:)

Att stanna upp ett ögonblick emellanåt,
kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare.


Fika på skolan.

Hejsan alla fina! Hur är det med er? Med mig är det bra.
I dag på skolan så gick dagen faktiskt relativt fort! Vi började som vanligt 08.30, och slutade 16.00, men dagen gick fort! I dag var det sista dagen vi hade våran Svenska lärare C. Hon ska börja att jobba på Mittuniversitetet, så vi hade avskeds fika i dag, som vi ungdomar hade fixat. Hon blev väldigt glad. Kul att se. Vi fikade Kladdkaka, med glass, och cola. Jag funderade om det var av kolsyran jag fick tårar, eller om det faktiskt var av att hon skulle sluta. Och jag kom fram till att det var för att hon ska sluta. Det känns så tråkigt. Men så är det ju. Man skaffar nya jobb, flyttar, och sånt, så är det ju, men vi ska ju få en ny Svenskalärare såklart, och jag ska verkligen inte deppa ihop för det! Ska bli kul med ett nytt ansikte!
Efter skolan kom Mamma och hämtade upp mig, och vi åkte ner på stan och åt på Tacobar, ovanligt, i know... Haha, och jag köpte en tröja, en vit, svart randig, så nu har jag dämpat mitt shoppingsug en liten gnutta!
Sedan när jag kom hem så kollade jag på reprisen, "Vad Blir Det För Mat" , och sedan på "Halv 8 Hos Mig" , åt även kvällsfikat i samband med det, och sedan såg vi på "Familjen Annorlunda" En full tv-kväll, skönt med såna kvällar, att bara slappa.
I morgon ska vi börja att arbeta med Njurarna på Omvårdnadsämnena, och på Onsdag. Sedan är vi ledig på Torsdag och Fredag, så det blir en lång helg som jag kan få sova ut, och blogga!
Vad ska ni göra i morgon?
KRAM ♥



Mums!

<3

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face

When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home

And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below

When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home

And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down on your face

When you lose something you cannot replace
Tears stream down on your face
And on your face I...

Tears stream down on your face

I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down on your face
And on your face I...

Lights will guide you home

And ignite your bones
And I will try to fix you



:)

Alla klagar över sitt dåliga minne,
men ingen över sitt dåliga omdöme.

Minnen som väcker känslor, musik som väcker känslor, händelser som väcker känslor...

När jag hör vissa låtar, gör vissa saker, ser vissa saker. Så påminns jag om en massa hemska saker som jag upplevt under min sjukdomstid. Saker man inte vill komma i håg, men som ändå alltid finns där i bakhuvudet. Jag påminss varje dag om när jag var sjuk. I samband med mat kan det komma tankar om hur der var kring all press jag hade innan maten, när jag åt, och efter maten. Att något så självklart som att äta är så svårt när man är sjuk. Det är svårt för en utomstående som inte har Anorexi att förstå hur jobbig och krävande den ständiga kampen inom sig själv är. Det är ett krig varje dag. Krig mellan Anorexin, och sig själv.  Det är inte den drabbades vilja att vara den vresiga, arga, taskiga tjejen. Utan det är Spöket Anorexin, som styr hur man ska göra. Man är som två personer. Ena "personen" vill absolut inte äta! Det är Anorexins vilja, det hemskaste som finns för den är att äta. Den andra, "friska" halvan vill inte vara i det tillståndet man är i. Man ser inte själv hur man ser ut. Hade man gjort det hade man hjälpt till från första början att ta sig ur det. Anorexi är en så hemsk sjukdom. Man tror alltid att man själv aldrig kommer att bli drabbad. Man tänker att man ska gå ner nåt kilo, och ibland, i värsta fall kan det gå så långt att man inte känner någon spärr, utan bara fortsätter, och fortsätter tills det är för sent. När det har gått för långt har man inte orken att erkänna för sig själv att man är sjuk. Jag förstod aldrig att jag var sjuk. Anorexi, det hade jag ju inte. Jag skulle gå ner nåt kilo, också blev det så hemskt att jag utveckalde en Ätstörning. Det är helt obegripligt att det kunde inträffa. När jag fick diagnosen Anorexi så trodde jag inte vad jag hörde. Drömde jag? Jag var tvungen att nypa mig i armen, var det en inbillning alltihop? Nej, det var det ju såklart inte.. Det tog flera veckor för mig att våga ens inse att det kunde vara Anorexi jag var drabbad av. Jag förstod ju att något var fel när jag ständigt åkte in på kontroller, och vikten dalade neråt. När jag tänkte tillbaka när jag låg inlagd, så hade jag väldigt mycket tid att tänka, och jag, för en sekund vågade erkänna för mig själv att jag var sjuk.

Nu för en vecka sedan i Måndags så när jag och min bästa vän J var på vårshowen, så kom det The Arks låt, "It takes a fool to remain sane" upp. Det var några tjejer som sjöng den, och jag kommer så väl i håg låten. Jag förknippar den med när jag var sjuk i Anorexin. Innan jag blev inlagd, när jag var påväg hem från min Moster i Skåne, så lyssnade jag och Mamma på den. Jag kommer i håg känslan jag hade när vi åkte hem. Det var en så fruktansvärd känsla. Känsla av maktlöshet. Jag kände inte igen mig själv. Det var så fruktansvärt hemskt.
Men låten är bra, jag älskar verkligen låten, men jag förknippar den så mycket med sjukdomen.
Tjejerna som sjöng låten, gjorde faktiskt att jag blev tårögd.



Huvudvärk...

Hejsan alla fina! Hur är det med er? Med mig är det bra, förutom att jag har huvudvärk. Inte kul alls.
Jag har inte kunnat blogga någonting på hela helgen. Gud vad trist! Men min bästa vän J sov ju över hos mig, så det har inte blivit att jag har bloggat någonting. Men ska bli ändring på det nu!
Hon åkte hem vid 17tiden i dag, så vi ahr haft fullt upp hela dagen. Inte för att vi har gjort något speciellt. Suttit och pratat, kollat på en Beck faktiskt, och inte så mycket mer. Jag som skulle sova ut i helgen, inte blev det något av med det inte. Men vi hade kul i allafall, och det är huvudsaken.
I morgon är det Måndag igen och jag går i skolan till 16.10. Har inget bestämt vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag känner mig verkligen shoppingsugen. Och det måste jag göra någonting åt, kanske råder bot på det i morgon, eller inte, jag får se helt enkelt. Vad ska ni göra i morgon?
KRAM ♥



:)

Var inte ständigt rädd att förlora vad som är ditt,
det som har bestående värde försvinner inte.

Ett minne från barnklinken som väcker känslor

Jag satt inne på mitt rum som jag hade på barnkliniken, (Rådjur) och kollade på tv. Det var så ointressant att jag inte ens la det på minnet vad det var jag såg. Det knackade på dörren och T kom in och sa att hon hade fixat i ordning kvällsfika. "Fan,fan,fan ekade det i huvudet" jaha sa jag och följde efter ut med Mamam hack i häl. satte oss vid det lilla fykantiga bordet och iakttog vad det var hon hade dukat fram. Jo, det var det vanliga, fil och musli, och en mjuk macka med smör och ost. Men. Vad är det jag ser!? Det är mer fil än vad det brukar vara! Jag drabbas av panik, men jag vågar inte säga någonting. Jag vill bara skrika, men jag håller allt inom mig och stirrar på Mamam i stället, som märker att jag märkt vad som är fel enligt mig. Jag sätter mig vid bordet, och T ska såklart kommentera att jag sitter för långt ut på stolen. Varflr tror hon att jag sitter så långt ut på stolen? Jo, det kan jag fan svara på. Det är för att jag inte vill känna hur fettet på låten pressas mot stolen, så enkelt var det med det. Jag rättade till mig och började att äta. Jag kände hur det riktigt tog emot när jag tog tuggan av mackan, och såg hur hon stirrade på mig och log det bredaste leendet hon kunde pressa fram. Jag kollade på hon med ett litet leende. Ett falskt leende som inte betydde någonting för mig. Hon var en djävul i mina ögon. Hon och Mamma pratade om vilka serier vi tyckte om, "Andra Avenyn tycker du ju om, eller hur Gumman" sa Mamma och tittade på mig, "Eh ja. Jo det gör jag" , sa jag, men det enda jag fokuserade på var hur mycket mer fil hon hade lagt i skålen, och hur mycket extra smör hon hade lagt på mackan. T sa att hennes dotter också tycker om Andra Avenyn, och att hon själv tycker om, Skärgårdsdoktorn, hon gillar visst han, Samuel Fröler. När jag hade ätit fäärdigt så gick vi in på rummet, och T skulle gå över till dagvården och skriva kvällsrapporten, och sedan åka hem. På rummet satt jag med Ångest, och det fick gå ut över stackars Mamma. Det var inte ens Hennes fel, utan det var T,s. Jag började att gråta, jag ville inte att någon skulle höra, utan pressade ner huvudet i kudden och försökte att dämpa gråten, men utan resultat. Jag dunkade huvudet i väggen, och då kom det in en Sjuksköterska och frågade hur det var. "Jo det är hon personalen som la upp, faktiskt mer än vanligt på kvällsfikat, och det känns väldigt jobbigt för Kajsa-Stina, sa Mamma" Sjuksköterskan tittade på mig och sa. "Vet du Kajsa-Stina, Jag tycker att det var jättestarkt av dig att äta upp allt utan protester" Ska Jag hämta T så att hon kan få prata med dig? T kom och frågade va det var som hände. Vi förklarade vad det var, och T sa, "Ja, men du ska inte vara så fäst vid att mäta allt med decilitermått. Du måste kunna släppa på kontrollen och kunna lita på mig", Hur fan ska jag kunna lita på henne tänkte jag. Nu kommer jag aldrig att lita på någon! Så fort hon får chansen så har hon ju i extra bara för att jag är så underviktig. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig, adlrig att lita på henne mer. Hon gick därifrån, och jag och Mamma var ensamma. "Hon la faktiskt i fan 5dl, inte 2 som var bestämt" sa jag. Mamma höll med, hon hade faktiskt lagt upp mer än vad som var bestämt, men Mamma var ju på T,s sida. Att jag inte ska vara så fäst vid måtten, men hon förstod mig ändå, att det är ju bara en kamp att få i sig näringen. Mamma och jag kom överens om att om inte personalen följde med måtten, ( som läkaren och jag kommit överens om) så lägger mina föräldrar upp frukost och sånt med mått. Så enkelt är det. Jag lugnade ner mig, gick och la mig, och tänkte, försökte verkligen att tänka positivt.






