Hejsan! Nu ska jag snart åka till min bästa vän och fira min nyårsafton där. Vi har inte direkt något jätteplanerat som vi ska göra, typ kolla på film, prata, äta gott, och framför allt fira in det nya året! Hur ska ni fira er nyårsafton?
Och vet ni? I dag har jag ätit som en vanlig människa ska göra! Jag har ätit lunch i dag som jag inte har gjort på...... ja, men det har jag gjort! Och nu ska jag fortsätta med detta! Man blir liksom på så bättre humör, och inte lika vrålhungrig. Jag ska uppdatera bättre nästa år. Alltså från och med i morgon!
HAPPY NEW YEAR!
KRAM ♥

Hejsan alla fina. Hur är det med er? Bra hoppas jag. Med mig är det bra.
I dag har jag inte gjort mycket alls. Jag la mig halv 3 i natt, somnade 3 kanske, klev upp halv 1 i dag, det var väldigt sent, och jag känner av det väldigt mycket. Jag blir så orkeslös på dagarna, även fast jag sover bort dom. Och det vill jag inte göra. Nu är det lov, och då ska man inte sova hela tiden. Men det jag har gjort i dag är i allafall inte mycket. Följde med och handlade lite tills i morgon och i dag, sedan åkte jag hem och då hade vi främmande av några släktingar, det var trevligt. Men jag pratade i telefon typ 1 halv timme så jag missade ju den halvtimmen dårå. Men jag fick i allafall pratat med en underbar vän under tiden. Jag ska åka till henne i morgon och fira nyår där. Jag har inte träffat henne sedan veckan innan skolavslutningen. Jag var ju hemma veckan då vi skulle få skolavslutningen av några anledningar.... Så i morgon ska jag få träffa henne, och det ska bli kul. Jag skrattar så himla mycket när jag är med henne, och jag kan prata med henne om allt.
Hur ska ni fira nyår?
Kram ♥

Om man har anorexi behöver man hjälp både att bryta svältens grepp och att komma till rätta med bakomliggande svårigheter. Första steget i de flesta vårdprogram är någon form av stöd så att man vågar äta normala måltider igen. Detta görs på olika sätt, ibland med hjälp av individuella samtal, ibland med hjälp av gruppverksamhet då man får träffa personer som har liknande problem. Ibland används en matdagbok där man skriver upp allt man äter och de tankar och känslor som dyker upp. Dagböckerna används sedan för att diskutera hur ätmönstret kan förändras och för att titta närmare på viktiga tankar, känslor och situationer som påverkar ätandet.

Utöver detta behöver de flesta också hjälp att komma till rätta med andra problem än de som direkt har att göra med mat och ätande. Det kan till exempel vara problem med självbilden, känslolivet, relationer med andra i omgivningen eller svårigheter i sin utveckling mot att bli vuxen. Sådan hjälp kan man få i olika former av psykoterapi, gruppterapi eller familjeterapi.

Vid behandling av anorexi brukar inte läkemedel användas. Ibland kan antidepressiv medicin vara till hjälp om man har svår depression vid sidan om själva anorexin. Läkemedelsbehandling bör ske i kombination med några av de behandlingsmetoder som nämnts ovan och inte som enda behandlingsform.

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick olika antideprissiva mediciner nät jag var sjuk. Jag fick bland annat, Sertralin, Zoloft, Zyprexa, Risperdal, Attarax, Stesolid, och någon fler. Men det var för att jag var verkligen inte i bra skick. Jag var faran för mitt liv, jag själv...

 

 

 

 

 

 

 

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det rätt så bra, förutom att jag har ont i nacken för att jag har spänt den på ett konstigt sätt när jag kollade på tvn. Vilket problem va? Också så har jag lite Ångest, och det är aldrig roligt...
Jag har inte hunnit att uppdatera något i dag. I´m sorry. :'/ Men jag håller på att skriva på min historia om Anorexin, men ska bättra mig och börja uppdatera mer. :) I morgon ska jag åka på bio och se Änglagård 3! Och äta ute, så jag får se när jag kommer hem. Men jag ska slänga upp något inlägg innan jag åker!
Vad har ni gjort i dag? Och vad ska ni göra i morgon?
KRAM ♥

Hejsan! Snön faller ner utanför fönstret, och jag är ensam hemma. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på i dag. Eller, i dag, hehhe, det är ju eftermiddag nu. Jag klev upp rätt sent i dag, halv 12 ungefär... Men det beror på att jag håller på att skriva på hur min historia kring Anorexin började. Så jag satt ungefär 1 timme i går kväll och skrev. Och när jag väl hade börjat så ville jag inte sluta. Jag kanske ska göra en bok av den? Om jag skulle ta med allt och alla detaljer så skulle den bli rätt många sidor. Så att ge ut en bok, vad säger ni om det? Nej, men först och främst ska jag bli klar med den, så får jag se hur den blev. Kanske lägger upp lite av den på bloggen.
Vad ska ni göra i dag?
KRAM ♥

Jag känner mig irriterad över en hel del saker just nu. Bland annat skolan. Jag har känt enda sedan jag fick lov att, snart är det skola igen. Så är det slut på lovet, det härliga Jullovet som jag skulle njuta av. Jag har njutit av Jullovet, absolut, under Julen. Men nu när de vanliga dagarna kommer tillbaka, och skolan kommer sakta smygande bakom hörnet, så känner man att allvaret börjar igen. Jag vill inte tillbaka till skolan. Jag vill vara långledig. Jag vill sluta med skolan, hoppa av den, skita i alltihop, pågrund av just några småsaker som kan sabotera så mycket. Egentligen kanske det inte är så farligt, men för mig är det ett hinder som ständigt fäller krokben för mig. Men jag vet själv om jag skulle hoppa av gymnasiet så förstör jag bara för mig själv ännu mer. Det är klart, att jag trivs ju i skolan med de vänner jag mår bra av att vara med, och utbildningen såklart, men det kan bli lite mycket fokus på just några grejer som just gör att jag känner mig arg. Om jag skulle hoppa av gymnasiet som sagt, så förstör jag bara mer för mig själv. Jag missar en utbildning som jag verkligen vill bli klar med, såhär rätt har det aldrig kännts att gå i skolan, att jag är nöjd med det jag presterar, och dessutom får bra beröm, att jag är duktig på min sak. Om jag skulle sluta gymnasiet nu, och börja läsa om nåt år, så har dom i min klass redan utbildningen, och jag har kastat bort en chans till att kanske ha ett jobb när dom andra i min klass kanske vidareutbildar sig. Så jag tänker absolut inte hoppa av gymnasiet. Men det är klart att tanken slår mig när det är svårt med vissa saker.

I dag så skulle jag egentligen med på Bio och se Änglagård 3, eller Tredje Gången Gillt som den heter. Men jag var inte alls på humör att följa med nu i kväll, den började 18.15 tror jag. Men jag kände ingen lust att följa med. Jag var trött just då, men har blivit lite piggare nu utav att sitta vid datorn. Det är konstigt!?

