It takes a fool to remain sane

Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace
Wasn't life supposed to be more than this? 
In this kiss, I'll change your bore for my bliss
Let go of my hand and it will slip out
In the sand if you don't give me the chance
To break down the walls of attitude
I ask nothing of you
Not even your gratitude

And if you think I'm corny
Then it will not make me sorry
It's your right to laugh at me
And in turn, that's my opportunity
To feel brave

Because ridicule is no shame
Oh it's just a way to eclipse hate
It's just a way to put my back straight
Oh it's just a way to remain sane 

Every morning I would see her getting off the bus
The picture never drops it's like a multicoloured snapshot
Stuck in my brain it kept me sane
For a couple of years as it drenched my fears
Of becoming like the others
Who become unhappy mothers
And fathers of unhappy kids
And why is that?
'Cause they've forgotten how to play
Or maybe they're afraid to feel ashamed
To seem strange, to seem insane
To gain weight, to seem gay
I tell you this:

That it takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh It takes a fool to remain sane
Oh In this world all covered up in shame

Oh, take it to the stage!

So, take it to the stage in a multicoloured jacket
Take it jackpot, crackpot, strutting like a peacock
Nail Varnish, Arkansas, shimmy-shammy feather boa
Crackpot haircut dye your hair in glowing red and blue

Do, do, do, what you wanna do
Don't think twice, do, what you have to do
Do, do, do, do, let your heart decide
What you have to do, that's all there is to find

'Cause it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane 





Detta är en låt som jag förknippar starkt till när jag var sjuk, den betyder 
verkligen mycket för mig. Men varje 
gång jag hör den, så får jag mig en tankeställare, och blir nostalgisk. 

jag har också några låtar sådär som påminner mig om det sjuka himla mkt och vissa händelser också tom, usch! :(



sv: Jo samma här, och jag minns verkligen vissa ögonblick så himla väl. Nä usch, men idag vet man att det är för man va sjuk iaf, det var ju inte jag som person som gjorde det jag gjorde lixsom.



Jaha, trivs du där på omvårdnad då? Jag går första året natur, men jag läser på distans. Har dock varit sjukskriven i två terminer nu så jag börjar typ om på ettan till hösten men eftersom jag läser distans spelar det ju ingenroll direkt :) men är ju egentligen 93.a, har dock gått om nian



Känner igen det där, var samma för mig. Var också inlagd på en barnklinik och har varit det till och från hela tiden nu under 3 år, sen har jag legat inlagd på tvångsvård två ggr och gått på dagvård på en äs-enhet.. det gör jag fortfarande vissa dagar i veckan :) hur ser din hjälp ut nu? eller är du friskförklarad oså så du inte har nån mer hjälp? :) kram <3 du är så himla grym!

sv Josefine: Ja! Det är verkligen jobbigt att påminnas av vissa saker, händelser, känslor, mm :/



Ja precis. Det är jobbigt att tänka tillbaka på gamla händelser, och så, men som du säger, det var ju inte en själv på något vis, utan anorexin :/



Ja verkligen! Jag trivs jättebra, bra klass och så, roligt att läsa ämnena :)

Okej! Vad kul! Jag har ju också varit sjukskriven från skolan i 2 år, men det var på högstadiet, så jag har inte missat något av gymnasietiden :)



Okej! Ja, det var hemska år man gått igenom, förstår ibland inte hur man klarade av det. Men det var väl för att man var så "inne" i sjukdomen, det var inget annat som existerade.. Hemskt :(

Okej! :) Det är bra att man är inne på dagvård någon dag i veckan! Jag är dock inte det längre! Jag har inte alls samma problem som innan, så jag sköter matschemat jag fått hemma, och det går jättebra!! :) Men jag har samtal med min psykolog 1 gång i veckan, så det känns bra! :)



Tack!! Du är också duktig!! :) <3



Kramar i massor! <3<3