I morgon kommer min bästa vän och hälsar på

Hejsan! I morgon så kommer jag kanske inte att kunna blogga sådär jätemycket tyvärr.. Ska få främmande av min bästa vän J, och då ska jag vara social mot henne, men ska verkligen uppdatera bättre. Kanske ska skaffa så att jag kan blogga genom mobilen också, är smidigt det, så kan man ju blogga när man har rast på skolan tex. Bra det. :)
Som sagt hon kommer rätt tidigt i morgon, vid 10tiden, ska sova här som sagt, och vet inte hur länge hon stannar på Söndagen, men det ska bli så kul! Vi kommer att ha mycket att prata om.
Såg ju utröstningen på Let´s Dance, det var ju Anders Bagge som fick lämna programmet. Har direkt ingen kommentar till det, är ju inte så himla insatt i dans, men det ser väldigt kul ut. Skulle faktiskt vilja börja i dans. Kanske är det nåt jag ska testa, gud vad kul! Det ska jag fundera på.
Ska lägga mig strax så att jag är pigg i morgon, och eftersom att hon kommer tidigt, så kanske jag ska lägga mig nu så att jag inte sover när hon kommer. Hur skulle det se ut? Jo illa!
KRAM ♥



En bild från Mallorca i somras. Saknar.

En liten frågelista!

1. Har du fått en kyss den närmsta veckan? Nej,

2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Mamma

3. Hur lång är du?
1.69

4. Vad väger du?
Vet inte

5. Vilken är den senaste filmen du sett?
Mannen under trappan

6. Skriv hela ditt senaste sms i inkorgen:
orkar tyvärr inte hämta den... det stog inte så, utan jag säger det...

7. Föredrar du att ringa eller skicka smsa?
Det beror på till vem

8. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Dom är inte gifta, men bor i hop,

9. När såg du senast din mamma?
Någon timme sedan

10. Icke godkänt i något ämne?
Nej

11. Mvg i något? ?
Inte det heller,

12. När vaknade du idag?
jag vaknade i natt nångång, men klev upp halv 7,

13. Vilken är din favoritplats?
Hemma, eller utomlands, eller hos någon jag tycker om

15. Vart tror du att du befinner dig om tio år?
Ingen aning, kommer nog inte ha flyttat i allafall

17. Vad sover du i ?
nattlinne, haha

18. Hur många kuddar har du i sängen?
4 trorja

19. Var har du bott?
bara där jag bor nu

20. Tycker du om kinamat?
ojaa

21. Tycker du om kaffe?
Nejmen usch!!

22. Vad dricker du helst till frukost?
Oboy

23. Kan du spela poker?
Eh, nej

24. Känner du någon med samma födelsedatum som dig?
Japps det gör jag

25. Vill du ha barn?
Ja, men inte dom närmaste åren

26. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, och lite franska

27. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej, jag tror inte de, nej

28. Föredrar du havet eller en bassäng?
havet om det är klart, men annars bassäng om det är smutsigt

29. Vad spenderar du helst pengar på?
kläder, smycken, saker jag har användning för

30. Är du cool?
tycker jag inte

31. Kan du rulla med tungan?
japp

32. Vem är den roligaste människan du känner?
Du, nej men jag vet inte, känner många som är roliga.

33. Vad har du för ringsignal?
vet faktiskt inte.. Har ljudlös och har haft det jättelänge, så jag vet faktiskt inte, haha, illa...

34. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Ja det har jag någonstans

35. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Musmattan

36. Kan du byta olja på bilen?
Ja, eh, vet inte riktigt vilken mojäng som hör till vad i motorn, men om någon förklarar det för mig så lär jag mig det haha

37. Vilken var den senaste boken du läste?
just nu så läser jag "killar,kompisar, och kosmiska kyssar"

39. Dansar du i bilen?
Nej, hur gör man då?

40. När var du i kyrkan senast?
I somras

41. Hur många hål har du?
2 i öronen

42. Har du någon piercing?
Nejs

43. Har du någon tatuering?
Nej

44. Gillar du någon just nu?
Vet inte

45. Har du provat droger?
Nej det har jag inte, tänker inte testa det heller, usch

46. Hur mycket pengar har du på din mobil?
ingen aning

47. Har du pojkvän/flickvän?
Nejj

48. Vad är ditt mobil nummer?
Säger jag inte

49. Vad ska du göra ikväll?
Sova, är liksom rätt sent..

50. Har du några syskon?
Ja det har jag




Bilden talar för sig själv... :D


Fredag!

Hej alla fina! Nu är det äntligen helg. Gud vad skönt det ska bli att få vara ledig i några dagar, och att få sova ut ordentligt. Jag la mig ju inte tidigare i går kävll som jag sa att jag skulle göra.. Ovanligt. Men jag ska ändra på det, för jag märker att allt blir såååå mycket jobbigare när jag äär uppe längre än vad jag ska.
Slutade 12.55 i dag som sagt. Pappa hämtade mig, och i bilen på vägen hem så somnade jag... När vi kom hem så la jag mig på soffan och sov till 4tiden, åt middag, och nu sitter jag här. Vilken höjdarstart på helgen. Oja!
I morgon får jag se vad som händer. Har pratat med min bästa vän J om vi eventuellt ska hitta på nåt, eller om jag bara ska vara hemma själv. Det återstår att se.
I kväll blir det tv-tittning och godsaker. :)
Vad har ni gjort i dag?
KRAM ♥


Vem blir tvungen att lämna programmet i kväll???



Kameran ska med ofta nu...

Jag har funderat en del på om jag ska börja att ta med kameran och fotografera vad jag gör på dagarna. I skolan, på stan, ute, hemma, lite överallt. Kanske blir att jag tar med den redan i morgon på skolan, who knows? :)
Jag måste nog krypa ner nu i sängen så att jag kommer upp i morgon. I morgon ska jag vara positiv, det är sista skoldagen för veckan, vi ska få en ny svenskalärare, samt mentor.. Så det är lite tråligt faktiskt.. C är en lärare som jag verkligen ser upp till, hon är en bra lärare, som är rakt på sak vad man ska göra, och även snäll och öppen, kommer att sakna dig C. Men vi ska ju få en ny, som heter N, så det blir nog bra det med.
I morse när jag vakande så hade jag ont i hjärtat som bara den, beroende på att jag inte har sovit på flera dagar tillräckligt många timmar. Inte bra. Ska sova ut i helgen, och vända tillbaka dygnet så att jag kommer in i en normal dygnsrytm! Vi hörs i morgon älskade männiksor!
KRAM och Godnatt! ♥







:)

Jag gör hela tiden saker jag inte kan göra,
det är därför jag kan göra dom.



Kom att tänka på Anorexin i ett sammanhang i skolan i Tisdags...

I Tisdags när vi hade Arbetsmiljö och Säkerhet, med våran lärare K, så kom jag att tänka på min Anorexi. Han pratade om att man kan missbruka mycket när saker när an mår dåligt. Såsom, knark, mat, självskadebeteende, träning, mm. Då så skrev han upp allt på tavlan och började att förklara lite kring varje område, och då kom han in på Anorexi. Jag blev alldeles stel. Och vände mig om till min bästa Vän J, och vi båda kollade på varandra, och båda förstod vad vi tänkte. Han berättade att när man är deprimerad, stressad, eller så, så kan man missbruka att svälta sig själv, och det är ingen bra utväg. Jag kände för en sekund hur allt  stannade till. Allt Han sa var det som jag gick igenom i 3års tid. Dom hemskaste åren i hela mitt liv. Jag kände att jag nästan började gråta, för att alla minnen kom som i en repris, som i en trailer, alla upplevelser, händelser, mat, ångest, allt, allt, allt, kom som i en karusell. Jag kollade ner i golvet, jag ville inte möta Hans blick. Men jag tror att Han förstod...
Då sa M i min klass när hon hörde allt, "Gud vad hemskt att må så dåligt" , ja... Du ska bara veta tänkte jag för mig själv....
Är så glad att jag är mycket bättre nu med allt sånt. Klart att det kan komma upp tankar ibland, men dom skulle aldrig kunna vara starkare än mig igen på det sättet som dom var då. Och det är skönt att ha det i bakhuvudet, att jag kommer inte att halka tillbaka igen. Nu vill jag hjälpa andra personer med Ätstörningar. Ni vet, jag hjälper er i alla lägen.
KRAM ♥



Hej alla fina!