Jag satt framför tvn och kollade på Kalle, med hela min familj. Av en ren impuls så tog jag fram min kamera som jag fick görra året och började knäppa kort på tvn. Jag knäppte kort på Kalle, Ferdinand, Askungen, Lady och Lufsen, och hela Disneytjosan! Haha, det kanske låter lite..... Ehhh Normalt? Men vadå!? Jag fick en impuls, och jag var glad, så vad i hela friden spelar det för roll att man knäpper kort på tvn, vet att man kan ta bilder från google och lägga upp som julbilder, men det är liksom mer " verkligt " om jag tagit bilderna själv. Inte sant? Så ja, jag gjorde bara som jag tänkte, för engångsskull så gjorde jag saken utan att tänka mig för.
Ja, jag har köpt många Julklappar i år till min familj. Alltså, för mer äm 1000 kronor, men det kvittar. Min familj betyder så mycket för mig. Så jag har gett bort mycket julkalppar i år, och det är jag glad över, att se deras lycka pågrund av mig, det är underbart. Och att jag själv blev nöjd med mina köp, det är ju bra.
Mina julklappar som jag fick blev jag jättenöjd med. Jag fick böcker, bla, en bok av Isabella Löwengrip "Egoboost", och gud vad jag har läst mycket i den, jag har nästan läst ut boken! Den är så j*vla bra, och peppande i alla lägen. Också en annan bok, en "rysare" som jag fick av min bror Fredrik, har inte hunnit börja läsa i den än, men det kommer komma tid för det, samt lite andra böcker. Jag fick halsband, örhängen, 2 1/2 män-boxen, och ni kan inte förstå hur glad jag blev över den! Jag fick godis, pussel, pengar, filmer, och mycket mycket mer.
Vad fick ni i Julklapp?

Hejsan! Och god fortsättning får jag börja med att säga! Hoppas att ni har haft en bra Julafton, juldag, och annandag jul! Min Julhelg har varit heeeelt underbar! En sån här bra Jul har jag inte haft på flera år. Jag åt god mat, godis, lussebullar, knäck, allt, allt, allt! Och det känns så skönt att kunna göra det. Det är klart att jag väcks av känslor som jag hade förra året, och åren innan då när jag var sjuk, att känslorna väcks nu under Julen, och det är inte konstigt. När man sitter framför tvn och kollar på Kalle och känner att, ja... förra året så såg jag ut så.... förra året var det så.... Men. Jag kunde tillåta mig själv att tänka så, och jag blev påverkad av tänket. Men det tog inte över mig. Jag kunde stå emot allt som kom upp i huvudet, och när jag fick upp tanken på vad jag inte har kunnar unna mig på flera jular, Twistpåsen, med alla dom där gooooooda chokladpralinerna i. Det skulle ha varit omöjligt att ha ätit det förra året. Förra året kunde jag inte ens tänka mig att smaka på en ynka chokladpralin, eller skumtomte, men tänk. När jag fick upp tanken på att, ja, så här var det inte förra året, då var jag på det viset, och, så, och så satte det i gång i huvudet på mig, då klev jag upp ur soffan, gick in i finrummet, och tog mig några twistgodisar, utan någon Ångest! Det är lycka. Jag är så glad att denhär Julen blev som en Jul jag inte fått uppleva på flera år. En helt underbar Jul.
♥

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det bra. Jag har nyss ätit middag, och kollat på Sunes Jul. Det är 21 grader ute! Jag tror jag fryser ihjäl! Alltså, man kan inte gå ut, ansiktet går ju i tusen bitar! I kväll, eller snart, när resten av familjen har ätit så ska jag till Erika. :) Måste ju vänta tills nån kan skjutsa mig, fan för att sätta sig i en kall bil nu, men det får gå det, får väl slänga på mig täckbyxor och hela paketet!
Vad ska ni göra i kväll?
Imorgon är det Julafton! Det ska bli så kul! Men jag kommer att ha Ångest för att jag kommer att ta hela dagen till att tänka på att, ja, snart är den här dan slut, då är det 1 år till nästa Jul.... Ja, ni häör ju hur jag resonerar. Men i år ska det inte få bli så! Jags ka ta vara på varje minut utav Julen! För Julen, är det mysigaste som finns!
KRAM ♥

Hejsan kära läsare! Hur är det med er? Med mig är det bra. Småfryser lite grann i vinterkylan, men det är väl inte så konstigt!? Det är ju bara 20- x 1000. Men det är ju rätt skönt att sitta under en filt och mysa på till Kaspar i Nudådalen med en sprakande brasa bredvid sig och en fin pyntad Julgran. Och nu har jag precis ätit middag och vet inte vad jag ska hitta på. I dag så skulle ju min Moster komma, men det blev inte så, för att det var mycket annat i vägen, tex hennes värmepump som hon har krånglar, det är halt, det är kallt, och hon ska köra 100 mil med en bil. Och då menar jag verkligen 100 mil,  och det gör man ju inte på 3 timmar liksom. Utan det tar ju typ 11 - 12 timmar eller nåt, men det skulle passa fint med ett concord-plan nu kan jag ju säga ( stavning ) , så hade hon varit här på nolltid. Men hon ska komma senare! Bra det! Nu ska jag kolla vidare på Kaspar, vad ska ni göra?
Nu är det bara 2 dagar kvar till Julafton, och i morgon så ska jag och Pappa åka och handla Julmat och sånt, och någon Julklapp!
KRAM <3

Nu ska jag kolla på Morden i Sandhamn. Det är en serie som går på 4an nu. Den började i går och är i 3 avsnitt. Så jag ska kolla på den nu och se om det är nåt att se. Såg lite i går också och det verkade helt okej.
I morgon så ska jag träffa Birgitta och vi ska ut och äta, sedan får vi se vad som händer. Vad ska ni göra?

Hejsan! Jag har inte hunnit uppdatera nåt i dag heller! Och det är konstigt. För jag har varit hemma hela dagen. Jag vaknade rätt tidigt men somnade om och gick upp ungefär 11, sedan så har jag inte gjort så mycket i dag, åkte och handlade lite med Mamma och Fredrik, ätit, och kollat på tv. Det är det enda jag har gjort i dag. Har nyss ätit kvällsfika som består av mackor och oboy, och några knäck..... Snart kommer det att växa ut knäck genom öronen. Jo just ja! Vi gjorde lussbullar i dag och pyntade granen, blev så fint så. :') Kanske lägger upp en bild sedan? Vad har ni gjort i dag?
KRAM ♥

Jag har inte hunnit att uppdaterat något i dag. har hafft fullt upp med mycket. Jag har ju följt ett matschema i dag, och det gick bra, men jag har en del funderingar angående det som jag ska kolla upp i morgon. Och i morgon så ska vi pynta julgranen. Tänk. Snart är det 3 dagar kvar till Julafton!
Och jag har så himla ont i magen att jag tror att jag smäller av.
Jag ska lägga mig nu, men vi hörs i morgon!
Kram <3

Har nyss ätit en massa knäck och mandelmassagodisar. Och innan det så åt jag kvällsfika.
Och hörrni! I dag har jag ätit enligt matschemat, och det här goda sakerna utöver. Men nu har jag lite Ångest, och det är inte kul. Men jag får streta emot tankarna, på nåt sätt. Det går liksom inte att bli av med dom. Dom har gnagt sig fast i pannbenet. Irriterande!
Hoppas ni har det bättre!
♥

Nu är det bara 4 dagar kvar till Julafton. Det är heeeelt sjukt vad tiden har gått fort! Men gud vad skönt med en härlig jul som ska komma! Och på Onsdag kommer min kära Moster och firar Jul med oss. Hur ska ni fira Jul? Ja, som ni ser så sitter jag ju kvar vid datorn. Jag som skulle göra skolarbete, hm..... Vi h ö r s sen!
Kram ♥

