Lite tips på saker jag gjorde när jag hade ångest
Jag ställde ofta frågan till A. "Vad ska jag göra när jag får ångest?" Då skulle det börjas igen. A ställde sig upp och började rita upp sin ångestkurva på tavlan. Och frågade mig, "När du har ångest Kajsa. Från skala 1 - 10, då 10 är det högsta som går, vad ligger du då när du har ångest?" Jag ligger ju självklart på 10. "Oj! Är det så högt?" Jag orkade inte diskutera det med henne, förstod hon inte det? Att ångest, är verkligen ångest, och att jag vill ha hjälp med att lindra den!
Hon började då som vanligt att rita upp att ångesten går upp till toppen, men sakta men säkert så minskar den, och tillslut är det ingen ångest kvar. NÄHÄ! Det visste jag inte.. Men VAD ska jag göra när jag har ångest!? Det är min enda fråga. Jag vet att ångesten försvinner efter ett tag. Men ibland kan ångesten hålla i sig i flera timmar. Vad ska jag göra under dom timmarna för att lindra den? Nej, det visste hon inte. Alltså vad är det för vård!? Dom ska väl försöka hjälpa en så gott som kan. Och okej, hon kanske inte vet allting om ätstörningar, men då ska dom fan inte uttala sig om att dom är specialister på ätstörningar.
Jag blev så less att aldrig få ett tips om hur jag kunde lindra min ångest på bästa sätt. Så jag hittade egna små knep jag drog till med när jag fick ångest.
Det var bla att, gråta. Gråta gjorde jag mycket under mina ångestattacker. Det är faktiskt bra att få gråta ur sig, jag blir ganska trött efter att jag gråtit och skrikit. Jag skrev dagbok om hur jag mådde, och vad jag ville med mitt liv. För att orka kämpa ytterligare lite till, åt det friska. Jag höll på mycket med pyssel. Tex pärlor, göra egna halsband, armband, ringar, örhängen, smycken. Det var något jag kom fram till under min sjukdomstid, att jag gillar verkligen att göra saker med händerna. Att jag ser att det blir någonting av arbetet jag lägger ner, något fint, och något användbart. Jag har massor av smycken hängandes på smyckesträd, och även vissa saker som jag brukar använda rätt ofta. Jag ritade en hel del. Jag har säkert 900 bilder på allt möjligt. Jag lyssnade på hög musik. Jag slog på kuddar. Även om jag hade lust att slå på personalen så var det inte värt det, det vågade jag inte. Haha. Ibland kunde jag slå till mig själv, rätt ofta gjorde jag det, men det rekomenderar jag inte. Man får fula blåmärken efteråt, och det gör ont. Jag knäppte kort på allt möjligt jag såg, och gjorde sedan kollage av det.
Det var några saker som jag brukade göra när jag hade ångest. Det kanske inte hjälper för alla, men för mig, i det flesta fallen hjälpte det. Även om det var jobbigt, så kämpade jag emot, och försökte verkligen att fokusera på tex att göra ett smycke, eller få till den rätta vinkeln med kameran så att jag fokuserade på någonting annat.
Spel kunde jag också i ochförsig spela, eller kolla på film, men ibland hjälpte inte det. Så då ville jag göra något som gav resultat efteråt. Tex ett smycke.
En bild från praktiken förra veckan. Dålig kvalitet.
Hon började då som vanligt att rita upp att ångesten går upp till toppen, men sakta men säkert så minskar den, och tillslut är det ingen ångest kvar. NÄHÄ! Det visste jag inte.. Men VAD ska jag göra när jag har ångest!? Det är min enda fråga. Jag vet att ångesten försvinner efter ett tag. Men ibland kan ångesten hålla i sig i flera timmar. Vad ska jag göra under dom timmarna för att lindra den? Nej, det visste hon inte. Alltså vad är det för vård!? Dom ska väl försöka hjälpa en så gott som kan. Och okej, hon kanske inte vet allting om ätstörningar, men då ska dom fan inte uttala sig om att dom är specialister på ätstörningar.
Jag blev så less att aldrig få ett tips om hur jag kunde lindra min ångest på bästa sätt. Så jag hittade egna små knep jag drog till med när jag fick ångest.
Det var bla att, gråta. Gråta gjorde jag mycket under mina ångestattacker. Det är faktiskt bra att få gråta ur sig, jag blir ganska trött efter att jag gråtit och skrikit. Jag skrev dagbok om hur jag mådde, och vad jag ville med mitt liv. För att orka kämpa ytterligare lite till, åt det friska. Jag höll på mycket med pyssel. Tex pärlor, göra egna halsband, armband, ringar, örhängen, smycken. Det var något jag kom fram till under min sjukdomstid, att jag gillar verkligen att göra saker med händerna. Att jag ser att det blir någonting av arbetet jag lägger ner, något fint, och något användbart. Jag har massor av smycken hängandes på smyckesträd, och även vissa saker som jag brukar använda rätt ofta. Jag ritade en hel del. Jag har säkert 900 bilder på allt möjligt. Jag lyssnade på hög musik. Jag slog på kuddar. Även om jag hade lust att slå på personalen så var det inte värt det, det vågade jag inte. Haha. Ibland kunde jag slå till mig själv, rätt ofta gjorde jag det, men det rekomenderar jag inte. Man får fula blåmärken efteråt, och det gör ont. Jag knäppte kort på allt möjligt jag såg, och gjorde sedan kollage av det.
Det var några saker som jag brukade göra när jag hade ångest. Det kanske inte hjälper för alla, men för mig, i det flesta fallen hjälpte det. Även om det var jobbigt, så kämpade jag emot, och försökte verkligen att fokusera på tex att göra ett smycke, eller få till den rätta vinkeln med kameran så att jag fokuserade på någonting annat.
Spel kunde jag också i ochförsig spela, eller kolla på film, men ibland hjälpte inte det. Så då ville jag göra något som gav resultat efteråt. Tex ett smycke.
En bild från praktiken förra veckan. Dålig kvalitet. 
Kommentarer
Trackback