Hej alla fina! Hur är det med er i dag? Med mig är det bra. Jag har varit väldigt trött i dag dock, började med att jag klev upp halv 7 ungefär, jag var väldigt trött i morse, kan bero på att jag la mig 12 i gårkväll, men somnade ändå inte förrän 1 kanske... Jag måste verkligen vända tillbaka dygnet. Jag blir ju piggare när jag kommer till skolan när jag börjar att arbeta med uppgifter, men jag blir ändå trött rätt fort.. Så ja, ett enkelt svar på saken, jag ska lägga mig tidigare i fortsättningen.
Slutade klockan 13.00 i dag, det var väldigt skönt, tänkte lägga mig och sova en stund när jag kom hem, men jag vart lite piggare när jag kom ut i luften. Det var faktiskt plusgrader tillochmed när Pappa hämtade mig från skolan. Jag var beredd på att kylan skulle bita i kinderna, men nej. Skönt.
Åkte in en sväng och handlade lite innan vi for hem, jag satt mig vid datorn, och sedan åt jag middag, satt mig i soffan och kollade på repriser, och somnade i kanske en halv timme... Vaknade igen till halv 8 och fikade och såg halv 8 hos mig, såg även Sveriges värsta bilförare... Alltså, dom som är med i det programmet måste ju skämta. Man kan inte vara, ursäkta mig, så korkad... Men, ja, dom är ju charmiga på sitt sätt dom med.
I morgon är det också en kort dag, slutar 12.55, och sedan är det helg! Tänk att det är Fredag redan i morgon igen! Tiden går fort, och det är tur. Det är ett tecken på att skolan går bra, och att jag trivs.
Ska uppdatera bättre i helgen, det lovar jag. Nu på skolveckorna blir det rätt sent med bloggningen, men det ska jag ändra på, samt att jag ska försöka att ha bilder i varje inlägg som jag lägger upp!
Vad har ni gjort i dag? Vad ska ni göra i helgen?
KRAM ♥



Bilden har ingen som helst koppling till dagen, men jag tyckte den var fin, så den får vara med i bloggen, hihih.

:)

Ingen kan få dig att känna dig underlägsen,
utan att du ger dom ditt tillstånd.




Jag orkar inte med det här, varför just jag? Snälla, svara varför...

Jag vaknade med ett ryck, och kände en panik växa inom mig, vad är klockan? Jag grävde efter mobilen i fotänden och såg att tiden visade 06.07. Jag kanske ska stiga upp tänkte jag, jag ska bara, också, AJ, så kom det som ett knivhugg i hjärtat. Jag började nästan gråta av smärtan,, ajjj. Jag vågade inte röra mig, tänk om jag skulle dö, tänk om hjärtat skulle stanna!? Hjälp. Jag rörde mig inte på kanske en kvart, när jag tog mod till mig och vred på mig för at försöka att undvika smärtan som högg i bröstet om, och, om igen. Det gjorde  så fruktansvärt ont,men lika bra att göra det fort, än att vrida sig försiktigt tänkte jag. Jag försökte somna om. Jag vaknade igen vid 9 tiden av att Pappa kom upp rusande och sa att vi skulle in på akuten och kolla hur mina värden var. Okej tänkte jag, jag kommer ändå inte att bli inlagd, dom har sagt att jag ska bli det flera gånger nu, utan något resultat, så jag kan mer än gärna följa med, jag kommer ju ändå att få komma hem igen. Den här gången var jag lite mer hjälpsam än dom andra gångerna, jag kommer ju ändå få åka hem så fort som möjligt, jag säger barad et jag brukar säga så skickar dom hem mig som vanligt, enkelt! Jag satte mig i bilen. Det var iskallt, fy fan vad kallt det är. Den isande kylan bet sig fast i hela kroppen, jag skakade utav bara den. Jag försökte att inte andas så hårt, för då skulle jag vara tvungen att dra ner den kalla luften i lugnorna, och sakta men säkert frysa ännu mer. Och jag försökte också att hålla munnen stängd pågrund av att jag lukade starkt ur munnen. Jag hade inte ätit på jätte, jättelänge, och magsyran började att ta sitt pris. Det konstiga var att jag kände hungern, men ignorerade den på ett sätt som jag kunde behärska. Jag brydde mig inte längre om att jag ar hungrig. Vi kom fram till sjukhuset, och vi steg ur bilen, och in på akuten. Vi satt oss i väntrummet och väntade på att läkaren skulle komma och undersöka mig. Alla stirrade på mig, det var väldigt irriterande. Det tog inte så lång tid innan jag fick komma in faktiskt, kanske en halv timme. När jag kom in i undersökningsrummet, gjorde dom en snabb bedömning om att jag skulle bli inlagd. VA!? Vadå inlagd? Jag lovar att jag ska äta när jag kommer hem, lovar,lovar,lovar! Men nej, jag skulle bli inlagd med omedelbar verkan och det nu! Jag kunde inte hålla tårarna inne, utan tårarna sprutade. Jag vill inte! Skrek jag. Dom ledde in oss på barnmedicin där jag skulle få ett armband om att jag skulle bli inlagd på barnkliniken. Nej! Jag slet av mig armbandet, men Sjuksköterskan berättade att hur mycket jag en försöker att kämpa emot, hur många armband jag en kastar, så kommer dom bara att ge mig ett nytt. Det var ingen idé. Jag satt mig bakom en stol och stor tjöt. Nej! Gud vad orättvist! Jävla idioter skrek jag! Ni fattar ingenting! Jag är inte sjuk! Vadå!? Jag mår prima, varför säger ni att jag är sjuk? Innerst inne förstod jag ju att det var bågot som inte stod rätt till, men att det var Anorexi det var frågan om, det var en gåta för mig att förstå.
Det kom en Sjuksöterska från barnklinken med en rullstol som jag skulle sitta i. Aldrig att jag sätter mig i en rullstol skrek jag! Aldrig! Jo det måste du. Varför då skrek jag!? Därför att du kan falla i hop annars. Eh, nej det kommer jag inte, men jag orkarde inte käfta emot med henne utan satt mig i stolen.
Hon visade mig och Mamma till vårat rum. Alla rummen på barnkliniken var döpta efter djur så att små barn kunde känna sig trygga när dom bodde på rummen. Gud vad barnsligt tänkte jag. Vi fick rummet, "Rådjur" , det fanns 2 sängar, 2 nattduksbord, 1 tv, 1 fotölj, 2 garderober, 1 handfat, och en sopkorg. Vad är detta tänkte jag. Vad fan är det här för ställe? Jag la mig ner på sängen och grät. Det knackade på dörren, och Sjuksköterskan kom in med mat. Det var Järpar, Ris, och någon Sås, och 1 glas Äppeljuice. Jag åt 1 Järpe, och lite ris, såsen skippade jag helt, och Äppeljuicen hällde jag ut i handfatet, och ställde glaset längs ner på nattduksbordet och la mig i sängen bredvid Mamma. Jag grät floder. Vi slog på tvn, och på Kunskapskanalen var det ett program om barn med Ätstörningar i England. Jag såg hur barnen såg ut. Dom var riktigt groteska i kroppen. Gud vad smala dom är! Sa jag. Du är ännu smalare sa Mamma. Dom på tvn var på bättringsvägen, och jag hade precis blivit dödssjuk i sjukdomen. Jag kollade på mig själv, och skakade på huvudet och sa med bestämd röst. Jag, smalare? Visst va...

Det var första gången jag blev inlagd på barnkliniken, 44:an, den 25e Mars, 2008. Jag glömmer aldrig den dagen...




Det var en hemsk tid, men är äntligen fri från sjukdomen, det värsta jag upplevt i mitt liv.. Tack för allt stöd jag har fått! Ni är guld värda!
KRAM

Skönt att få prata ut om gammalt gråll som varit...

Hejsan! Nu har jag precis ätit middag, och guuud vad gott det var, var jättehungrig, hihihi, åt lunch 12.00 så det var ett tag sedan sist.
I dag var jag hos min psykolog J och E. Vi pratade om allt möjligt mellan himmel och jord, så det var skönt att få prata ur sig en massa gammlt som sitter kvar ändå på nåt vis, och det hade inte med Anorexin att göra! Utan andra saker.. Så det var skönt, och kul att få träffa min psykolog igen, hon är så bra att prata med. Hälsade även på BUP en snabbis innan, och dom blev glada.
I dag på skolan så blev jag klar med magsjukdomsuppgiften. Jag hade valt Blindtarmsinflammation, så jag skrev en uppsats om det, och det gick bra.
I kväll ska jag inte göra något speciellt, jag känner mig rätt trött, fast det brukar jag göra den här tiden. Men snart blir jag pigg igen, haha. Ska sätta mig framför tvn och kolla på lite repriser, och sedan se "Halv 8 Hos Mig" , tycker om det programmet jag! :)
I morgon är det en kort dag. Börjar klockan 08.30 som vanligt, och slutar klockan 13.00! Välsigt skööönt! :)
Och sedan är det bara Fredag kvar på denna skolvecka, och sedan är det, *dadaradamdadaaa* HELG!!!! :)
Vad har ni gjort i dag?
KRAM ♥


Nu har det blivit kallt igen, usch för kyla. :(



:)

Vilket underbart liv jag har,
jag önskar bara att jag hade insett det tidigare.




En lång dag, som gått långsamt!

Hejsan alla fina. Hur är det med er? Med mig är det bra, sitter och lyssnar på musik, och läser igenom ett par bloggar.
I dag har jag inte gjort något speciellt, jag har bara varit i skolan, och var ner på stan en sväng och tittade på lite småsaker. Jag köpte 1 parfym, och 1 ring, och så bjöd Mamma mig på Tacobar, min Bror ville hellre ha Mc Donalds, men det hade han ätit innan dom hämtade mig från skolan. Men innan vi skulle åka till stan, så svängde vi in på Entré, ett ställe där man kan hämta ut biljetter och sånt till teatrar, eller konserter, så då skulle vi hämta ut 3 biljetter till, "Spöket På Canterville" , jag har ju sett den, men Mamma och min Bror har inte det, och dom ville se den, så jag kan gärna se den igen faktiskt. :)
Men då när vi skulle ta ut en biljett till parkeringen så var det en kille framför mig och Mamma, och det var så kallt, så då klagade jag på att, " Gud vad kallt det är! , Med en sur ton " , och då tror jag faktiskt att killen framför tyckte detsamma och ville skynda på med att få ut biljetten, och då hörde man hur pengarna trillade ner i automaten, och biljetten kom ut i luckan, och när han skulle ta den, så fastande den så att han inte fick ut den, och, haha, gud vad pinsamt för honom, tillochmed jag, och Mamma tyckte ju det var pinsamt, då stog vi där i kanske 1 minut, och han pillade och fick inte ut den, men tillslut fick han det, haha, stackarn, man ska inte skratta men det var så komiskt..
I allafall så fick vi ut våran biljett på en gång... Häntade ut biljetterna och åkte och åt, och det.
Vad har ni gjort i dag?
KRAM ♥


Parfymen jag köpte.. :)




Och ringen..