Hejsan allihopa! Hur är det med er? Med mig är det bra. Jag har börjat att följa mitt matschema nu. Det är samma som förra året, förutom närigsdryckerna då. Och det började jag med i dag. Så nu är frukosten äten, och nu ska jag sätta mig och jobba med diabetesfrågorna som vi har fått i uppgift att arbeta med. Jag kommer att vara hemma nu dom dagarna som är lvar innan lovet, det är ju bara i dag och i morgon kvar! Gud vad tiden har gått fort! Och det är bra.
Vad ska ni göra i dag?
Kram ♥

Hejsan alla söta! Hur är det med er? Med mig är det sådär, har huvudvärk, kan också bero på att jag sover ganska länge nu på morgnarna och lägger mig sent. Men ja, i dag har jag ingen aning om vad jag ska göra faktiskt, eller jo det har jag, i kväll, jag ska se en sak på tvn, och vad kan det vara?
6 dagar kvar till Julafton! Helt otroligt! Känns ju som att det nästan nyss blev 2010, eller inte nyss, men för nån månad sedan, kommer så väl i håg när jag satt hos min psykolog och pratade lite, i Januari i år, och hon sa att det känns så ovanligt att skriva 2010, det känns som det är 2009 fortfarande, och nu är det snart 2011. Ja, herre gud! Och snart kommer min älskade Moster tills oss och firar Jul! Gud vad kul! Hur ska ni fira jul?
Kram ♥

När jag väl satt där inne på hennes rum i hennes ena fotölj så tittade jag mig omkring, och började direkt att jämnföra mig med hur hon såg ut. Det första som slog mig var att hon är jättesmal. Smalare än mig, men logiskt nog så fattade jag ju att hon är ju inte sjuk, och det är jag, så hon har inte Anorexi, hur mycket jag än vrider och vänder på det så kom jag fram till att, nej hon är smal, men inte Anorektisk.
Vi satt och pratade med varandra 1 timme, vi pratade om hur jag känner för maten, tankar, allt möjligt. Men det som var viktigt för oss båda, var att vi inte skulle dra upp en massa gammalt som varit. Och det var rätt skönt, jag var väldigt less på att berätta min historia för alla jag träffade.
Jag var inlagd på kliniken 5 dagar i veckan, på 1 månad, så jag var alltså inlagd 5 dagar, hemma 3 veckor, tillbaka 5 dagar, hemma 3 veckor, osv. Till en början så kände jag. Nej. Det kommer inte att funka att följa allt vi kom fram till, men det gjorde det, men det tar vi sen. Vi kom fram till att jag skulle prata med henne på Måndagar 1 timme, tisdagar 1 1/2 timme, för att på onsdagen skulle hon på en föreläsningskurs, och det var varje onsdag, så en extra halv timme på tisdagen, 1 timme på torsdagen, och 1 timme på fredagen. Utöver hennes samtal så hade jag samtal med läkaren, och vi la upp hur jag skulle äta, det bestämde vi samma dag jag kom dit, och att vi tog vikt, men den fick jag inte se. För att en person med Anorexi är väldigt besatt utav siffror, så man kan ju må bra, men när man får se sin vikt så blir man helt tokig, så vi bestämde, och det gjorde han med alla, att han fick se vikten, inte jag, eller någon annan. Och det gick jag med på. Jag litade till 100 % på honom. Också så hade vi, hypnos, basal kroppskännedom, avslappning, massage, även kallad pulsing, röstträning, och mycket mycket mer saker, och jag är så himla tacksam för att jag fick komma dit, men jag blev inte frisk när jag var där. allt gick bra, vi gjorde utflykter och kollade på olika saker, jag åkte hem, kom tillbaka, och jag skötte mig jättebra, både min terapeut och läkare var imponerade och stolta över att jag var ärlig och fullföljde det vi hade kommit överens om. Men saker och ting förändrades. Sommaren kom, och dom skulle gå på semester. Jag tänkte redan då. Nej. Jag kommer inte att fixa det här, jag kände redan sista gången innan semestern att jag kommer att få en tuff sommar framför mig. Dagen kom då jag var hemma och kände att, nej, jag klarar inte det här. Jag började mina gamla vanor igen, det hela började i ochförsig med att eftersom att jag inte hade samtal, som jag var så beroende av, så började jag att vara mer kontrollerande över mig själv, jag kollade mig sjäkv i allt jag gjorde, kunde inte lämna över saker i någon annans händer. Jag blev osäker och kände mig trygg i att börja återgå till gamla vanor. Jag hade inte riktigt bestämt mig än att göra det, utan det hela började med att jag kände, jag kände ju verkligen att jag kände mig tjock. Det var jag absolut inte. Men som sagt. När man har Anorexi så känner man sig tjock, det är liksom det den hör till. En dag så åkte jag och Mamma till Ikea för att kolla på lite grejer, så klart kommer man ju in i olika rum som dom har renoverat så man får se alternativ på hur man kan möblra själv. Vi gick in i en våning så att säga, och tro inte på fan att jag kommer in i ett badrum med en våg! Jag blir bara fokuserad på vågen och tänker, jag är tjock, jag vet inte vad jag väger, min läkare på behandlingshemmet har ingen som helst koll på min vikt nu, och inte jag heller, jag var utskriven från BUP och dom var förresten på semester, så jag kunde inte väga mig där heller, så jag gick fram till vågen och vägde mig, och drabbades av panik. Mamma såg att jag hade ställt mig på vågen och blev orolig, jag såg hennes blick, jag var inte van vid den. Hennes blick var av osäkerhet, hon visste ju, och såg att jag inte var tjock, men hon vet också att jag är känslig för att se min vikt, så vi åkte hem. Och hela vägen hem, så satt jag spänd som en jag vet inte vad, och kollade ut genom fönstret. När jag kom hem, så återgick jag i mina gamla vanor.

Hejsan! Jag har precis ätit middag, och slänger upp ett snabbt inlägg innan vi ska åka och handla lite.
I kväll blir det Robinson. Jag är helt besatt av det nu alltså, det är ju bara i dag och i morgon kvar, sedan vet vi vem som vinner! Och en från min stad är fortfarande kvar! Hihihihihihi.
Vad har ni gjort i dag? Jag har gjort. Hm..... Ja... ingenting....
Jag har legat på soffan och sovit. Det är det enda jag har gjort, så nu måste jag åka ut med Mamma och Fredrik på en sväng och handla lite för att få dagens första luft utomhus idag. Låter bra det.
Kram

