Sommaren 2010 var en bra sommar, den bästa på flera år
Sommaren 2010 var den bästa sommaren på länge. Sedan jag blev sjuk 2008, så har alla årstider iofs inte varit roliga att gå igenom, men somrarna är ju ändå något lite extra, och jag har inte njutit det minsta av möjligheterna jag fick. Första året var det bara en kamp att få vara hemma under sommaren. Jag kämpade med maten och gav verkligen allt. Det var då som jag vågade att smaka cocosbollar igen, samt glass och godis, och annat gott. Men jag blev inte frisk för det. Jag mådde bra. Det gjorde jag, och kämpade verkligen allt för att få vara hemma. Redan då så hade jag insett att det fanns någonting annat utanför sjukhuset. Men kampen som jag ständigt brottades med, var inte lätt att vinna över. Även fast jag var glad, och fick vara hemma under sommaren, så var det saker som kom smygande, som jag visste jag var tvungen att göra när hösten kom. Jag var lite motiverad ändå att börja skolan, även fast det var där allt hade börjat en gång. Augusti kom, och jag skulle börja 8an. Första dagen var jag inte så jättenervös faktiskt. Det jag mest var nervös för var allas blickar som jag visste att jag skulle få. Men det gick bra, och jag trivdes jättebra. Jag trodde aldrig att jag ens skulle erkänna det för mig själv, att jag tyckte det var kul att börja skolan igen. Det gick 2 månader, sedan var jag tillbaka på ruta 1 igen. Vikten hade dalat neråt, och jag mådde sämre för varje dag. Orsaken till att jag mådde sämre, var för att jag bar på en massa tankar, och händelser inom mig, som jag inte ville/vågade dela med mig av till vem som helst. Jag bar på en skam som hade drabbat familjen. Och det var mitt fel. Jag kände skulden, och mådde riktigt dåligt utav det. Och i samband med det, så började jag att få ångest inför maten. Jag kom in på dagvård den 3e oktober 2008. Men jag var ändå motiverad att kämpa. Jag ville inte vara sjuk, jag hade fått en försmak på livet igen, och ville verkligen ge allt. Även fast det var svårt, så gav jag allt. Jag fick vara där från halv 10 på morgonen, tills efter middagen. Jag fick alltså sova hemma. Dagarna gick, och veckorna, och månaderna, och det var helt plötsligt december, och det började närma sig jul. Jag var glad, det var sista dagen på BUP, och jag skulle sedan bli utskriven "föralltid" och var så glad. På morgonen när vi skulle åka in till BUP, så kände jag mig illamående, men jag brydde mig inte om det, det kunde ju bara vara nerverna som spökade. Jag hade lektion med en lärare på sjukhuset, och jag kände mig lite "borta" jag var inte med på noterna när hon förklarade, jag hängde inte med. Jag började se prickar framför ögonen, och mådde ännu mer illa. Kanske var det att jag var hungrig? Nej, jag åt ju nyss mellanmål. Jag vart skärrad, men brydde mig inte om det. Det blev dags för lunch, och efter lunchen skulle vi ha möte med skolan, ang att börja efter jullovet igen. Efter att jag hade ätit kände jag mig mätt, och mådde nu riktigt illa. Jag kommer i håg en personals kommentar, "Ja, men det kanske var för att du blev mätt du känner dig illamående. Det är säkert ingen fara" Nehe, tänkte jag, får väl hoppas på det.
Efter kanske 1 timme så kunde jag knappt stå upp, utan var tvungen att lägga mig i en soffa och kolla på tv, men tvn orkade jag inte kolla på, det var för snabba rörelser och skrapa, jag klarade inte av det. Jag struntade i att vara med på mötet, utan låg i soffan och fick en alvedon. När Pappa kom tillbaka från mötet så bad jag om att få en hink. Och då sa personalen, "Oj, är det så illa?" Alltså, då vart jag irriterad. Jag kunde inte andas, utan började att kallsvettas. Jag och Pappa skulle ändå åka hem, och när vi nästan var hemma, så kräktes jag. Jag hade fått magsjuka. FAN! Nu när det snart är jul och allt. Tänk om jag är sjuk på jul!
Någon dag efter blev jag frisk i allafall, och julen var jättemysig. Dock, när jag hade haft magsjukan, hade jag gått ner ganska mycket i vikt. Och när jag skulle börja skolan i januari, fick jag en influensa, och gick ner ännu mer i vikt, så då var jag nere på den vanliga lilla vikten igen. Och blev inlagd från januari, till april... Det var långa, jobbiga månader. Jag var så himla deprimerad. I samband med det, fick jag min remiss till Mora, och fick komma dit i april. Då förändrades saker och ting, jag mådde bättre, och ville leva. Dock kom sommaren, och allt började att gå tillbaka igen, i samma gamla mönster, innan sommaren var slut, var jag nere i botten med allting, humöret, vikten, livet, allt var skit.
Då vart jag ju tvångsinlagd från oktober till december, och sedan blev det bara bättre och bättre.
Och nu i somras, det var den bästa sommaren på flera år. Jag skrattade med min familj som jag inte gjort å hur länge som helst, vi åkte utomlands, vi åkte ner till min moster i skåne, och hennes dotter, vi njöt av sommaren, och alla mådde bra. Det var den bästa sommaren på flera år. Och jag hoppas att den här sommaren blir ännu bättre!
Mallorca i somras, saknar..
God, oja.
sandstrand, alltså, vill dit nunununu!
Jag i går innan jag skulle till praktiken.
Efter kanske 1 timme så kunde jag knappt stå upp, utan var tvungen att lägga mig i en soffa och kolla på tv, men tvn orkade jag inte kolla på, det var för snabba rörelser och skrapa, jag klarade inte av det. Jag struntade i att vara med på mötet, utan låg i soffan och fick en alvedon. När Pappa kom tillbaka från mötet så bad jag om att få en hink. Och då sa personalen, "Oj, är det så illa?" Alltså, då vart jag irriterad. Jag kunde inte andas, utan började att kallsvettas. Jag och Pappa skulle ändå åka hem, och när vi nästan var hemma, så kräktes jag. Jag hade fått magsjuka. FAN! Nu när det snart är jul och allt. Tänk om jag är sjuk på jul!
Någon dag efter blev jag frisk i allafall, och julen var jättemysig. Dock, när jag hade haft magsjukan, hade jag gått ner ganska mycket i vikt. Och när jag skulle börja skolan i januari, fick jag en influensa, och gick ner ännu mer i vikt, så då var jag nere på den vanliga lilla vikten igen. Och blev inlagd från januari, till april... Det var långa, jobbiga månader. Jag var så himla deprimerad. I samband med det, fick jag min remiss till Mora, och fick komma dit i april. Då förändrades saker och ting, jag mådde bättre, och ville leva. Dock kom sommaren, och allt började att gå tillbaka igen, i samma gamla mönster, innan sommaren var slut, var jag nere i botten med allting, humöret, vikten, livet, allt var skit.
Då vart jag ju tvångsinlagd från oktober till december, och sedan blev det bara bättre och bättre.
Och nu i somras, det var den bästa sommaren på flera år. Jag skrattade med min familj som jag inte gjort å hur länge som helst, vi åkte utomlands, vi åkte ner till min moster i skåne, och hennes dotter, vi njöt av sommaren, och alla mådde bra. Det var den bästa sommaren på flera år. Och jag hoppas att den här sommaren blir ännu bättre!
Mallorca i somras, saknar.. God, oja. sandstrand, alltså, vill dit nunununu! Jag i går innan jag skulle till praktiken. 
Kommentarer
Trackback