Den värsta sommaren i hela mitt liv!

Jag låg i sängen och kände en tung dimma fyllas över mig. Det var Ångest. Det är en av de värsta känslor jag vet, det är så hemskt att känna sig Ångestfylld. Jag låg och vred mig och gruvade mig för att kliva ur sängen. " Jaha, ännu en dag i helvetet " jag orkar verkligen inte med denna jävla skit längre, allt är bara åt helvete. Jag visste vad som var påväg att hända. Det var uppehåll från behandlingshemmet, och Anorexin ahde tagit sitt grepp om mig, och jag orkade inte stå emot, vad skulle jag stå emot för? Jag är Anorexin. Vem är jag utan den egentligen? Jag är inte jag, jag vill inte bli frisk, det är hemskt, vem är jag!? Tankarna for genom huvudet, och jag drabbades av panik och låg och skakade. Dels för att jag hade Ångest, men också dels för att jag låg och frös. Jag låg och frös mitt i sommaren, och jag låg under täcket dessutom.
Allt jag hade kämpat för hela våren var raserat, och jag var påväg ner i träsket igen. ner i helvetet, det värsta som existerar, men jag bara följde med i Anorexins sjuka mönster.
Jag förmådde mig inte att gå ner på nedervåningen, jag orkade inte. Jag orkade inte se allas besvikna miner, och deras ledsna min av att dom hade misslyckats, det var inte dom som hade misslyckats, det var inte deras fel. Allt var mitt fel, dom kunde ingenting göra, Anorexin var så stark, så det var den som bestämde allt jag skulle göra. Gjorde jag något annat, så blev det ännu värre.  , att jag nu skulle bli det där liket igen, det där hemska som inte hade några känslor. Som bara tänkte på träning konstant hela dagarna och nätterna.
Jag vred mig till andra sidan, och kände en kniv hugga i bröstet på mig, det kändes verkligen som en kniv som högg sig längre och längre in i mig. Smärtan var hemsk, jag började nästan att gråta, det gjorde så fruktansvärt ont.
Jag låg och kollade på min kropp hur den såg ut. Tjock överallt, gud vad ful jag är. Jag förtjänar inte maten, gud vad jag är misslyckad. Jag orkar inte mer.
Jag tog fram boken som jag köpt från behandlingshemmet med tjejer som blivit friska från Anorexin, och jag tänkte, " Jag kommer aldrig att bli frisk, jag kommer att vara sjuk hela jävla livet, vilket jävla liv... " , jag läste och läste, och kände mig bara allmänt deprimerad när jag läste vad dom skrev. Det dom skrev var ju så självklart, jag blev motiverad, men ändå ett sätt inte det. Jag förmådde mig inte att kämpa, jag hade inte gnistan till att kämpa, det var ändå inte värt det.
Klockan tickade mot kväll, och jag gick ner på nedervåningen och la mig i soffan och mådde rent ut sagt förjävligt. Kändes som att jag skulle spy, jag hade inte ätit på väldigt länge, men jag kände liksom ingen hunger ändå, bara tomhet.
Jag gick och la mig igen, och kände ingenting. Jag brydde mig inte om någonting längre. Allt som existerade var, mat och träning. Jag pallar inte med mitt jävla skitliv, varför, varför skulle jag drabbas av denna jävla sjukdom? Kan någon svara mig på denna gåta?

Så kände jag sommaren då jag började insjukna i Anorexins mörker igen. Det som jag fruktade mest, men ändå så hamnade jag i träsket, och senare, September blev jag inlagd på barnkliniken, den 16e. Och i Oktober så blev jag tvångsinlagd, det var det värsta jag upplevt i hela mitt liv...
Paniken inför vad som skulle hända, hur allt skulle bli, allt var ett rent helvete.



Någon månad innan jag började insjukna rejält..

Måndag igen då!

Hejsan! I dag har dagen bara flugit i väg! Kom till skolan som valigt vid 8.15 ungefär, träffade bästa vän där, och vi flummade som vi alltid gör haha. Sedan var det full rulle med arbete, men det gick som på räls!
Vi fick sluta tidigare i dag för att vi skulle på en vårshow på en annan skola, så vi åkte dit och kollade på showen vid 13.30, slutade 14.30, gick ner till ett kafé som ligger precis bredvid skolan och köpte 2 choklad och drack, mumsigt!
Sedan kom Pappa och hämtade mig och J, åkte hem till mig, och hade det väldigt mysigt och kul! :)
I morgon väntas en ny dag, med nya möjligheter, och jag ahr ingen sjukgymnast i morgon, och det kan faktiskt vara bra också att vi inte träffas för mycket, börjar faktiskt att bli less att åka dit varje Tisdag.. Men på Onsdag ska jag äntligen, jag säger faktiskt äntligen träffa min psykolog J, vi har mycket att prata om, och det ska vli skönt att prata av sig gammalt elände och blicka framåt!
Vad har ni gjort idag?
Och, vad ska ni göra i morgon?
KRAM ♥


Hej alla fina! <3

Hej alla fina! Hur är det med er? Med mig är det bra. Äntligen säger jag bara! Äntligen så är det bättre i mina vader. Gud vad skönt. Jag har ju inte ens kunnat stå upp för att jag har haft en sån värk i vadmusklerna. Så det är helt och hållet bra nu, och det är jag överlycklig för haha.
I går blev det ingen bloggning, i´m sorry. :(
Det började med, att jag hade så himla ont i vaderna, så jag kunde inte ens förmå mig att vara vid datorn. Det var en sån pressande smärta att jag bara ville ligga och sova hela dagen, men det gjorde jag inte. Utan jag och Pappa åkte på hockey vid 3tiden, matchem började 16.00, men vi var där tidigare, och jag åkte hem vid 18.00 tiden och åt middag. Sedan på kvällen så satt jag och kollade på tv och smaskade på med godsaker.
I dag var jag och min Bror på stan och kollade på lite grejer, jag köpte ingenting!? Helt otroligt, men jag köpte som sagt ingenting, utan åt middag där och åkte sedan hem, somnade i bilen.... Som vanligt, sedan kom jag hem och löste korsord med Mamma, och sedan blev det tv-tittning och kvällsfika och godis. Sedan har jag inte gjort någonting roligt.
I morgon är det skola, och jag kommer nog inte att komma i säng så tidigt i natt heller, men ska verkligen försöka, för det är inte kul att vara trött när man är på skolan.
Ska uppdatera bättre i morgon!
Vad ska ni göra i morgon?
KRAM ♥



Sitter och lyssnar på Pink för tillfället! Spotify ♥

Nu är det helg!

Hejsan alla fina! :) Jag har inte bloggat något i dag pga att, jag slutade 12.55 ungefär, och Pappa kom och hämtade mig på skolan. Somnade i bilen... Var så himla trött, och det beror på att jag sitter uppe jättelänge på kvällarna, även när det är skola, så jag får skylla mig själv. Första dagen efter helgen så går det bra, då går det liksom att komma upp utan några problem. Men när det börjar glida mot fredag så blir jag så trött. Så jag la mig på soffan direkt när jag kom hem, och somnade och sov kanske i 1 h. Sedan åt jag middag. Och sen har jag varit så trött så jag har inte gjort någonting. Satt och kollade på Let´s Dance, och åt kvällsfika, och gottigott, men inget annat. Och dessutom så har jag jätteont i mina vader! Jag kan inte ens stå upp, så det är inte så kul. Men jag hoppas att det är bättre tills i morgon, det hoppas jag verkligen.
Jag hade utvecklingssamtal i dag med Mamma och min Mentor. Vi pratade om hur jag låg till i ämnena, och så hur jag trivs och så. Så det såg jättebra ut! Kul. :)
Nu ska jag snart krypa ner och sova, måste vila nu i helgen så att jag är pigg och fräsch på Måndag! och även hoppas på att det känns bättre i benen i morgon.
Vad ska ni göra i helgen?
KRAM ♥



:)

Ingen männsika är fri,
som inte är herre över sitt eget sinne.



Gången jag utmanade mig själv...

