Anorexi är en ätstörning som innebär att man bantar så kraftigt att man svälter sig själv. Man tycker att man är tjock och är mycket rädd för att gå upp i vikt.

Anorexi är vanligast bland flickor i tonåren. Vad som orsakar ätstörningen är olika från person till person, och oftast är det flera saker som spelar in. Det kan vara till exempel samhällets skönhetsideal, vilken självbild man har eller svåra händelser under uppväxten. Anorexi börjar oftast med att man bantar.

En del som har anorexi utvecklar också bulimi, en ätstörning som innebär att man först hetsäter och sedan försöker göra sig av med det man har ätit genom att kräkas eller använda laxermedel.

Anorexi kan vara livshotande om den inte behandlas. De allra flesta som får behandling blir friska.

Det är inte lätt att själv inse att man behöver hjälp när man har anorexi. Ofta är det folk i omgivningen som reagerar på att man är för smal.

Vanliga tecken på anorexi är

• kraftig bantning
• låg kroppsvikt
• utebliven mens
• insjunkna kinder, mage och bröstkorg
• förstoppning och ont i magen
• kall och torr hud
• psykiska problem som depression, ångest, tvångstankar och tvångshandlingar.

Det första steget i en behandling brukar vara att träna på att äta normala måltider igen. Ofta går man också i psykoterapi, för att bearbeta till exempel problem med sin självbild, relationer eller andra frågor som kan kännas svåra.

Om man är mycket påverkad av svält kan man behöva läggas in på sjukhus. Som jag fick göra, och det var inte kul, fy fan vilket helvete det var! Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det, och tankar och bilder kommer upp i mitt huvud. Och så fort jag kommer in på sjukhuset och ser dom där långa jävla korridorerna som får jag panik och blir skakig och kallsvettig. Jag bodde där nästan hela min sjukdomstid. 2 år, jag har varit sjuk i 3 år nu, och 2 hela år var jag inlagd och bodde på ett sjukhus. Det är så jävla hemskt. Jag vill inte! Tillbaka dit!

Om man misstänker att man har anorexi, eller är orolig för någon i sin närhet, kan man vända sig till skolhälsovården, en ungdomsmottagning, barn- och ungdomspsykiatrin eller en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd. Men problemet är ju, att man själv tror inte att man är drabbad. Nej men jag är inte drabbad. Hur fan kan du säga det? Jag är ju tjock. Anorexi. Eh va!? Skulle inte tro det va. Titta bara på mina feta kroppsdelar, kallar du det här för Anorexi? Jaha! Men kolla på dig själv då, osv. Så även om inte DU SJÄLV tror att du är drabbad. Försök, jag vet att det är svårt, men försök att tro på vad dina anhöriga säger, dom har rätt, även fast det kan vara svårt att förstå.

Alla som är drabbade där ute, kämpa på, ni kommer att fixa det, det är en svår tid ni går igenom, men Anorexin ska inte få ha sitt grepp fast om er, ni är mycket bättre utan Anorexin. Anorexin är bara ett jävla skitspöke som försöker att förstöra för dig!

Styrke kramar

Kajsa-Stina