När jag var sjuk, jag insjukande ju riktigt i anorexin 2008, och det hela året var jag på BUP under ständig övervakning på dagvård och dygnetruntvård i flera,flera månader. Jag blev inlagd 25mars, kom i kontakt med BUP och började att ätträna där i någon månad. I Juni blev jag utskriven från avedlningen, delvis för att dom gick på semester, men även för att jag kände att jag ville testa att klara det själv på egen hand hemma. Hela sommaren gick bra, jag åt som jag skulle, och kollade min vikt en gång i veckan på torsdagar. Jag började 8an i augusti och gick där tills oktober då jag insjuknade riktigt rejält igen, jag hade inte gått upp mycket i vikt under sommaren, men jag orkade iallafall klara mig själv med stöd från mina föräldrar. Men i oktober så orkade jag inte det mer, pågrund av olika saker, jag kom in på BUP igen den 3e oktober, jag blev inte inlagd, men jag fick vara på dagvård tills några dagar före julafton, men då precis den dagen jag skulle bl utskriven så kände jag mig hängig, och personalen trodde att jag skämtade när jag sa att jag mådde illa. Jag åkte hem, och fick magsjuka. Blev frisk efter nån dag, men hade gått ner en del i vikt igen, julen kom, och ångest satt kvar som ingjutet i bakhuvudet på mig, och irriterade mig vad jag än gjorde. Någon dag efter attd et hade blivit januari så skulle jag börja vårterminen i 8an, jag gick en dag, sedan fick jag lunginflammation och gick ner ytterligare många kilon. Någon dag särpå orkade jag inte mer, benen vek sig vad jag än gjorde, och vikten var för låg för att jag skulle vara hemma. Jag blev inlagd från januari till april.. Flera månader, och jag var på dagvård, så sjukhuset var det enda jag gjorde om dagarna, åt, och år, och åt. Och vilade. Jag var så j*vla less på BUP att jag inte visste vad jag skulle göra, så jag bönade och bad med mina förääldrar att få åka på ett behandlingshem. Men svaret blev såklart nej. Dom vill testa allt först som sjukhuset i min hemstad har att erbjuda innan dom skickar mig med en dyr remiss till ett dyrt behandlingshem. Men tillslut sp fick jag åka. Jag och mina föräldrar åkte ner till Mora den 11april 2009, på långfredagen, och träffade Göran. Jag var jättenervös och tyckte att jag passar inte in på behandlingshem, jag äör för tjock, jag såg någon tjej som gick flrbi, och jämnförde mig direkt med henne. Jag saåg ju inte att jag var smal. Vi träffade Göran och började prata. 1 vecka senare fick jag ett papper om att jag skulle få börja min behandling i Mora om 1 vecka, jag baä: OJ! Gick det så fort!? Veckan kom och jag och Pappa åkte ner till Mora i Pappas vita saab, väl framme så möttes vi av trevlig personal som visade oss runt till vårat rum. Det är ett gammalt hotell, så vi fick ett hotellrum med allt. Jag gick ner till receptionen och fick information av receptionisten, jag skulle träfa min terapeut för första gången. Dalida. Jag traskade upp till annexet med Marit, det tog typ 4 minuter, inte ens det. Gick upp för en trappa, inne i huset, och träffade Dalida och började prata med henne. Hon var så trevlig och passade mig perfekt. Vi kommer att fixa det här tänkte både jag och hon. Jag hade äntligen fått kommit till mitt behandlingshem.

Jag har ingen rubrik att sätta. Jag tycker att det är ganska svårt att komma på vad rubriken ska vara. Är det bara jag som tycker det bland bloggare? I sånafall är jag väl lite udda då, men det får jag leva med, haha.
Dagen har varit slapp som vanligt, jag har inte gjort ett dugg, jo, ätit har jag, som en..... Herre gud! Men, Ja, nu på kvällen blev det 2 mackor med smör och leverpastej, och MYCKET oboy... Det är inte kul när det blir så. Och dessutom var jag hos tandläkaren i dag. I ochförsig så hade jag inga hål! Nämen ni hör ju! Inga hål! Jag som äter socker och godis och sånt varje dag!? Ja, det är underligt. Men det är klart att jag måste ju tänka på att inte äta så mycket söta saker, för det tar väldigt mycket på tänderna, men som sagt, jag lyssnade ju inte vad tandläkaren sa, utan jag såg ju bara det positiva i att jag inte hade några hål.
I morgon har jag ingen aning om vad jag ska göra. Jag ska vara hemma och ta det lugnt, det ska jag göra. Vad ska ni göra? Jag har faktiskt börjat att fotografera en hel del. Och det är ju positivt. Är det något speciellt ni vill att jag ska skriva mer om i bloggen?
Kram ♥

Åt middag för typ 1 timme sedan, och sedan har jag inte gjort något speciellt. Ska snart sätta mig vid tvn och kolla på julkalendern, halv åtta hos mig, och Robinson. Jag och tv vetni! Nej, men, jo. Det är mysigt att kolla på tv och äta kvällsfika samtidigt, mengud! Jag låter ju som en.... Mupp.

Hejsan allihopa! Ni undrar kanske varför jag skriver så här tidigt i dag? Det är för att jag var första lektionen på skolan, sedan fick jag så himla ont i magen så jag åkte hem. Så jag bloggar en liten snabbis nu innan jag lägger mig framför tvn och kollar på film.
Jo. Nu är det så att jag har tänkt att skriva ett citat varje dag på bloggen. Jag tycker att det är kul. Så ni ser ju om det ploppar upp ett citat varje dag så förstår ni vad som pågår.
Kram

Jag ska börja göra mig i ordning inför i kväll, alltså, borsta tänderna och sånt, haha, också så måste jag platta håret, annars så kommer det att vara j*vligt krulligt i morgon, och det försigår inte. Det börjar svida i min näsa och hals, och ont i huvudet som en gnu har jag. Jagvill inte bli sjuk nu!!!!

Hejsan mina söta vänner! Hur är det med er? Bra hoppas jag! Med mig är det.. Sådär. Har lite Ångest, och det är inte kul. Särskilt inte när man snart ska gå och lägga sig... Men det går nog det med.
Var på möte i dag på Sjukhuset med Mamma och Pappa. Det gick, bra.. Vi pratade om det vanliga, men jag tycker att det nästan bara blir mest en massa prat och inget mer. Det blir ingen förbättring i mitt beteende. Angående ätandet. Jag äter ju, absolut. Men på fel sätt. Alltså det blir fel under hela dagen, och jag sparar mig, och ööööh. Men i dag så åt jag en riktig portion lunch på skolan i allafall med förrätt, varmrätt, och efterrätt. Och ja, jag fick Ångest efteråt, men sket i det. Åkte sedan som sagt till Sjukhuset, sedan hem och åt middag, och sedan nu så mackor och oboy... Är så jävla förbannad på mih själv! FAN! Men jaja, helvete också.
I morgon så ska jag till tandläkaren 08.30, så jag kommer att komma senare till skolan, och sedan 14.30 så ska jag ha samtal med min handledare, min ena, om skolan och sånt. Det kommer nog att gå jättebra det. Får vi hoppas... Hur har er dag varit?
Och nu när det är så jävla kallt så spricker ju läpparna sönder och blir röda och svider. Fy fan vad jobbigt. Och inte bara läpparna som får lida, utan även hela kroppen! Fy fan för antarktiskyla!