Jag och Pappa satt och hade fått våra blåa lappar som man får hämta hem gratis lunch och gratis middag efter som jag är inlagd på behandlingshemmet. Det gäller självklart inte Pappa at han får gratis mat, men jag får det. Så vi satt och diskuterade vad det var vi skulle äta, det var ju lika bra att prova på något, att utmana mig själv med att gå ut och äta. Under hela tiden jag var sjuk så undvek jag hela tiden att äta ute bland människor. Det var bland det värsta jag visste, att någon annan skulel lägga upp mat åt mig. Dom förstod ju inte att jag hade en Ätstörning, så dom förstod inte problemet i det hela. Alltså restaurangpersonalen. Men hur som helst, så satt jag och Pappa och diskuterade vad det var vi skulle äta någonstans... Pappa sa att han var väldigt sugen på att prova äta pizza eller hamburgare. Jag kände hur Ångesten kom krypande. Eh, jag vet inte riktigt sa jag, jag tror inte att jag vågar... Jo men vi testar sa Pappa. Vi testar! Blir det allt för jobbigt, så går vi där i från. Det är inga problem. Okej sa jag, också gick vi tväärs över gatan till hamburgerstället. Det var ett fint och mysigt ställe. Inte som på en vanlig hamburgerkiosk, utan mer, hemtrevligt på nåt sätt. Pappa beställde 2 hamburgare med strips och 1 cola, och 1 fanta. Jag kommer i håg att jag läste innehållet på hur mycket energi varje dricka innehöll. Jag ville verkligen inte ha dricka, men jag ville utmana mig själv, jag vill ha något sött någon gång jag med, jag ville testa. Jag smuttade på colan, och smsade Mamma komemr jag i håg om att jag skulle äta hamburgare, Mamma blev glad, och tallrikarna kom in. Jag tog första tuggan och kände, Ångest. Självklart fick jag Ångest utav bara den, men jag åt upp allting, och var mätt och belåten när vi gick därifrån. Jag kommer i håg att jag helst hade avstått från att äta den där hamburgaren med tillbehören, neb det var en del utav behandligen. Att just våga prova på nya saker. Jag hade pratat med G dagen innan om att testa och utmana mig själv. Och han sa, vad är du rädd för? Det kom upp mycket saker som jag berättade till han vad jag var rädd för. Att jag var rädd för fett och allt möjligt. Då så berättade han att, på, alltså för jättelänge sedan, så åt dom på den tiden, mycket fett, och sånt, och inte blev dom feta, fettet är viktigt att äta, man ska äta av allting i måttliga mängder. Man blir inte fet av att äta pizza, man blir inte fet av att äta godis, eller vad som man själv tycker är, "förbjuden mat" , man blir inte fet, tvärt om. Och han sa också att, det är nu på senare år som det i tex Amerika och Usa, som alla är feta. Det är för att vissa äter tillochmed för lite. Då blir man fet, om man inte fyller på, och gå och sparar sig, det är då man kan bli fet. Om man äter regelbundet under hela dagen, så händer ingenting.
Han sa också att, dom i Usa tex är ju feta, och det beror också på att dom äter så mycket lightprodukter. Ät mindre fett, gå ner i vikt, mindre fett i den här mjölken, mindre fett i den här såsen, gör inte så, för guds skull. Man ska äta riktigt fett. Inte tillgjort. om man äter tillgjort fett, som det sägs att det är mindre fett i, så är det något annat värre som är i. Man ska äta riktigt produkter. Och tex drickor. Det finns ju cola och alla möjliga drickor med inget socker i. Nehe, men då är det ju andra tillsatser i, som är värre, sötningsmedlet som är i, det är ju som socker, så det kvittar, och det är tillochmed onyttigare att dricka en dricka med, "sk mindre socker i" , än en vanlig dricka. Komiskt va?





En bild på mig innan jag kom till behandligshemmet, när jag var på bättringsvägen första året jag var sjuk. jag blev inlagd på behandlingshemmet året efter.
Suddig bild, men det beror på att jag knäppte med min mobil med 2 megapixlar på, ingen bra bild alltså.

It´s time for Africa!

Hejsan alla fina! Hur är det med er? Bra hoppas jag. Med mig är det bra, har lite ont i huvudet bara, men det är nog för att jag är lite trött, och det kanske är dags at gå och lägga sig i tid för en gångs skull.
I dag så slutade jag 13.00 från skolan. Vi har ju fått ett nytt schema och det känns underbart. Att få lite mer fritid på dagarna, jag tycker att det är jättekul att vara i skolan, men man blir trött också. Jag som har varit borta så mycket från skolan när jag var sjuk, så är det ju en nystart för mig. Men nu har jag gått 1 termin, och det känns jättebra. Tänk, 1 termin redan! Och det som är så roligt är att jag kan ju faktiskt det jag gör. Jag är så glad att jag valde Omvårdnadsprogrammet, det är verkligen det jag vill hålla på med i framtiden, och alla fina människor som jag fått lära känna, så kul! :)
I morgon är det Fredag, och sedan helg! ska bli så skönt att få sova ut några dagar, och på Lördag så tror jag faktiskt att jag ska på hockey. vad väldigt länge sedan jag var där nu, och man börjar känna abstinens av stämningen. Det är verkligen roligt att vara där och hejja!
vad ska ni görai helgen? Kanske blir att jag är med bästa vän också, får se hur det passar in med allting. har inget speciellt att göra i helgen, så det ska nog fixa sig.
Var också på stan i dag igen, åt på Tacobar, och köpte, 2 ringar, och 1 armband, så nu har jag gjort av med mer pengar...
Just nu så lyssnar jag på musik, det är därför rubriken heter som den heter!
KRAM ♥



Gillar den här låten jag! Kan lägga upp alla låtar som jag verkligen gillar sedan, men det lär bli några miljoner...





:)

Det jag hör glömmer jag,
det jag ser minns jag, det jag gör, det kan jag.



Vad är det jag är rädd för?

Sitter och funderar på allting just nu. Vad vill jag ska hända, vem vill jag vara, hur vill jag vara? Det är frågor som är svåra att hitta ett svar på. När jag har gått ner ett antal kilon som jag vill, så blir jag ändå inte nöjd. Då tänker jag, 1 till, tills jag inte finns kvar längre.
Att det var maten. Maten som är livsviktig för oss alla, att det just var en sådan självklar sak som skulle utvecklas till en ätstörning. Det kunde jag inte i min vildaste fantasi tro.
Anorexi. Det är när man är utmärglad, smal, hålögd, mager, gud vad hemskt att se ut så. Men ändå så hamande jag i träsket. Hur kom det sig egentligen? Jag har funderat över det många gånger. Och kommer inte fram till just att det var
därför jag blev sjuk. Utan det är många händelser som spelar in.
Jag tror att det började med att jag ville ha kontroll över något. Något
jag kunde bestämma över. Jag var väldigt osäker när jag började 7an, jag var osäker på vilka som var mina vänner, jag var aldrig riktigt trygg någonstans kändes det som. Det kom som en press när man började högstadiet. det är också det att, jag ville gå ner nåt kilo, då skulle allting bli så mycket bättre. Jag skulle få vad jag ville ha, det var jag säker på. Det tyder på att jag var väldigt osäker som person. Hur kunde det komma sig? Jag som alltid har varit en självsäker tjej, hur kunde några "skitungar" trycka ner en så jävla lång egentligen? Dom mobbade mig inte, absolut inte! Men det var det psykiska som tärde på mig. Hur dom behandlade mig som gjorde så fruktansvärt ont. Att jag var utnyttjad.
Egentligen hade jag ju kompisar, det var inte det, utan det att dom behandlade mig på fel sätt. Jag var lätt att övertala, jag gick med på nästan allting, kunde inte säga nej, ingenting. Och det straffar sig i längden.
Nu är jag mycket mer säker på sådana saker. Även fast det kan vara jobbigt att säga nej fortfarande, så klarar jag av det, och kan hantera det på ett bättre sätt, samt att jag känner mig tryggare med mina vänner, och alla har blivit mogna.


Att ett kilo. Det började som att jag skulle gå ner nåt kilo. Bara något, inget stort, bara så att jag kunde se om det blev bättre. Enligt mig själv blev det bättre. Men det jag inte själv såg var hur jag förvandlades mer, och mer från en söt snäll tjej, till ett monster, som skrek och kastade saker omkring mig, och det jag var irriterad på, ar dom i min närhet som sa att jag hade blivit förändrad, att jag hade blivit väldigt smal. Vadå väldigt smal!? jag är fet som ett hus! Varför ljuger alla för mig?

Ingen. Absolut ingen ska behöva genomgå denna hemska sjukdom. Aldrig. Det är så fruktansvärt jobbigt för alla. För både den drabbade, och dens anhöriga. Det är så tärande på familjen att det inte går att beskriva med ord. Så om någon märker att ens dotter/kompis börjar bete sig underligt. Fråga vad han/hon håller på med. Känner du själv att du börjar bli mer kontrollerande vad gällande maten och träning, sök hjälp. Det lönar sig. Det är bättre att söka hjälp i tid. Att få hjälp så fort som möjligt. Innan man utvecklar en Ätstörning.
Det är lättare att få hjälp i tid, det är svårare när man är så inne i sjukdommen.





En helt vanlig Tisdag

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det bra.
I dag var jag hos Sjukgymnasten och pratade och fick bollmassage. Ska dit om 2 veckor nästa gång nu. Vi ska ta varannan vecka, och samtal med min terapeut varje vecka, så att det inte blir så fullsmockat varje vecka.
I morgon är det en rätt så kort dag på skolan, från halv 9 till 14.15 ungefär, sedan ska jag hem, och har inget planerat, kanske bara blir en tv-dag i morgon?
KRAM ♥

Behandlingshem forts

I dag är det Fredag och jag ska åka hem i 3 veckor. hur ska etta gå? Hur ska jag klara mig? Det som är tur är att jag kommer att ha daglig kontakt med D på telefon, och kan smsa och mejla när jag vill, samt ha telefon tid både morgon och kväll. Pappa och jag hade packat ihop våra saker, och skulle bege oss hemåt, klockan var tidig, 8, och jag hade ätit frukost innan vi for, mellanmålet fick jag ta i bilen, det kändes bra på nåt vis. Jag var verkligen motiverad till att ändra mina sjuka vanor och mitt sjuka beteende. Jag hade fått träffa G, och han hade verkligen förklarat för mig hur jag såg ut, och vi hade pratat om allt möjligt, saker jag var rädd för, saker jag var rädd skulle hända, hur jag skulle äta, hur min och alla andras förbränning fungerar osv. Jag hade också prata med min tereapeut D som betyder mycket för mig. Alla betyder mycket för mig på behandlingshemmet. Det känns så skönt att ha några att prata med som verkligen förstår vad Anorexi innebär. Inte bara tro att man är dum i huvudet, och tänker helt knäppt bara för att man har Anorexi.
Efter någon timme i bilen, med både mellanmål och lunch så var det dags för mellanmål igen när vi kom hem. Det blev samma mellanmål som på förmiddagen. 2 mackor med smör och pålägg, och 1 näringsdryck. Jag fick Ångest efteråt, men vet att det är för mitt eget bästa, och att jag hjälper mig själv genom att jag äter som jag gör. Nu skulle det alltså bli 3 veckor hemma, och sedan komma tillbaka, jag längtade redan till att få träffa alla underbara människor där nere, både vuxna och tonåringar. Dom har verkligen hjälpt mig, ni betyder så mycket för mig.
KRAM ♥










:)

De frånvarande saknar aldrig fel,
och de närvarande aldrig undanflykter.

