När jag kom till behandlingshemmet första gången så var jag jättenervös. Det var jag och Pappa som åkte ner med Pappas vita saab till Mora. Jag tänkte hela vägen ner att jag passar inte in. jag är för tjock för att få visa mig på ett behandlingshem överhuvudtaget. Dom hade säkert bara tagit in mig för att dom tyckte synd om mig, att dom inte ville att jag kanske en gång skulle drabbas riktigt av Anorexi. Jag hade totalt fel. Jag var mager som en sticka. Benknotorna stack ut överallt. Jag har nästan inga bilder på mig, jag hatade att vara med på bild. Kom en kamera i närheten av mig så ryggade jag eller sprang därifrån och gömde mig. Jag vill absolut inte vara med på bild.
När vi kom fram på parkeringen klev jag ut med darrande steg. Dels för att vi hade suttit i bilen hela morgonen. Men mest för att jag var så nervös inför vad som komma skall. Jag var rädd för att vara för tjock, jag var rädd för att bryta eventuella mönster som skulle ändras. Jag var orolig hur det skulle bli. Jag var orolig om jag skulle bli äännu tjockare, allt, allt, snurrade som en hemsk karusell i huvudet på mig. Vi klev in på kliniken och möttes av 2 kvinnor. Jag kände mig varmt välkomnad och gick med darrande steg fram till receptionen, sa vem jag var, och fick min nyckel till rummet. Dom visade mig och Pappa till rummet. Det var ett väldigt fint rum. Det är ett gammalt hotell, så det är fina rum, med toalett inne i rummet, och allt möjligt smått och gott. Väldigt mysigt.
Vi bar upp våran packning till rummet, och sedan började vi att bädda. M sa att när vi var klara så skulle hon visas oss till Annexet. Jag bäddade, packade upp lite, och sedan gick jag ner för att möta M i receptionen. Pappa kom med, och vi gick längs en fin gata. Det tar inte alls lång tid att gå till Annexet sa M. Mindre än 3 minuter. Vi korsade en stor väg, och sedan var vi framme. Du har tid hos D klockan 13.00 i dag. Hon visade mig hennes rum, och sedan gick vi tillbaka. När vi kom tillbaka så fick jag 2 blåalappar som menas med att jag får hämta hem mat gratis på någon restaurang. Alla som är inlagda får 2 stycken blåa lappar om dagen, för att få ta hem gratis mat 2 gånger om dagen. Jag var lite osäker, men tog emot lapparna. Sedan visade M att det finns färdiga portioner att köpa också, om man inte känner sig riktigt redo för att våga göra det första gången. Jag bestämde mig direkt för att köpa en färdig portion med mat. Pappa gjorde likasant. Vi gick upp till vårat gemensamma kök och började att värme våra portioner. Det finns 2 mikrovågsugnar bredvid varandra. Så det blev klart precis samtidigt. Vi började att duka, och efter några minuter så hörde vi pipet från köket. Gick och hämtade maten, och började att äta.





Jag älskar alla på Mhe Kliniken. ♥