Lite julbilder, också lite på sidan av så får ju undulaten min vara med. :)
Sweet ♥

Hejsan allihopa! Hur är det med er? Med mig är det bra. Jag har inte hunnit att uppdatera något varken i går eller i dag, men nu gör jag ju det, hehehehe.
I dag hade vi Lucia på skolan. Kan ju säga att jag var rätt nervös i går kväll.. Men i morse så hade jag ingen alls spänning på den punkten att vi skulle uppträda! :o
Jag klev upp 6 och gjored mig i ordning, hämtade upp Erika och åkte sedan till skolan och fixade till oss med linnen,glitter, och ljus. Vi började föreställningen halv 9. Eller ja, den första förestllningen av 3! Den första föreställningen var halv 9, den andra halv 10, och den tredje halv 11. Så man var rätt skakis och trött efter 1 timmes framträdande på varje... Men det var kul! Och som sagt, jag var inte nervös!? :D
Dagen rullade på bra, och jag slutade halv 5. Åkte hem och åt middag, och nu sitter jag här. Snart blir det kvällsfika. Hur ser er Lucia ut? Har ni lussat något?
Kram ♥

Hejsan! Har nyss ätit kvällsfika som blev oboy och 2 mackor. Nu blir det tv-mys.
Har inget besämt vad jag ska hitta på i morgon. Det lär ju bli en lugn dag det med. På måndag är det Lucia på skolan. Vi får hoppas på att jag inte ramlar och råkar putta den som står framför mig så att mitt ljus kommer i hennes hår. Fast, ja, iförsig, kom ju på att jag står längst fram. Jamen det blir superbra det! ( inte ) :P
Kram ♥

Ja, jag blir gråtfärdig när jag tänker tillbaka på hur det har varit. Är tacksam att jag inte är där nu.
Nu ska jag kolla på film, och vad tror ni att det blir för film? Kan ni gissa!
Bloggar mer sen!
Kram ♥

Om man har anorexi kan man få en rad kroppsliga besvär som kan bli livshotande. Kroppen tar skada så risken ökar för att livslängden förkortas. Man kan få problem med hjärta och blodcirkulation, njurarna kan börja fungera sämre och benskörhet kan uppstå på grund av brist på det kvinnliga könshormonet östrogen.

Många som får anorexi blir hyperaktiva trots svälten. Det är vanligt att man får svårt att sova och koncentrera sig. Tankarna kretsar ständigt kring mat, ätande och kroppen. Livets andra delar lägger man knappt märke till. Allvarliga problem med depression kan uppstå, och många börjar isolera sig från en omgivning som känns både oförstående och hotfull. Man kan också få problem med tvångstankar och tvångshandlingar främst när det gäller mat och motion. Tvångshandlingar innebär att man känner sig tvingad att utföra saker för att minska sin ångest eller förhindra till exempel viktuppgång.

Dom som har anorexi är ofta mindre benägna att söka hjälp än de som har bulimi, eftersom de inte betraktar sin låga vikt som ett problem. De anser att deras vikt kanske är ett problem för andra, men inte för dem själva. Övertygelsen kan verka orubblig, men samtidigt brukar det finnas en undangömd medvetenhet om att allt inte är lika problemfritt som de påstår. För omgivningen kan det bli en uppslitande utmaning att få en person som är sjuk i anorexi att inse att han eller hon håller på att tyna bort och behöver hjälp av andra för att överleva. Vägen dit är inte lätt och ser olika ut för alla, men det är viktigt att tala klarspråk samtidigt som den egna ångesten inte får ta över.






Anorexi är inte fint. Det är INTE fint att vara så smal. Det är bara ett helvete, när man väl fått sjukdomen så förstår man det inte själv först, men sedan när man börjar att inse det mer och mer, så vill man ingenting annat än att bli frisk igen. Jag hade ingen tanke på att bli sjuk i Anorexi. Jag visste inte ens vad det var, eller jo, jag visste vad det var, men jag var rädd för den sjukdomen, allt som man har hört om den, att den är livshotande bla. Också drabbades jag själv. Nej, usch. Tack snälla att jag slipper denna eländiga sjukdom.

 

 

 

Hejsan svejsan! Hur är det med er? Med mig är det bra. Jag klev upp för nån timme sedan, och håller nu på att baka julgodis bestående av mandelmassa, sötmandel, och russin, blir mumma det.
I dag har jag inga planer på vad som ska ske. Ska nog bara vara hemma och ta det lugnt, så som jag brukar göra. Kolla på någon film och mysa. Vad ska ni göra i dag?
Kram ♥

Nu ska jag borsta tänderna och sedan gå och lägga mig och eventuellt läsa lite. Jag kände för nån dag sen att det ilade i en tand, och då vart jag ju panikslagen, så nu är jag noga med att borsta tänderna väldigt noga. Jag ska ha ett leende att vara stolt över. Vita tänder. Inte gula. Uäk.

Jag vet vad jag vill innerst inne med allting. Men det är bara så svårt att ta det där steget, det är som om något drar mig tillbaka, liksom säger åt mig att det är fel. Jag är osäker om jag kommer att göra rätt. Jag vet ju vad som är rätt, men som sagt, det är det där steget man måste ta. Jag vet att inget kommer att förändras bara för att jag gör på ett visst sätt, men det känns som det. I am afraid

Frukost= 2dl fil 3%, 2 mackor med smör och pålägg, 3/4 müsli.


Mellanmål= 1 näringsdryck med vaniljsmak 300kcal, 1 äpple.


Lunch= 3st biffar, 3 potatisar,sås, kall råkostsallad, majs,saltgurka,salt morot, sallad, ärtor, paprika, mm, 1 glas mjölk 2 dl 3%.



Mellanmål= 1 näringsdryck med jordgubb och hallonsmak 300 kcal, 1 macka med smör och pålägg, 1 glas mjölk 2 dl 3 %.



Middag= 2 st köttfärslimpa, 3 potatisar, kall god råkostsallad ( mycket ) , vitkål, morot, krämig sås, sås, 1 glas mjölk 2 dl 3%.




Kvällsfika= 2 dl fil 3%, 1 macka med smör och pålägg, 3/4 müsli.


Också så var det en halvtimmes vila på sängen under täcke på Frukost, Lunch, och Middag, men även vila efter dom andra målen, och ingen träning fick jag göra. Det var verkligen jobbigt, jag som var så van att vara i rörelse hela dagarna, det var som en hemsk marddröm jag var i, i en oändlig tid.






Känner mig så jävla tjock! Hade vägning i dag. Inte kul. Mår skitdåligt! Helskotta vad dåligt jag mår! Har inte tränat något i dag heller. FANFANFAN! Lite mer än i går i ochförsig, men det gills inte, för det räknas inte, så lite har jag gjort, bara ett uns. I morgon måste det bli ändring på mitt slöseri med tid. Jag måste börja att HÅRD- TRÄNA i morgon! Eller senast på lördag. Jag är så jävla TJOCK! Stackars mig.



Såhär kände jag för precis 1 år sedan. Jobbiga minnen som väcks. Att jag inte förstod hur jag såg ut. Att jag inte kunde se den Anorektiska tjejen som dåldes under min fasad av attityden jag fräste över alla som försökte att hjälpa mig. Jag kan bara säga att jag är så himla tacksam att alla trodde på mig och stog vid min sida, för utan erat stöd hade jag inte stått här i dag. Så tusen kramar till alla er, jag menar både min familj och släkt, och alla på sjukhuset. Tack för att ni hjälpte mig att bli den tjejen jag är i dag.

WIHIOO! Vinnaren av Idol 2010, är..... JAY SMITH! TJOHOOO! Gud vad kul att han vann! Han är så jävla bra! Och det är Minnah också, men jag tycker att första platsen passade Jay som handen i handsken! Och en positiv sak med att komma 2a är ju att, den som kommer 2a, under dom senaste åren har ju mer spelningar och man har dom mer i radion än dom som vinner. Men vi får hoppas att dom spelar Jay mycket i radion, och det tror jag!

Nu ska jag krypa ner i soffan med en filt och kolla på Beck. Ovanligt va? Nej men är lite beroende nu igen som jag var ett tag. Bloggar mer sedan! Vad ska ni hitta på i dag?