Början på mardrömmen som aldrig skulle drabba mig...

Jag sparkade till en snöbit som låg på vägen och drog på mig vantarna. i dag skulle jag gå hem från skolan 4 dagen på rad. Det hade blivit som en vana att gå hem från skolan. Jag kommer i håg första gången jag gjorde det, då var det inte så himla kul när man kom hem. Benen darrade av anströngning, jag hade bara gått 4 km, och benen darrade. Jag var inte van att promenera. Jag gjorde ju aldrig sådana saker. Jag satt mest hemma och kollade på tv, och bara var. var med kompisar, var med familjen, det var det jag gjorde, kunde hoppa studsmatta nån gång, men det kunde man ju liksom inte göra på vintern...
När jag kom förbi ok Q8 macken så tänkte jag, nu är det inte så långt kvar. Undrar vad det blir för mat när jag kommer hem.. Hoppas det inte blir något "fettigt". Fast det spelar ingen roll ändå. Jag är inte så hungrig, så lite kan jag väl pina i mig. När jag kom nerför våran gata så kände jag mig lite trött. Det hade varit en hyfsad lång dag, och jag var hungrig när jag kom hem. Det trodde jag inte att jag skulle vara. Men det var jag. Jag frågade Pappa när vi skulle äta, och han sa om ungefär 1 timme. Jag kollade i kylskåpet. Magen vrålade av hunger. Då såg jag den. Chokladrutan som Fredrik hade bakat för nån dag sedan med kokos på. Jag höll på att smälla av! GUUUD vad gott. Fast... Jag borde nog inte ta den.. eller jo jag vill ju eller.... ÅÅÅHH!?
Pappa, det är bara 1 chokladruta kvar, och den vill jag faktiskt ha. Sen alltså, efter maten.. Så sa jag alltid, sen. Jag Tar den sen. Eh, jag vet inte om jag kan lova att den är kvar. Fredrik kanske vill ha den när han kommer hem. Fan också tänkte jag. Ja, men då tar jag väl den själv nu då så inte han hinenr före. Inann jag hann tänka en tanke så hade jag den i munnen. Inom loppet av en minut så hade jag ätit upp den. Jag hade inte ätit någon "godsak" på flera veckor, och kände mig helt förvirrad. Det kom många tankar i huvudet, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Varför tog jag den där j*vla chokladrutan för? Det var väl jävligt onödigt ekade det inom mig, om, och om igen. Med tårarna sprutande så sprang jag ut i skogen och bara gick, gick, gick, och gick. Efter ungefär 20 minuter, så möttes jag av Pappa och Fredrik som undrade vad som hänt. Ingenting sa jag snyftande, och satte mig vid köksbordet.
Våfflor! Våfflor!? Varför i satan ska vi äta våfflor för tänkte jag! Nu kommer jag att bli skitfet, gå upp i vikt, och åååhhh! Alla tankar kom igen, och jag kände bara, hjälp mig. Någon. Snälla. Men jag sa inget utan åt 1 våffla med sylt, och gick sedan in i rummet för att tänka. Tänka på all skit jag varit med om under dagen. Varför gjorde jag som jag gjorde från början, det var så onödigt.
På kvällen så bestämde jag mig för att aldrig, aldrig göra om samma misstag. Det var de värsta jag hade varit med om på länge.


Det var ett minne från mitt försa minne av Ångest förknippat med mat. Det var en sån hemsk dag som jag aldrig kommer att glömma. Och jag förstår inte hur, varför, jag fick denna sjukdomen.









Det här var i början av Januari, år 2008.





:)

Endast en sak behöver ändra på sig för att vi ska uppleva lycka i våra liv,
var vi fokuserar vår uppmärksamhet.



Jag har nog blivit lite av en slösare...

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det bra. Lite trött sådär, ska nog lägga mig rätt tidigt i dag. Det är ju skola i morgon, och vi har fått ett nytt schema. Så vi slutar 16.10 i morgon, och inte 16.35. Så det är ju bra.
I dag har jag varit nere på stan med Mamma och Bror. Handlade lite grejer, gjorde av med 500 kronor, jag var ju där i går också, så jag har blivit lite av en slösare... Nu får jag skärpa mig med det. Måste ju ha lite pengar kvar ju!
Åt middag på Tacobar. Blev en Chicken Burrito. As smaskigt!
Kanske slänger upp en bild på det jag handlade. Det var i allafall. En tröja, lösnaglar, löshår, 2 par örhängen, tror det var allt. Kommer kanske en bild sen.
KRAM ♥




Frågor

Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Trött
Favoritgodis: Choklad
Är det nåt du absolut inte äter: Ja, nåt riktigt äckligt äter jag ju absolut inte. Men ett exempel, blodpudding.
Kläder just nu: Mjukisbyxor, tröja.
Musik just nu: Ingen
Vad sa du senast: God natt
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då:
Sommarplaner: Resa, vara med vänner, sola, bada
Fisk eller badkruka: Fisk
Saft eller alkohol: Saft !
Hur många kuddar sover du med: 3
Favoritväder: Sunshine, eller när det snöar mysigt utanför fönstret
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: Mat, musik, sällskap
Spelar du nåt instrument: Nej men har spelat
Morgon- eller nattmänniska: Nattmännsika
Sparare eller slösare: Både och, just nu slösare...
Bästa film: Oj! Svår fråga, kan inte välja
Tror på liv på andra planeter: Njee
Kommer du ihåg din första kärlek: Ja
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej
Har du några homosexuella vänner: Ja
Tror du på mirakel: Vet inte
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Ursäkta, vad är tolerant?
Ser du på kärleken som ett misstag: Nej
Hur många barn vill du ha när du blir stor: 3
Är du kittlig: Jajamen
Snarkar du? Nej
Stjärntecken? Tvilling
Rädd för insekter? Ja herregud
Äckligaste insekten: Spindlar, kackelackor, krankar, myror, maskar, allt!
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Ingen aning
Vad vill du jobba som? Sjuksköterska
Chips, morötter eller godis? Allt
Pizza eller hamburgare? Båda
Skriver du dagbok? Ja
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Var nånstans? I sånafall pierca mig, men vet inte vart,
Stökigt eller välstädat? (ditt rum, hus, lägenhet m.m.) Ganska väälstädat, eller nja
Gungar du på stolen? Ibland haha
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Ingen aning, vem vet, kanske utmanar mig med det?
Vilken hand håller du gaffeln i ? Vänster
Är du rädd för blod? Nej, eller det beror på i vilket sammanhang
Saltar du på maten? Ibland
Gillar du att sjunga? Ja! Sjunger varje dag alltså
Anser du att du är stark? Jorå
Brukar du sola? Ja
Vad gör du om du får hicka? Håller andan, dricker vatten
Röker du? Har gjort, lite grann, men slutat med dom fasonerna nu
Snusar du? Aldrig huga
Använder du knark? Nej!
Kaffe, te eller inget? Te








Bilden passar inte in, jag vet, men den är söt.
KRAM ♥

:)

Den verkliga upptäcktsresan består inte i att söka nya landskap,
utan i att se saker med nya ögon.




Första dagen på Behandlingshemmet

När jag kom till behandlingshemmet första gången så var jag jättenervös. Det var jag och Pappa som åkte ner med Pappas vita saab till Mora. Jag tänkte hela vägen ner att jag passar inte in. jag är för tjock för att få visa mig på ett behandlingshem överhuvudtaget. Dom hade säkert bara tagit in mig för att dom tyckte synd om mig, att dom inte ville att jag kanske en gång skulle drabbas riktigt av Anorexi. Jag hade totalt fel. Jag var mager som en sticka. Benknotorna stack ut överallt. Jag har nästan inga bilder på mig, jag hatade att vara med på bild. Kom en kamera i närheten av mig så ryggade jag eller sprang därifrån och gömde mig. Jag vill absolut inte vara med på bild.
När vi kom fram på parkeringen klev jag ut med darrande steg. Dels för att vi hade suttit i bilen hela morgonen. Men mest för att jag var så nervös inför vad som komma skall. Jag var rädd för att vara för tjock, jag var rädd för att bryta eventuella mönster som skulle ändras. Jag var orolig hur det skulle bli. Jag var orolig om jag skulle bli äännu tjockare, allt, allt, snurrade som en hemsk karusell i huvudet på mig. Vi klev in på kliniken och möttes av 2 kvinnor. Jag kände mig varmt välkomnad och gick med darrande steg fram till receptionen, sa vem jag var, och fick min nyckel till rummet. Dom visade mig och Pappa till rummet. Det var ett väldigt fint rum. Det är ett gammalt hotell, så det är fina rum, med toalett inne i rummet, och allt möjligt smått och gott. Väldigt mysigt.
Vi bar upp våran packning till rummet, och sedan började vi att bädda. M sa att när vi var klara så skulle hon visas oss till Annexet. Jag bäddade, packade upp lite, och sedan gick jag ner för att möta M i receptionen. Pappa kom med, och vi gick längs en fin gata. Det tar inte alls lång tid att gå till Annexet sa M. Mindre än 3 minuter. Vi korsade en stor väg, och sedan var vi framme. Du har tid hos D klockan 13.00 i dag. Hon visade mig hennes rum, och sedan gick vi tillbaka. När vi kom tillbaka så fick jag 2 blåalappar som menas med att jag får hämta hem mat gratis på någon restaurang. Alla som är inlagda får 2 stycken blåa lappar om dagen, för att få ta hem gratis mat 2 gånger om dagen. Jag var lite osäker, men tog emot lapparna. Sedan visade M att det finns färdiga portioner att köpa också, om man inte känner sig riktigt redo för att våga göra det första gången. Jag bestämde mig direkt för att köpa en färdig portion med mat. Pappa gjorde likasant. Vi gick upp till vårat gemensamma kök och började att värme våra portioner. Det finns 2 mikrovågsugnar bredvid varandra. Så det blev klart precis samtidigt. Vi började att duka, och efter några minuter så hörde vi pipet från köket. Gick och hämtade maten, och började att äta.





