2 dl fil 3% 1 macka med smör och pålägg, 3/4 müsli.




Känner hur jävla TJOCK JAG verkligen är. Det är INTE kul att vara TJOCK! Hade vägning i dag. Hade gått ner i vikt!? Hur fan har det gått till? Jag som bara äter hela tiden, jag får det inte att gå i hop? När jag kollar mig själv i spegeln så är jag ju en fetknopp! En stor jävla fetknopp. Jag vill bara dö!
Men idioterna till Läkare säger ju att jag har gått ner i vikt, vilket är obegripligt, men jag tror dom. Fan också. Hoppas jag inte måste ha ytterligare 1 näringsdryck till, alltså det orkar jag inte. Jag klarar fan inte av det.
Jobbigt som bara den har det varit med målen i dag också. Att bara få i mig maten är ett helvete. Tänk då nu när jag inte får träna alls! Det fick jag i ochförsig inte förut heller, men jag hade ju mina småknep som alla har, men det går inte, det går bara inte. Innan jag hamnade på det här jävla stället, (Tvångsvård) så tränade jag faktiskt, och mupparna till personal gjorde ingenting, det hade varit så mycket lättare att om dom drog gränsen redan då att jag INTE fick. Att INTE var ett INTE! Men så är ju sjukvården där jag bor, urdåliga!
Inte blev det bättre med Ångesten i dag vid målen. Nu ska Pappa börja att lägga upp maten åt mig. Förut var det ju på tallrik allting, men nu ska Han börja att lägga upp maten åt mig. Det kommer inte att gå. När jag på något sätt "vant" mig vid att ha det som det är på en färdig tallrik. Nej då ska Pappa komma och lägga sig i, eller rättare sagt, Han och äckel Personalen har bestämt det, utan mig. Fy Fan!
Jag kommer inte att klara det här, jag kommer inte att fixa det. FAN! 



Det här var tankar som jag hade för lite mer än ett år sedan. Tänk hur mycket jag har förändrats på 1 år? Det är helt obegripligt. Men bra! Jag är så glad att jag slipper dom här tankarna som jag hade då. Gud vad mycket energi det gick åt till att bara orka leva, att orka äta, att orka våga leva.
Om jag hade haft min blogg när jag blev sjuk, alltså 2008. Jag tror faktiskt att bloggen hade hjälpt mig en hel del redan då. Att få skriva av sig, och att få hjälp av andra som har samma problematik. Men nu blev det ju inte så att jag startade bloggen då, vilket jag tycker är synd. Men nu har jag bloggen, och det är jag glad för.
Jag vill så gärna hjälpa andra som har det jobbigt, har haft det jobbigt. Jag vill gärna prata med er, om ni behöver. Jag ska verkligen stötta er till 100%. Allt känns så mycket bättre när man måt bättre. All tid jag har haft när jag var sjuk, all tid jag gått miste om, pga av sjukdomen, det är hemskt.
Jag är så glad att jag är förbi det värsta av det värsta!
KRAM, och våga tro på er själv, ni kommer att klara det! ♥

Bild från när jag började min behandling i Mora. Inlägget ovan, var när jag blivit riktigt sjuk igen. Jag har dock inga bilder på mig när jag var som sjukast.