Saker man känner igen sig i från när man var sjuk
Jag kommer ofta i håg när jag var sjuk. Allt man gjorde hela dagarna. Noterade allt man åt i matdagböcker, jag har flera stycken liggandes i min skrivbordslåda på mitt rum. Jag har skrivit upp tankar, och texter om hur allt var. Jag har försökt att skriva ner min "historia" hur allt började. Men det är inte lätt. Det är många saker som spelar in att jag blev sjuk, det är inte bara 1 sak, utan flera. Jag har börjat att skriva, men kommer på mer saker eftersom så jag brukar få börja om från början. Jag håller nu på att göra en "anorexifilm" om hur det började, men bilder,text osv. Och det går rätt så bra faktiskt.
När jag sitter och äter frukost nu tex, så tänker jag inte på något speciellt när jag äter. Kanske vad jag ska göra under dagen, men inget annat. När jag var sjuk var det ständig kontroll vad det var jag åt, och jag fick inte gena, det var samma sak jag skulle äta varje morgon till frukost tex. Nu kan jag välja helt själv vad jag vill äta. Men jag äter enligt samma schema som när jag var sjuk, dock har jag inga näringsdrycker nu.
När jag var sjuk tänkte jag ständigt på att träna. Det var det enda jag hade i mitt huvud. Allt jag skulle förbränna, och bli av med. Nu är det tvärt om. När jag har ätit tex frukost, så är det inte alls de tankarna som kommer, utan då tänker jag att nu ska jag vila. Eller om jag måste i väg på en gång efter frukosten blir jag lite småsur, jag brukar nu vilja sitta vid matbordet ett tag, och bara sitta där, läsa lite i tidningen, lyssna på musik, och bara vara.
Jag var träningsnarkoman när jag var sjuk. Jag kunde aldrig vara still. Utan jag skulle ständigt vara i rörelse. Jag förstår inte hur man orkade med det. Det är så tråkigt nu när jag tänker efter. Men det beror väl dels på att när jag var så sjuk som jag var, var det bara 1 tanke man hade i huvudet, att bli smal.
Jag tränar aldrig nu nästan. jag går aldrig på gym eller sådant, jag sitter hellre hemma och tar det lugnt framför tvn, eller är med en kompis. Jag kan ta en promenad ibland, men det är liksom det enda jag gör.
När jag var sjuk valde jag alltid mina vänner i sista hand, och träningen kom i första hand.
Jag förknippar väldigt mycket musik med min sjukdomstid. Jag lyssnade ju väldigt mycket på musik på BUP, och dom låtarna spelas ju även nu på radion, och jag lyssnar på dom på spotify eller vart som helst.
Så man påmins ofta om hur det var, till skillnad hur det är nu.
Och det som är lite konstigt, eller konstigt är det väl inte, men det som är lite annorlunda nu från då. Är att jag har tillgång till att träna nu. Jag får träna om jag vill, och jag får äta nästan hur jag vill. Men jag gör inte det. Utan jag äter enligt mitt matschema från förut, men saker utöver då, och jag får träna. Men jag gör inte det. Jag känner inte behovet av att göra det. Jag känner inte att det är ett "måste" utan jag tar varje dag som den kommer, och gör det bästa utav varje dag!
När jag kollar tillbaka i gamla matdagböcker blir jag ledsen, att jag verkligen kände så som jag gjorde, det skrämmer mig lite grann. Det är nu 1 år sedan jag liksom gav allt för att bli frisk. Jag har inte varit inlagd på 1 år nu, och jag ska aldrig bli det igen heller.
Nu är det skolan som gäller, att plugga till undersköterska, sedan plugga vidare, att vara med kompisar och ha roligt, att äta hur jag vill, det känns underbart, att inte vara så fixerad av vad alla andra ska tycka, utan bara vara sig själv!!
KRAM ♥
När jag sitter och äter frukost nu tex, så tänker jag inte på något speciellt när jag äter. Kanske vad jag ska göra under dagen, men inget annat. När jag var sjuk var det ständig kontroll vad det var jag åt, och jag fick inte gena, det var samma sak jag skulle äta varje morgon till frukost tex. Nu kan jag välja helt själv vad jag vill äta. Men jag äter enligt samma schema som när jag var sjuk, dock har jag inga näringsdrycker nu.
När jag var sjuk tänkte jag ständigt på att träna. Det var det enda jag hade i mitt huvud. Allt jag skulle förbränna, och bli av med. Nu är det tvärt om. När jag har ätit tex frukost, så är det inte alls de tankarna som kommer, utan då tänker jag att nu ska jag vila. Eller om jag måste i väg på en gång efter frukosten blir jag lite småsur, jag brukar nu vilja sitta vid matbordet ett tag, och bara sitta där, läsa lite i tidningen, lyssna på musik, och bara vara.
Jag var träningsnarkoman när jag var sjuk. Jag kunde aldrig vara still. Utan jag skulle ständigt vara i rörelse. Jag förstår inte hur man orkade med det. Det är så tråkigt nu när jag tänker efter. Men det beror väl dels på att när jag var så sjuk som jag var, var det bara 1 tanke man hade i huvudet, att bli smal.
Jag tränar aldrig nu nästan. jag går aldrig på gym eller sådant, jag sitter hellre hemma och tar det lugnt framför tvn, eller är med en kompis. Jag kan ta en promenad ibland, men det är liksom det enda jag gör.
När jag var sjuk valde jag alltid mina vänner i sista hand, och träningen kom i första hand.
Jag förknippar väldigt mycket musik med min sjukdomstid. Jag lyssnade ju väldigt mycket på musik på BUP, och dom låtarna spelas ju även nu på radion, och jag lyssnar på dom på spotify eller vart som helst.
Så man påmins ofta om hur det var, till skillnad hur det är nu.
Och det som är lite konstigt, eller konstigt är det väl inte, men det som är lite annorlunda nu från då. Är att jag har tillgång till att träna nu. Jag får träna om jag vill, och jag får äta nästan hur jag vill. Men jag gör inte det. Utan jag äter enligt mitt matschema från förut, men saker utöver då, och jag får träna. Men jag gör inte det. Jag känner inte behovet av att göra det. Jag känner inte att det är ett "måste" utan jag tar varje dag som den kommer, och gör det bästa utav varje dag!
När jag kollar tillbaka i gamla matdagböcker blir jag ledsen, att jag verkligen kände så som jag gjorde, det skrämmer mig lite grann. Det är nu 1 år sedan jag liksom gav allt för att bli frisk. Jag har inte varit inlagd på 1 år nu, och jag ska aldrig bli det igen heller.
Nu är det skolan som gäller, att plugga till undersköterska, sedan plugga vidare, att vara med kompisar och ha roligt, att äta hur jag vill, det känns underbart, att inte vara så fixerad av vad alla andra ska tycka, utan bara vara sig själv!!
KRAM ♥
Kommentarer
Trackback