Jag älskar alla på Mhe Kliniken. ♥

:)

Det är bättre att vara förberedd på en möjlighet och inte få den,
än att få en möjlihet och inte vara förberedd.


Let´s Dance, och gottigott!

Nu har jag precis sett klart på Let´s Dance. Jag vet faktiskt inte riktigt vem som är min favorit. Jag har ju bara sett i dag, men jag får ta att kolla in dom och se vem jag tycker verkar bäst!
Åt också godis, mackor, och oboy..... Mätt nu. Ja.
Nu ska jag nog kolla lite på tv och sedan sova, är inte trött! Men jag vill komma upp i tid i morgon, inte sova bort hela dagen. Jag ska bort på kvällen på teater, så ville hinna göra nåt innan jag åker i väg. Kolla på tv tillexempel! Och kanske åka på stan en snabbis och shoppa ännu mer. Vem vet?
KRAM ♥



Skulle vara riktigt skönt om det kunde bli sol och varmt nu.

Jag längtar tills sommaren! Det är så mycket jag vill göra. Resa, hälsa på mina släktingar i Skåne, umgås med vänner, allt man kan tänka sig.
Det finns liksom mer saker att hitta på, på sommaren. Tycker jag i allafall. Det finns ju saker att göra nu också, men man kan liksom inte vara ute i värmen och äta glass, det går ju liksom inte nu... Appropå det. Det har blivit iskallt igen. Jag som trodde, inte bara jag, trodde att det skulle bli mildare ute nu, och kanske att våren kunde komma lite smygande, men icke.
Så en utlandssemester skulle inte sitta fel. Fast, det är ju faktiskt snart sommar, och det känns bra.
Ska ni göra något speciellt i sommar? Har ni något favoritställe ni brukar/vill resa till?













Hejsansvejsan!

Hejsansvejsan! Hur är det med er? Med mig är det bra. Har nyss ätit middag. Jag vet. Det var tidigt, men jag var vrålhungrig som vanligt haha. Så jag åt alldeles nyss.
I dag är det FREDAG! Gud vad skönt, och första skolveckan är avklarad! Hände inget speciellt på skolan i dag, hade Svenska, Engelska och Matte. Slutade 12.55 i dag! Bra avslutning på skolveckan.
I kväll blir det till att kolla på tv och äta godis och annat gott. Ska nog kika på let´s dance. Såg inte förra veckan, har ingen som helst aning om vem jag hejar på. Ser ni på let´s dance? Vilken är eran favorit?
I morgon vet jag inte riktigt vad jag ska göra på dagen. Men på kvällen så ska jag ju på teater. Jag brukar aldrig gå på teater. Det är liksom inte "jag" inte "min" stil om man säger, men jag får se vad jag tycker. Det kanske är jättebra, vem vet? Inte jag, det märker jag ju i morgon!
KRAM ♥



Time for bed.

Nu ska jag ta och krypa ner och läsa en bok innan jag somnar, om jag ens orkar läsa. Ska upp tidigt i morgon. Somma alla andra dagar. Men det är bara i morgon, och sen är det helg. Känner mig glad till att gå till skolan!
Vad ska ni göra i morgon?
KRAM ♥






God Natt!













:)

Det verkliga sättet att spilla tid,
är att räkna timmarna.



I hate the feeling of being ... Normal?

Vad pigg och fin du ser ut att vara! Du ser pigg ut. Kul att se.
Tankarna ekar inom mig när jag hör just dom orden. Jag tänker tillbaka hur det var då jag var sjuk, hur jag mådde, hur jag såg ut, vad jag gjorde, hur jag gjorde, allt, allt, allt kommer upp som en tillbaka spolning i slomotion. Jag lämnar tankarna och blir irriterad inombords. Fan! Jag är värdelös. En fet jävla kossa som är fet. Jag hatar mitt liv. Helvetes jävla skit!


Dom tankarna hade jag förra året så jag blev utskriven från dagvården några dagar före julafton. I 4 månader hade jag varit inlagd, 2 månader innan jul hade jag varit tvångsinlagd. Det var den jävligaste tiden i hela mitt liv. Det värsta jag har upplevt. Ett helvete rent ut sagt varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund. Jag hatade ordet mat, jag hatade allt som hade med energi att göra. Jag hatade också när jag mådde skit. Men maten var värre. Mycket värre.
Nu kan jag inte förstå, eller det äär klart att jag förstår att jag tänkte så, hade dom tankarna och så, men jag kan ändå inte fatta, vilja förstå att jag tänkte så. Jag som alltid. Alltid har varit den säkra tjejen, vad hade hänt? Jag vet vad som hände. Men inte helt. Det är många saker som leder till att jag fick Anorexi. Många onödiga saker som jag inte skulle ha tagit åt mig av. Skit saker helt enkelt.
Nu mår jag bra, och det känns så himla skönt att vara normal. Såhär kunde jag inte tro att ska skulle känna förra året. Jag kunde inte i min vildaste fantasi kunna inbilla mig att det skulle bli såhär bra. men lätt har det inte varit. Inte alls, men det är värt allt kämpande.

Den där kommentaren ovan fick jag av en av behandlarna. Jag tycker själv nu när jag kollar tillbaka att, det var jävligt onödigt sagt till en som har Ätstörningar. Men han ville bara vara snäll, och uppmuntrande. Men det var fel läge just då. Kanske inte så lätt för han att veta, men det borde han förstå, efter allt jag gått i genom i 3 år så borde han ha förstått att man inte kan vråka ur sig nåt sånt.

För någon vecka sedan, innan jul så träffade jag han på avdelningen, jag skulle bara hälsa på för att jag skulle till min psykolog och prata, och då tittade jag och Pappa in en snabbis. Då kom han fram och pratade med mig. Och sa då, att jag såg pigg och fin ut. Och glad, att det riktigt strålade om mig. Nu blir jag bara glad när jag hör en sån sak. Men inte förra året.






En bild på mig några dagar innan julafton efter det att jag blev utskriven. Ingen bra bild, men jag var typ, eh sur?
Ingen bra kamera heller. Det var min mobilkamera som jag skröt om att det var 2megapixlar på. Det var ju mycket när jag gick i 7. På min digitalkamera som jag har nu, är det ett antal mer megapixlar.

:)

Den som ingenting har att göra,
är alltid upptagen.





Blir nog att jag lägger mig tidigare i kväll, så säger jag jämt.

Hejsan finaste! Har inte hunnit att blogga något i dag, verkligen dåligt gjort. Jag var först i skolan till 14.00, trodde att jag skulle på samtal i dag hos min psykolog, men så var det inte bestämt, utan ska dit den 26e, åkte hem somnade nästan i bilen på vägen hem, är så himla trött efter skolan alltså! I dag blev jag klar med Matspjälkningssystemet som vi arbetar med. Jag blev först klar, haha. Men när jag väl börjar jobba så vill jag få det gjort, och så var det intressant, och det är det roligare att jobba. Logiskt va?
I dag på skolan efter lunchen så följde jag med min bästa vän till metropol där hon åt sin lunch. På vägen tillbaka till skolan, skolan ligger bredvid metropol, tar typ 30sekunder att gå dit, så när vi kom in på skolgården på baksidan så tänkte jag precis säga, det var länge sedan jag ramlade på rumpan, och poff, så låg jag där. Det gjorde ont. :'/ Men det är ingen fara, men jag tog i med händerna, så dom fick en smäll, inte kul, men dom svällde inte upp i allafall, om dom hade gjort det hade jag ju inte kunna göra nånting, inte skriva eller nåt, så det var tur.
I allafall, så när jag kom hem vid 14.30 ungefär, så var jag vrålhungrig! Ovanligt haha. Så jag åt middag 15.30 typ, sedan ringde min andra bästa vän och undrade om vi skulle hitta på nåt, så jag åkte till Erika och vi pratade, och hade trevligt. Åkte hem vid 19.30 ungefär, och då kurrade minsann magen igen, så det blev 2 mackor med smör och leverpastej, och några glas oboy... Och jag blir alltid så himla törstig på kvällen, så jag måste ju dricka 1 liter vatten på det också för att släcka törsten. Kommer att få spendera kvällen på toa i natt jag.
I morgon har jag ingen aning om vad jag ska hitta på. Börjar halv 9 och slutar 16.20, kul.... Långdag! Gud vad jobbigt. Kommer att komma hem jättesent. Kommer vara dödstrött också..
Ska nog lägga mig i tid för en gångsskull i natt, men så säger jag ju alltid, men det ska faktiskt bli ändring på det nu! Vad har ni gjort i dag?
KRAM ♥






Kollade på Halv 8 Hos Mig medans jag fikade. Ovanligt det med...

Nu blir det sova.

Nu ska jag gå och lägga mig. I morgon är det inte en så lång dag, men ändå. Börjar halv 9 till 14.00, ska egentligen till min psykolog på Onsdagar, men jag har inte fått nya tider av henne, dåligt tycker jag, men hon har väl mycket nu efter jul. Annars om jag inte ska till hon i morgon så har jag ingen aning om vad jag ska göra efter skolan. På Lördag ska jag i allafall med min kp på teater. Jag har inte varit på teater så många gånger förrut. Jag tycker bätter om Bio. Men teater är ju live, så det är väl bra för att vara live, får vi hoppas. Jag ska se  Spöket på Canterville  den är typ 2 timmar.
Nu ska jag sussa!
KRAM ♥




Jaha! Nu blir det ingen bild för datorn dampar! :'( :@






:)

Att oroa sig gör aldrig morgondagen lättare,
det gör det bara tristare i dag.