När man har anorexi är man mycket rädd för att gå upp i vikt, eller upplever att man redan är tjock. Därför bantar man kraftigt eller fastar för att kontrollera vikten och detta leder till självsvält. På medicinskt språk heter sjukdomen anorexia nervosa som betyder nervös aptitlöshet.

Anorexi är vanligare bland kvinnor än bland män. Ungefär 1 av 100 flickor och kvinnor i åldrarna 13 till 30 år har sjukdomen. Män utgör cirka 10 procent av alla fall av anorexi. De flesta blir sjuka under tonåren.

Anorexi blir allt vanligare bland människor som tidigare inte förknippades med ätstörningar, till exempel män och äldre kvinnor. Det finns även barn som inte har kommit upp i puberteten som har utvecklat anorexi. Däremot är anorexi inte lika vanligt som andra ätstörningar som till exempel bulimi, som präglas av hetsätning.

 

Det finns inga enkla förklaringar till varför man utvecklar en ätstörning som anorexi. Orsakerna varierar från person till person och ofta är det flera olika faktorer som ligger bakom. Det kan bland annat ha att göra med samhällets skönhetsideal, vilken självbild man har, personlighetsdrag, svåra upplevelser under uppväxten, hur den egna kroppen reagerar på bantning och om man har en ärftlig benägenhet. Allt detta kan skapa en grund för anorexi.

Andra faktorer fungerar som så kallade triggers, det vill säga att de kan bidra till att utlösa anorexi. Bantning är den allra viktigaste utlösande faktorn. Sedan kan ätstörningen hållas vid liv genom bland annat krav på att vara perfekt och en övertygelse om att vikt och kroppsform är av stor betydelse för hur man värderar sig själv. Många som får anorexi har svårt att inse omfattningen av sina problem. Enligt deras sätt att se på saken är det andra som har problem med deras låga kroppsvikt och inte de själva. Denna inställning kan göra det mycket svårt att söka och ta emot hjälp.

 

 

 

 

Som de flesta ätstörningar brukar anorexi börja med bantning. Det betyder därmed inte att all bantning orsakar anorexi. Det måste finnas en grund för att sjukdomen ska utvecklas.

Som ung tonårsflicka kan man känna sig osäker i sig själv. Då är det lätt att man blir missnöjd med sin egen kropp, ett missnöje som förstärks av samhällets slanka kroppsideal. Att banta eller motionera hårt för att gå ner i vikt kan verka som vägen till lycka. I början är försöken att gå ner i vikt oftast framgångsrika. Man får beröm och komplimanger av omgivningen och känslan av kontroll över både vikten och livet förstärks. Men känslan av lycka uteblir och många kan känna att ännu mer viktminskning är vad som krävs för att man ska må bra. När man lyckas stå emot impulser att äta och fortsätter gå ner i vikt, dröjer det inte länge förrän kroppen hamnar i ett självvalt svälttillstånd. Då har man anorexi. Jag kommer så väl i håg när vi hade haft gympa i 7, och skulle duscha. Så så hade jag en handduk kring mig när jag klev in i duschen, det var ett stort duschrum så att man ville inte visa mer än vad man behövde. Och då så kommenterade en "kompis" till mig. ÅH gud vad smala ben du har! Vad har du gjort? Jag ba: eh, va? Jag har inte gjort nåt. ( För det hade jag faktiskt inte! Jag hade inte gjort nåt, jag hade inte bantat eller någonting sånt ) Så jag blev ju chockad och förstod ingenting, sedan sa den andra "kompisen" Bra gjort! Jag ba: vadå bra gjort tänkte jag i huvudet hela vägen hem den dagen. På lunchen så sa den första av "kompisarna" nu ska jag ladda på en portion till dig. Det var Köttbullar och Makaroner den dagen med Brunsås, hon la på en stor portion, och jag år upp allt, för jag var ju hungrug. Jag hade inte en tanke alls på att utveckla Anorexi. Men se som det kan bli. Nu säger jag inte att det var den ena "kompisens" fel. Men det spelade in som en "bra" komplinmang som man suger åt sig som en svamp, och sedan mår dåligt så, kan det bli som det bli.

 

 

Till skillnad från bulimi som oftast inte märks utåt, är anorexi en sjukdom som drar andra människors uppmärksamhet till sig. Anhöriga och vänner reagerar med oro och stigande panik som växer med varje kilo man tappar. Men om man har anorexi delar man inte denna oro. Då är man fokuserad på det som känns som en livsviktig uppgift - att ha kontroll över sin kropp och minska vikten. Man tycker att man mår bra, och märker inte hur man både fysiskt och psykiskt påverkas av svälten.

 

 

 

Det är inte fint att se ut sådär, och tänkt att jag har sett ut sådär i 3 år. Det är obegripligt.

Hejsan! Hur är det med er? Bra hoppas jag. Med mig är det sådär, är trött som en gnu och ja, det är helg! Det är bra. Var i skolamn i dag! Grattis på mig. Jag klev upp halv 7 och gjorde mig klar, och 7.15 kollade jag på julkalendern! Men jag somnade dock jättesent igårkväll. Jag somnade säkert bortåt halv 2! Men ändå så kom jag upp halv 7? Ja, et är svårt att gå i hop ibland faktiskt hur kroppen fungerar om man säger så.
Uppdaterade om Anorexi i går, och tänker fortsätta med det. Det är ju faktiskt en blogg som har syftet Anorexi. Men jag har varit så stressad när jag loggat in på bloggen, och slängt upp ett inlägg som egentligen inte är nåt viktigt. Så det ber jag om ursäkt för. Jag har ju skrivit om min vardag liksom. Haha, där var jag listig, men vardag=Tråkig.
Skoja. Nu när det är Fredag så är det skönt. Men jag gruvar mig inför att det snart är Måndag, får då är helgen snart slut igen. Vilket problem jag har.

Anorexi är en ätstörning som innebär att man bantar så kraftigt att man svälter sig själv. Man tycker att man är tjock och är mycket rädd för att gå upp i vikt.

Anorexi är vanligast bland flickor i tonåren. Vad som orsakar ätstörningen är olika från person till person, och oftast är det flera saker som spelar in. Det kan vara till exempel samhällets skönhetsideal, vilken självbild man har eller svåra händelser under uppväxten. Anorexi börjar oftast med att man bantar.

En del som har anorexi utvecklar också bulimi, en ätstörning som innebär att man först hetsäter och sedan försöker göra sig av med det man har ätit genom att kräkas eller använda laxermedel.

Anorexi kan vara livshotande om den inte behandlas. De allra flesta som får behandling blir friska.

 

Det är inte lätt att själv inse att man behöver hjälp när man har anorexi. Ofta är det folk i omgivningen som reagerar på att man är för smal.

Vanliga tecken på anorexi är

• kraftig bantning
• låg kroppsvikt
• utebliven mens
• insjunkna kinder, mage och bröstkorg
• förstoppning och ont i magen
• kall och torr hud
• psykiska problem som depression, ångest, tvångstankar och tvångshandlingar.

Det första steget i en behandling brukar vara att träna på att äta normala måltider igen. Ofta går man också i psykoterapi, för att bearbeta till exempel problem med sin självbild, relationer eller andra frågor som kan kännas svåra.

