Praktik

Hejsan! Nu är det kväll igen, och jag börjar att bli trött. Ska nog snart lägga mig, men tänkte ringa min moster först, och blogga förstås! Har nyss ätit kvällsfika och massa godis.... Lite för mätt nu, och det är jobbigt, men det går väl bra. Jo det gör det ju. Satt och knäppte kort med webbkameran, haha lättroad.
Inte nu på måndag utan nästa måndag, alltså vecka 40 så ska vi börja att praktisera. Vi ska praktisera på ett äldreboende 1 vecka. Alltså vecka 40 - 41. Sedan några veckor efter så ska vi praktisera 5 veckor på raken. Då kan vi börja klockan 7 på morgonen till typ 17 på eftermiddagen. Vi kan börja 13.30 en dag och sluta 21.30, så det kommer att bli långa dagar, men det ska bli jättekul! Ser verkligen fram emot att få börja jobba lite grann. Jag vill verkligen hjälpa människor, jag ska verkligen göra mitt bästa. Jag kommer faktiskt bra överens med gamla människor, så det kommer nog att gå bra. Min farmor gick ju bort i Juli i år. Så det var ett jobbigt besked, men det var ju väntat. Hon blev 88 år gammal, skulle fylla 89 i December i år, så hon har levt ett långt liv. När man kom hem till farmor när hon bodde hemma, så kunde hon alltid få en på bra humör. Hon fick en alltid att skratta. Hon var en sån go krutgumma. Det är ledsamt att hon är borta. Hon och morfar var dom enda jag fick träffa av mor och farföräldar. Mormor dog när jag var 2 år, och farfar har jag aldrig träffat. Morfar dog när jag var 10, och farmor som sagt dog nu när jag är 16. Jag önskar att både, farmor, farfar, mormor, och morfar hade fått leva nu. Farmor fick ju uppleva min Anorexi, hon fick se mig när jag blev sjuk, hon fick se mig tillfriskna lite smått. Men hon ser inte nu hur lycklig jag är, att Anorexin är bakom mig. Men jag är glad att hon fick se att jag blev bättre när hon levde, och nu att jag är alldeles frisk. Jag blir melankolisk när jag tänker på det....



Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå.

<3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

hjortronsylt

Jag heter alltså Kajsa, är 18 år och bor med mina föräldrar i staden Sundsvall. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag med allt vad det innebär, vänner,killar,shopping,mode,outfits,videobloggar,sminktips, och mycket mer! Kommer blogga om min anorexi jag varit drabbad av under tre års tid, men äntligen tagit mig ur. Kommer delge min historia, samt ge er drabbade tips och stöd för att på bästa sätt klara er ur den! Kommer även ge tips till utomstående som ser på och känner sig maktlösa, kommer hjälpa er att orka kämpa, även när det känns som mörkast. Man måste må dåligt för att sedan kunna må bra! KRAM <3

RSS 2.0