Jobbat på bra

Hejsan! Hur är det med er? Bra hoppas jag! Med mig är det bra, är trött bara, men det kanske är bra så att jag kommer i säng i tid för en gång skull.
Kom till skolan vid halv 9 i morse och hade vård och omsorgsarbete hela dagen. Frpn halv 9 till, 14.45, dock så hade vi ju lunch emellan och en liten rast, men jag jobbade på väldigt bra! Det är många frågor, och man ska utveckla, osv på varje fråga. Just nu så jobbar vid med matspjälkningssystemet. Och det är intressant. Sedan efter skolan så kom Pappa och hämtade mig så åkte vi till sjukhuset, han släppte av mig, jag var hos sjukgymnasten och pratade lite, och fick bollmassage, sedan kom min kp och hämtade mig på sjukhuset, for i väg och åt, åkte sedan hem. När jag kom hem blev det tv tittning och fika. Mätt nuja. Annars har jag inte gjort något speciellt i dag. Varit en fullspäckad dag, men det är bra att ha saker att göra på dagarna.
Nu har jag gjort så att Mamma är medlem på adlibris så att man kan beställa hem böcker själv. Jag söker ju böckerna av, " Cathy Hopkins " Killar, kompisar, ..... dom böckerna. Och dom har dom inte! Förrut hade dom det på akademibokhandlen, eller vilken affär som helst, men nu, nej. Irriterad, så nu har jag beställt 2 böcker för 39 kr styck! Billigt, det är 29 kronor i frakt, men det kvittar, man får dom ju hem i brevlådan!
Vad har ni gjort i dag?
Just ja! Köpte en bok i dag också!
KRAM ♥





Tv time

Nu ska jag dra mig mot tvn och äta, och se halv 8 hos mig!
Vad ska ni göra?
KRAM ♥

Aldrig i livet

Jag låg i sängen och vred mig åt ena sidan. Jag rörde mig försiktigt, för jag visste att om jag gjorde en hastig rörelse så skulle det hugga som en kniv i hjärtat. Jag vända sakta på mig, men AJ, det går inte, hur jag än vrider och vänder, oavsett om jag gör det snabbt, eller långsamt, det spelar ingen roll, det hugger som knivar ändå. Jag letade efter mobilen och hittade den på golvet under sängen. 11.45, kanske ska gå ner och lägga mig i soffan? Nej, jag orkar inte, det äär skönare att ligga kvar, dessutom så är det kallt, och jag ska ner och äta sen så det får bli då. Jag förstod egentligen inte hur jag orkade att bara ligga där uppe på mitt rum och sova, okej, det är väl inte jobbigt, men det är jobbigt på ett sätt. Klockan tickade på, och det började bli kväll. Jag gick ner, satt mig i soffan och började läsa boken jag köpte i Mora, om människor som kämpat sig fri från Anorexin. Och där satt jag, i min ensamhet och bara undrade, varför. Varför mår inte jag bra? Vad är det för fel på mig?
Jag kände ingen hunger längre, jag kände inga känslor längre, jag kände ingenting. Har det verkligen gått så långt igen tänkte jag för mig själv. Jag kunde inte koncentrera mig på att läsa utan la i från mig boken och började blippa på mobilen och kom in på spel. Jag började spela lite. Efter ett tag så kom min föräldrar in och kollade på tv. Dom kunde inget göra egentligen. Anorexin hade tagit sitt grepp om mig, och jag kunde inte släppa taget av kontrollen. Jag låg på soffan, mina föräldrar och min bror kom in och såg på " Här är ditt liv " med Ingvar Oldsberg, jag orkade knappt vrida på huvudet, jag ville bara bort, bort från sjukdomen som bryter ner mig, mer, och mer för varje dag som går. Nästa morgon så vaknade jag av att Pappa hade ringt in till sjukhuset, jag skulle åka till akuten och undersöka mig. Jag kände en Ångest inom mig, men ändå en lättnad på att få bli inlagd. Jag orkade inte med att svälta mig mer, jag skulle dö om jag fortsatt, och det var inte det jag ville, jag ville bli fri från eländet, men själv, klarade jag det inte. Jag blev inlagd på barnkliniken ( 44:an ) 17 September 2009. I Oktober blev jag tvångsinlagd på slutenvård.









:)

Endast en sak behöver ändra på sig,
för att vi ska uppleva lycka i våra liv,
var vi fokuserar vår uppmärksamhet.

Nu är jag färdig

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det bra. I dag börjar skolan, och jag är lite nervös faktiskt, jag vet att det inte är nåt att oroa sig för. Men när man inte har varit där på ungefär 3 veckor...
Och jag vaknade rätt tidigt i dag, somnade sent också, men jag känner mig inte så trött!? Jag känner mig piggare än på länge, konstigt...
Jag vet inte riktigt när jag slutar i dag, om det är vanlig dag så slutar jag 16.30, 35 egentligen...
Men jag tycker att första skoldagen borde man få sluta tidigare, men det är jag det, också så är det ju gymnasiet och då kan man ju inte hoppas på för mycket. Vad ska ni göra i dag?
Hörs sen!
Kram

Anorexi. Jag? Va, skulle inte tro det!

I går så satt jag och läste på en blogg om en tjej som skriver om sin vardag och så. Jag har hört genom skolan och andra ställen att den här tjejen har lidit av Anorexi. Jag kollade direkt in hennes blogg, och såg ju samma sak, hon var verkligen smal. Jag brukar inte kolla hennes blogg så ofta, men jag gjorde det i går, och då så hade hon svarat på en fråga av en annan tjej som frågade nånting ang hennes Anorexi, och då sa den här tjejen på bloggen något i stil med att, hon accepterade inte vad dom på sjukhuset sa, dom sa att hon led av Anorexi, och det kan varenda en se om man kollar på hur hon såg ut, men hon själv säger att hon inte hade det. Att det fanns dom som hade det värre. Och det är ju typiskt när man har Ätstörningar att man resonerar så, och jag kände så väl igen mig i det hon sa när jag var sjuk. Nu är hon nästan frisk, hon äter som hon ska, men hon har tagit ett stort steg själv i sin sjukdom. Hon accepterade inte att vara inne på sjukhuset som jag, hon trodde verkligen att hon skulle klara det på egen hand, och det gjorde hon. Jag däremot, jag hade inte klarat det på egen hand..





:)

Om det är något du inte gillar,
ändra på det, Om du inte kan ändra på det,
ändra din attityd.

Söndag eftermiddag

Hejsan alla fina! Hur är det med er? Med mig är det kanon. Jag vaknade ungefär 10.20 i dag, klev upp och åt frukost, sedan åkte jag ner till stan med Mamma och Bror, köpte lite grejer, 2 tröjor, och 1 kräm man har under ögonen föra tt dölja det mörka som jag har ganska så j*vla ofta. Jag är så himla trött jämt, så för att dölja det så, jag provade lite, och det hjälpte lite. Nu ska jag käka nåt och sedan kolla tv, vad ska ni göra i dag?
KRAM ♥

Vända tillbaka dygnet

Hejsan! Ja, som rubriken lyder så ska jag vända tillbaka dygnet. Det är skola på Måndag och det känns inte lockande om jag ska vara ärlig. Efter ett skönt rätt så långt lov så vill man inte tillbaka riktigt... Inte jag i allafall, och jag vet att jag inte är ensam, men vad är det för tröst?
Jag ska strax gå och lägga mig. Jag kan inte vara uppe till halv 4 i natt som jag har varit dom senaste veckorna... Fattar inte hur jag ska orka upp halv 7 på måndag, men det löser sig. I morgon vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Det återstår att se. Vad ska ni hitta på i morgon?
I går var jag ju ute med min Moster och min Bror och knäppte kort. Jag bjuder på några, men som sagt, jag är ingen fotograf.






























































Hej!

Hejsan! Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat något på flera dagar! Det är helt sjukt, men jag har haft mycket annat som hänt. Vi har haft främmande av min Moster, och hon åkte hem i dag, hoppas att det går bra att köra hem i det här vädret. Så jag har inte hunnit att uppdatera något.
I går så kom mina Kusiner och min Morbror hit, så vi spelade spel, fikade, och umgicks. Myyyys. :)
I dag har jag bara varit hemma och kollat på tv och ätit. Vad har ni gjort i dag?
Jag knäppte några bilder i går ute, men dom vart inga höjdare... Kanske lägger upp nån sen!
KRAM ♥

Frukost

Hejsan! Hur är det med er? Med mig är det superbra. Jag har nyss ätit frukost, och ska snart åka ner till stan en sväng och kolla på lite kläder. Vad ska ni göra i dag?
KRAM ♥

Grynet

Jag sitter och kollar på Grynet på Youtube. Av en ren impuls så kände jag att, nej nu j*klar ska jag kolla på Grynet. Det var jättelänge sedan jag såg något med henne. När jag var mindre så kollade jag jämt på Grynet, och Grynets Show. När jag var liten så sa tillochmed personer i min omgivning att jag liknade henne på mitt sätt att vara. Är så himla kul att kolla tillbaka på avsnitt som man sett men glömt lite grann, och bli positivt överraskad! Jag har ett kasettband med henne,  jag ska kolla på det i morgon och få ett gott skratt! :)
Saknar henne! Kom tillbaka i tvn!
På min skola föresten, så har vi bild med hennes Pappa! :)
KRAM ♥




















































Citat

Man kommer aldrig först,
när man går i andras fotspår.

hjortronsylt

Jag heter alltså Kajsa, är 18 år och bor med mina föräldrar i staden Sundsvall. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag med allt vad det innebär, vänner,killar,shopping,mode,outfits,videobloggar,sminktips, och mycket mer! Kommer blogga om min anorexi jag varit drabbad av under tre års tid, men äntligen tagit mig ur. Kommer delge min historia, samt ge er drabbade tips och stöd för att på bästa sätt klara er ur den! Kommer även ge tips till utomstående som ser på och känner sig maktlösa, kommer hjälpa er att orka kämpa, även när det känns som mörkast. Man måste må dåligt för att sedan kunna må bra! KRAM <3

RSS 2.0