Jag håller ju på att skriva lite om min "historia" Eller hur jag blev sjuk, hur jag tror att jag blev sjuk, hur jag var innan, och hur jag är nu, osv. Det tar på krafterna faktiskt. Jag skriver på datorn, men även för hand, så det är därför det tar tid. Och ju mer jag skriver, desto mer förstår jag att det inte bara var en sak som gjorde att jag blev sjuk, utan flera. Jag skriver hur det var innan jag blev sjuk, och blir ledsen på ett vis.
Men jag har faktiskt utvecklats rätt mycket när jag var sjuk. Jag har mognat liksom, och har börjat våga att säga i från mer till saker jag inte vill. Säga nej, och det är viktigt att göra det. Jag har nog alltid haft lite småjobbigt med att säga nej när jag inte vill, men har faktiskt blivit bättre på det.
Det är en utav anledningarna till att jag inte har bloggat så mycket den senaste tiden. Det började med att vi hade gäster, och då hade jag inte tid att blogga, för vi gjorde så mycket roliga saker att jag helt enkelt inte har hunnit. Men en annan sak till att jag inte har bloggat är att jag har mått rätt dåligt över vissa saker. Tex i Fredags så hände det en sak. Jag var nere på stan med min Moster och min Bror. Jag hade fått ett sms av en kompis till mig, och Hon undrade om vi skulle hitta på något. Jag sa till Henne att vi har främmande, och att jag inte kan träffa Hon. Hon blev ganska arg. Och sa att vi hade ju bestämt att vi skulle träffas och bla, bla. Då sa jag att nej det har vi inte, vi hade pratat om det, men inte bestämt varken dag, eller ens om det skulle bli under lovet. Hon kom med massa konstiga ursäkter och skyllde allt på mig att jag hade lovat och det ena med det andra. Jag blev förbannad och kände mig skyldig, även fast att jag inte hade gjort något. Då sa jag att, min Moster kanske hälsar på oss 2 gånger om året, och då vill man ta till vara på dom gångerna och umgås, dig kan jag liksom träffa när som helst annars. Då sa hon, jag träffar min moster 1 gång om året, men jag prioriterar mina vänner före min släkt vilket som, du verkar inte vara det minsta rädd om vår vänskap, och bla,bla. Jag blev så jäkla förbannad att jag orkade inte svara mer på hennes dåliga ursäkter, och hennes tyck-synd-om.mig-attityd. Så jag struntade i att svara. Hon smsade någon timme senare och bad om ursäkt. Att hon hade låtit elak, att det inte var det som var meningen. Och jag tog hennes ursäkt, men började tvivla på om vi verkligen är vänner. Vänner ska kunna säga nej till varandra utan att bli sur. Och hon är nog rädd att förlora mig som vän. Men en sak ska hon veta. Håller hon på det sättet, så kan hon faktiskt förlora mig. Jag ska inte ha dåligt samvete för någonting som jag inte ska ha det för liksom. Jag hade ingen anledning att ha dåligt samvete, och hon insåg nog det tillslut. Att det hon sa, var bara liksom skitsnack, och hon ångrade sig. Det var inte bara det hon skrev i smsen, men jag orkar inte rada upp allt vi sa, eller rättare sagt, Hon sa. Men det är löst nu. Och nu ska vi ut på 5 veckors praktik. Vilket kanske är bra att vi är i från varandra ett tag.