Om man är mycket påverkad av svält kan man behöva läggas in på sjukhus. Som jag fick göra, och det var inte kul, fy fan vilket helvete det var! Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det, och tankar och bilder kommer upp i mitt huvud. Och så fort jag kommer in på sjukhuset och ser dom där långa jävla korridorerna som får jag panik och blir skakig och kallsvettig. Jag bodde där nästan hela min sjukdomstid. 2 år, jag har varit sjuk i 3 år nu, och 2 hela år var jag inlagd och bodde på ett sjukhus. Det är så jävla hemskt. Jag vill inte! Tillbaka dit!

Om man misstänker att man har anorexi, eller är orolig för någon i sin närhet, kan man vända sig till skolhälsovården, en ungdomsmottagning, barn- och ungdomspsykiatrin eller en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd. Men problemet är ju, att man själv tror inte att man är drabbad. Nej men jag är inte drabbad. Hur fan kan du säga det? Jag är ju tjock. Anorexi. Eh va!? Skulle inte tro det va. Titta bara på mina feta kroppsdelar, kallar du det här för Anorexi? Jaha! Men kolla på dig själv då, osv. Så även om inte DU SJÄLV tror att du är drabbad. Försök, jag vet att det är svårt, men försök att tro på vad dina anhöriga säger, dom har rätt, även fast det kan vara svårt att förstå.

 

Alla som är drabbade där ute, kämpa på, ni kommer att fixa det, det är en svår tid ni går igenom, men Anorexin ska inte få ha sitt grepp fast om er, ni är mycket bättre utan Anorexin. Anorexin är bara ett jävla skitspöke som försöker att förstöra för dig!

 

Styrke kramar

Kajsa-Stina

Stava ditt namn utan några A (hela): Kjs-Stin
Har du ont någonstans just nu? Nejs
Är du singel? Japp
Vad är ditt favoritnummer? Vet inte, jämna nummer tror jag
Favoritfärg/färger? Vit, gul, grön, fast nu när det är jul så är det fint med rött också
Hatade färg/färger? Vet inte
Är du nöjd med ditt liv just nu? Olika från dag till dag
Vart önskar du att du var nu? Vet inte
Vad borde du göra just nu? Lägga mig och läsa om jag nu ska göra det
Kan du nå dina fötter med raka ben? Jaou



Är du kär i någon? Vet inte
Kan du skruva tungan? ja
Har du någonsin velat bli läkare? yes
Vad drack du senast? oboy
Vem pratade du senast telefon med? Kerstin
Är du glad? Är trött
Är du piercad någonstans? Öronen
Vad har du för planer för kväll? Sova och läsa
Hatar du folk som ljuger? Ja, vem gör inte det?
Föredrar du "mjuka" eller "tuffa" killar? Ja, alltså inte allt för mesiga, men inga dumhuvuden heller
Föredrar du blonda killar eller brunhåriga? Det är olika det där
Har du gjort något som du inte kommer kunna förlåta dig själv för? Ja
Har du någonsin velat ha någon som du vetat att du aldrig kan få? Jo, men inget är ju omöjligt


Hur är det mellan dig och dina föräldrar? Det är finfint!
Tycker du om ditt liv? Japp
Vad tycker du mest om i ditt utseende? Ögonen tror jag
Förlåter du eller glömmer du? Vet inte
Har du mest tjejkompisar eller killkompisar? Tjejkompisar
Har du någonsin masserat någon? Jao
Vad är du rädd för? Spindlar och Ångest. Mördare
Har någon försvunnit ur ditt liv? Ja
Har du någonsin haft någon på hjärnan som du bara inte kan släppa? Japps det har jag ju
Önskar du att du var en av motsatt kön? Nej
Lyssnar du på låtar som får dig att tänka på gammal kärlek? Ja väldigt ofta
När grät du senast? I söndags, huga
Saknar du en kille just nu? Ja

Jag har nyss plattat håret och hållt på att fixa lite med det för att kolla olika frisyrer som jag eventuellt kanske ska byta till. Men då är problemet att när jag väl har börjat, med tex en sak, så gör jag den saken ganska så mycket. Så om jag har en frisyr så vänjer jag mig vid den och kan liksom inte släppa den utan jag trivs med den, och är lite osäker om jag kommer att passa lika bra, enligt mig, i den nya grejen jag ska testa. Så det här med frisyrer. Jag ser på andra bloggar och på stan, affären, tv, skolan överallt olika slags frisyrer, och jag tänker att, ja! Det kanske jag kan testa! Ja, fast ne. Jag testar den snart, sen blir det inte av. Men nu när jag fixade håret så är faktiskt en enkel hästsvans fint på mig, det är lite ovanligt för mig, så bara en sån enkel sak kan bli fin. Med lite hårspännen och sånt så skulle det bli en nya tjej, nej men en ny frisyr naturligtvis. Tråkigt inlägg det här, men jag undrade faktiskt lite över det här.
Nu ska jag snart lägga mig och läsa lite. Ska på skolan i morgon, och ska försöka att komma upp i tid så jag hinner fixa mig, och kanske eventuellt om jag hinner, se ett avsnitt av julkalendern. Har ni sett nåt avsnitt?

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det trött. Jag är trött, och less på skolan, men nu är det inte långt kvar innan det är lov, men det är några dagar kvar, och jag är skolless. Jag är hemma i dag, men ska gå i morgon på skolan, är inte en så lång dag i morgon, och det känns bra. På måndag är det Lucia på skolan, och jag vet inte ett dugg om hur vi ska stå eller vilka låtar vi ska ha eller nåt. BLÖH. Men jaja, det blir väl bra det med. Men jag har ingen lust att vara med på Lucian faktiskt, men det är liksom som lite sent at dra sig ur nu. Jag har inga problem med att sjunga. Det är bara det att jag är less på att alltid göra saker som andra har bestämt åt mig, att jag inte bestämde själv. Jag ville inte ens vara med på Lucian i år. Utan det var en kompis som anmälde mig, snällt va. Mm.
hej

Nu ska jag krypa under en filt och kolla på en Beck-film. Vet inte riktigt vilken det blir, jag såg en igår också. Men vi får se vilken det blir. Gillar ni Beck? Vilken är eran favoritfilm i sånafall?
Kram ♥

Hejsan! Nu har jag nyss kommit hem från Sjukhuset. Jag hade samtal med min läkare. Och vi pratade om mat, och tabletter, och allt möjligt. Vi pratade i 1 timme. Det kändes det verkligen inte som! Herre gud! Men vi kom fram till i allafall att jag ska börja att följa ett matschema, och att det ska vara inriktat till mig. Hoppas att jag kommer att få det i morgon då jag ska in igen, fast till en psykolog. I allafall, jag hoppas att jag får det i morgon så att jag kan börja så fort som möjligt. Känns lite jobbigt att följa ett schema, det var liksom längesedan jag gjorde något sådant som är precis in rutat. Men det ska nog gå bra, och jag vill ju att det ska vara inrutat så att jag vet, men det känns ändå gruvsamt. Så jag vet vad jag ska äta under en dag, så det liksom inte blir den där paniken på kvällen och det.
Och en jättekul sak som ska ske, är att min Moster kommer att komma till oss och fira Jul här! WIIHOO! Gud vad kul! Jag längtar! Och det är inte långt kvar av skolan heller, skönt med ett lov, och att det snart är ett nytt år, så man kan komma med nya krafter!

