När jag var sjuk, jag insjukande ju riktigt i anorexin 2008, och det hela året var jag på BUP under ständig övervakning på dagvård och dygnetruntvård i flera,flera månader. Jag blev inlagd 25mars, kom i kontakt med BUP och började att ätträna där i någon månad. I Juni blev jag utskriven från avedlningen, delvis för att dom gick på semester, men även för att jag kände att jag ville testa att klara det själv på egen hand hemma. Hela sommaren gick bra, jag åt som jag skulle, och kollade min vikt en gång i veckan på torsdagar. Jag började 8an i augusti och gick där tills oktober då jag insjuknade riktigt rejält igen, jag hade inte gått upp mycket i vikt under sommaren, men jag orkade iallafall klara mig själv med stöd från mina föräldrar. Men i oktober så orkade jag inte det mer, pågrund av olika saker, jag kom in på BUP igen den 3e oktober, jag blev inte inlagd, men jag fick vara på dagvård tills några dagar före julafton, men då precis den dagen jag skulle bl utskriven så kände jag mig hängig, och personalen trodde att jag skämtade när jag sa att jag mådde illa. Jag åkte hem, och fick magsjuka. Blev frisk efter nån dag, men hade gått ner en del i vikt igen, julen kom, och ångest satt kvar som ingjutet i bakhuvudet på mig, och irriterade mig vad jag än gjorde. Någon dag efter attd et hade blivit januari så skulle jag börja vårterminen i 8an, jag gick en dag, sedan fick jag lunginflammation och gick ner ytterligare många kilon. Någon dag särpå orkade jag inte mer, benen vek sig vad jag än gjorde, och vikten var för låg för att jag skulle vara hemma. Jag blev inlagd från januari till april.. Flera månader, och jag var på dagvård, så sjukhuset var det enda jag gjorde om dagarna, åt, och år, och åt. Och vilade. Jag var så j*vla less på BUP att jag inte visste vad jag skulle göra, så jag bönade och bad med mina förääldrar att få åka på ett behandlingshem. Men svaret blev såklart nej. Dom vill testa allt först som sjukhuset i min hemstad har att erbjuda innan dom skickar mig med en dyr remiss till ett dyrt behandlingshem. Men tillslut sp fick jag åka. Jag och mina föräldrar åkte ner till Mora den 11april 2009, på långfredagen, och träffade Göran. Jag var jättenervös och tyckte att jag passar inte in på behandlingshem, jag äör för tjock, jag såg någon tjej som gick flrbi, och jämnförde mig direkt med henne. Jag saåg ju inte att jag var smal. Vi träffade Göran och började prata. 1 vecka senare fick jag ett papper om att jag skulle få börja min behandling i Mora om 1 vecka, jag baä: OJ! Gick det så fort!? Veckan kom och jag och Pappa åkte ner till Mora i Pappas vita saab, väl framme så möttes vi av trevlig personal som visade oss runt till vårat rum. Det är ett gammalt hotell, så vi fick ett hotellrum med allt. Jag gick ner till receptionen och fick information av receptionisten, jag skulle träfa min terapeut för första gången. Dalida. Jag traskade upp till annexet med Marit, det tog typ 4 minuter, inte ens det. Gick upp för en trappa, inne i huset, och träffade Dalida och började prata med henne. Hon var så trevlig och passade mig perfekt. Vi kommer att fixa det här tänkte både jag och hon. Jag hade äntligen fått kommit till mitt behandlingshem.