I dag eller i kväll rättare sagt, så åkte jag Pappa och Fredrik på affären för att handla såklart, vi skulle egentligen åka en annan stans, men så blev det inte, så vi åkte och handlade istället. Och då så såg jag den här boken " Egoboost " av Isabella Löwengrip, och jag har sett boken förrut på Akademibokhandeln, och tänkte att den vill jag ha i Julklapp, sedan har det inte varit något mer med det. Men i dag när jag såg den på affären så började jag att bläddra i den och läsa lite grann, och då råkade jag slå upp sidan om just Ätstörningar, så hon skriver lite om det i sin bok, så jag vill mer än gärna ha den boken. Inte bara för att det står om Ätstörningar, utan för att hon är en stor bloggerska. Jag har dock inte följt hennes blogg så mycket, inget alls nästan. Men jag vill ha hennes bok.
























Hon har även medverkat i Let´s dance, och dansade då med Jonathan, kommer inte i håg vad han heter i efternamn, men då kommer jag i håg att jag hejade på dom, bla.

Jag längtar till Jul! Allt som hör julen till, mat, julklappar, musik, godis, snö, ljus, dofter, pepparkakor, lussebullar, julmust, glögg, allt,allt,allt!
I dag är det den 6 December. Det är bara, 18 dagar kvar till Julafton!
Vi bakade Pepparkakor i går, och jag åt en massa ska jag få be att tala om, och så hade vi glasyr på, inte för att det blev något mästerverk precis men.... Ja, huvudsaken man gör nåt och har kul. Och jag gav mig på att göra en bock som min morfar själv har gjort i sån där form man trycker pepparkakorna med, han har gjort en egen bock av en löfbergs lila burk. Så jag gjorde en sån bock, och den är INTE lätt att göra, mycket detaljer på den! Det var faktiskt först året under hela mitt liv i går som jag klarade av att göra den där bocken, ja, nu blev det mycket tal om den där bocken. Nu ska jag kolla på film, så hörs vi sen!
Kram ♥

Hejsan alla fina! Hur är det med er? Med mig är det inte så bra. Är hemma i dag från skolan pågrund av olika saker. Dels i går kväll fick jag en Ångestattack som höll på i flera timmar, mycket tårar och Ångest. La mig vid halv tolv och klev upp halv 11 i dag, så det blev några timmars sömn. Har suttit och hållt med med Julkort och lite sånt.
I morgon så ska jag på samtal hos min läkare på sjukhuset, får se vad vi kommer fram till, mår rätt så jävla dåligt just nu. Nu ska jag krypa ner undet en filt och kolla på film, hoppsa ni har det bättre än mig.
Kram <3

http://www.youtube.com/watch?v=-0Ncfgmu85Q 

Jag kan faktiskt känna så jag med ibland, när jag är trött och på dåligt humör, då går det inte för sig, men åt det här slrattar jag bara. Och ja, jag har sett den där tusen gånger förrut och är inte efterbliven. Men se den gärna ni med, ett litet skratt i allafall.

Peace

Tre skeden i livet
Det förflutna som aldrig återvände
Nuet som inte varar
Framtiden som är okänd

Du sa att du älskade mig
att du aldrig varit så är kär
Men när jag vände mig om för att svara
var du inte där
Det som hände har hänt så många gånger förr
du försvann nånstans för att åter stänga din dörr
Den dörren jag äntligen trodde du öppnat på glänt
låste du åter som att inget hade hänt
Men när du ångrar dig och säger jag vill
den dagen ska jag påminna dig om att tiden inte står still
Den dagen ska jag finnas där du alltid fanns för mig
långt borta någonstans och där finns inte plats för dig

...

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det sådär, har lite små ångest sådär, och det är inte kul. Jag känner mig uppblåst och tjock rent ut sagt. Fy Fan vad jag hatar den här känslan av att vara tjock.
I dag har jag inte gjort något speciellt, var på skolan till 16.20, Erika åkte bil med mig hem, skulle på KU i dag, eller ja det var inte bestämt, men jag orkade inte följa med, tänkte liksom åka hem från skolan redan efter bilden, men ändrade mig i sista sekund och tänkte att jag nog pallar hela dagen, och det gjorde jag. Åkte hem och åt middag, spydde nästan för jag är så jävla less på den maten jag åt. Biff Stroganoff med ris. Uäk. Men jag åt upp, vart inte mätt så åt lite mos från det resten av familjen åt, och morötter, och en hård macka, och några plommon. Satt mig och kollade på tv, och vid 19.30 så fikade jag 2 mackor med smör och medwurst och 2 glas oboy. Jag känenr mig tjock. Jag är så jävla besviken påä mig själv hur jag håller på med allt. Jag slarvade på lunchen i dag, så det ger ju resultat på kvällen. Det konstiga är att när jag är i skolan och äter lite så känner jag väl av det lite i början, men sedan mot dagen så känner jag ingen hunger, och inte påvägen hem heller, utan det är när jag väl sätter i gång att äta jag känner att jag kanske behöver äta det där. Fan. Menmen så är det ibland, tråkigt men sant. Satt mig och kollade på halv 8 hos mig och Robinson, jag älskar verkligen Erik och Daniel. Tyvärr så vart ju Daniel utröstad. Fan på det. Varför kunde inte den där jävla tönt Markus åka ut!? Eller fitt Helene! Jävla subba. Om jag hade träffat hon skulle jag ställa hon mot väggen och fråga vad fan hon håller på med. Tjafsa om en jävla banan att det var snålt och blabla. men vad fan. Det finns inte så mycket alternativ, så ta det du får jävla kärring! Skärp dig! Du är ju bara 47 år och beter dig som en 7 åring, lite fördriven åldersskillnad. Till och med andra på Robinson tycker ju att hon måste skärpa sig. Så ett tips till dig Helene. Skärp dig.
Kram

Jag har inte varit in där i dag, men annars brukar jag vara inne där dagligen. Så fort jag loggar in på datorn så loggar jag in på Spotify. Jag har en del blandat. Både nya låtar och gamla. Eller ja, inte gamla direkt, utan typ från förra året! :D Nejmen nu får ni hjälpa mig att komma med tips på låtar som jag kan lyssna på? har ni någon favoritartist/band en favoritsång just nu? Skulle vara kul att få höra eran smak.
Nu loggar jag ta mej fasen in på Spotify!
Ciaooo

Hejhej! Hur är det med er? Med mig är det rätt bra. Har haft ganska fullt upp i dag. Varit på skolan, varit på samtal, ätit ute, och kollat och köpt julklappar.
I morgon väntas en lång dag på skolan. Enda till 16.20. Huga. Gud vad länge! Men snart är det helg i allafall. Och det är skönt.
Jo. Jag tänkte berätta lite om dagen. Jo det började med att massa nior från andra skolor i Sundsvall kom och hälsade på, på Omvårdnadsprogrammet. Och andra program förståss. Men då var det så att vi hade olika stationer i dag, som treorna hade anordnat som då niorna skulle få testa, och vi ettor såklart. Så vi fick hissa upp varandra i sänglyft, vi fick ta blodtryck, ta blodptrov i arm ( låtsas arm ) , ta ett diabetesprov på en tjej i trean ( verklig tjej ). Haha, även att jag säger inom parentes.
Då kom det några tjejer från min gamla skola och kollade på programmet. Det var typ 5 st, och 4 av dom var väl, ja måttligt intresserade, men det 5e kollade ju åt ett helt annat jävla håll. Ehhh ja, så kan man ju göra också när man vill lära sig saker. Vissa kanske lär sig bättre på det viset!? Jag var ironisk där.
Nu ska jag platta håret och borsta tänderna, sedan lägga mig och sova. Kanske läsa lite.
Kram <3